Ni som fått tillväxthämmade barn!

Fru Nyfiken; vad skönt att höra! Då kanske det inte alltid är något som är "fel" när barn föds "liten för tiden".
I mitt fall var det ändå som att moderkakan slutade fungera. Fanns nästan inget fostervatten kvar och hjärtljuden var oregb. Min dotter var vid födseln inkletad i bajs så hon mådde inte alls bra på slutet i magen.
Kan tillägga att jag inte hade minsta symtom på att förlossningen närmade sig. Hade inte känt en enda förvärk så det akuta kejsarsnittet var verkligen en chock.

Är det ingen som blivit rekommenderad trombyl vid en ny graviditet? När jag läst om det i andra trådar här verkar det mest vara vanligt vid återkommande missfall.
Skulle vara intressant att höra om någon tagit det vid en ny graviditet och om det isf blev någon skillnad.

jag tog det som sagt vid mina 3 sista graviditer för att vid den första hade jag infarkter på moderkakan så den fungerade inte som den skulle. Infarkter betyder att små blodkärl till moderkakan slutat fungera. Kan vara små blodproppar m.m så jag ordinerades det av min läkare. Men jag hade ett missfall mellan varje graviditet i vecka 12 på den första samt i vecka 14 på den sista. Dom mistänkte att det var pgr av att moderkakan inte funkade som den skulle.

och om du läser min tidigare inlägg så fick jag små barn endå. Men dom mådde bättre än vår första son gjorde när han föddes. Så jah vet inte om det hjälpte eller inte tyvärr

Åh jo jag såg det men tänkte om det var fler som fått trombyl.
Till mig nämnde de inget om infarkter men om du också haft missfall så har trombyl säkert varit rätt för dig.
Hur blev förlossningarna? Var de alla akuta?

ingen var akut men dom 3 sista var igångsättningar. 3 och 4an togs ut när dom märkte att flödena i navelsträngen inte var optimal. Så om du väljer att skaffa fler barn be dem kolla flödena till moderkakan. Då ser dom ju innan det blir urakut så blir det mindre panik och du har mer kontroll

Hej TS, jag hade också liten moderkaka pga blodproppar. I mitt fall upptäckte man det inte på MVC eftersom mitt SF mått var normalt. En blödning i vecka 36 gjorde att man uppmärksammade det vid utredning och då blev det akut KS kort därefter. Vi fick spendera tid på neo då barnet var sjukt pga tillväxthämningen (32%). Idag är barnet fullt friskt och är medellång. Det syns inte alls att han föddes tidigt och vägde så lite. Han var väldigt frisk fram till han började på förskolan. Inga allergier.

Det finns inte heller i mitt fall någon förklaring till varför jag hade blodproppar i moderkakan. Jag har inte heller anlag för blodproppar, men jag fick högt blodtryck på slutet av graviditeten och kanske var det boven i dramat.

Jag har fått mitt andra barn nu och fick äta Trombyl till vecka 36. Normal graviditet och förlossning. Normalstort barn, dubbelt så tung som första barnet. Moderkakan vägde denna gång som den skulle.

Jag förstår att du blev omtumlad, men efter omständigheterna mår ni bra. Om det går, försök att tänka bort att du blev överraskad och gör inget trauma av saken om du kan. Nästa gravidit kommer de att hålla närmare koll på dig! Det måste inte bli komplikationer nästa gång, glöm inte det!

Jag är förresten också normalviktig och icke-rökare. Ingen sade något om just "kalkig" moderkaka.

Vad gäller dottern och tillväxthämningen så är det inte säkert att den påverkat det andra du nämner, om barnets personlighet och allergier/infektionskänslighet). Det var ju ett fullgånget barn som var friskt när det föddes (om än lätt och liten för tiden), dvs vårdades inte på neo?

Vissa tillväxthämmade barn växer "ikapp" medan andra förblir åt det kortare hållet sa man till oss på neonatalmottagningen. Men din dotter är inte så kort ändå? Möjligen kan de ge henne en skjuts tillväxthormon senare.

Jag var förstås orolig inför att vi skulle få ännu ett barn som skulle födas litet och sjukt och som skulle behöva vistas på neo. Men vi valde att se nuläge och att se det som var bra/kunde bli istället för det som var dåligt/riskabelt. Det visade ju sig också att vi slapp samma resa med det andra barnet och för det är vi väldigt tacksamma.

Vad underbart att det gick så bra med andra barnet!

Jag börjar förstå att dotterns beteende kanske mer varit personlighetsdrag än kopplat till att hon var så liten..
Jag insåg efter första halvåret att vi tillhörde de lyckligt lottade som fick vårat barn. Läste flera sorgliga trådar här på FL om fall liknande mitt som slutade med att barnet dog i magen eller av värkarna vid förlossningen för att det varit så svagt.
Jag har också förstått att oron under första året varit orsakad av oro och inte av att det varit något fel på dottern! Men det är först nu jag insett det.

Det är så irriterande att de på spec MVC aldrig kollade NOTCH när de upptäckte att hon var tillväxthämmad. Då hade man kanske haft mer svar nu om det var dåliga flöden till moderkakan el inte.
Jag är eg inte särskilt rädd för själva graviditeten eller förlossningen. Känner mig trygg med täta kontroller och att man kanske t.o.m kan få planerat snitt för att undvika fler "överraskningar". Det som oroar mig mest är om man får ett till krävande el sjukt barn och hur man då ska räcka till för två barn. Jag har varit sjukskriven under våren för utmattning. Både jag och min man har krävande arbeten och saknar som sagt avlastning i vardagen. Nu mår jag mycket bättre och känner mig nästan återställd och då går väl funderingarna till det här med syskon. Vi är iaf överens om att vänta två-tre år så att dottern är stor och vi har fått fylla på energi-depåerna ;)

Jag hade dåliga flöden - tror att det var den synliga konsekvensen av att moderkakan inte fungerade optimalt. Det var så det märktes att något inte var bra. Jag fick ändå inte fler svar.

Jag förstår din oro och den börda du burit. Jag tyckte själv att det var väldigt jobbigt att få ett så litet barn, att oroa sig för framtiden, för barnets hälsa samt vara udda i mammagruppen, hålla på med järndroppar och medicinera, följa kurvor extra noga och stressa kring amning, mat och viktuppgång lite mer än de flesta. Men vi fick perspektiv på neo att blicka åt och då insåg vi att det kunde ha varit så mycket värre. Att det kunde ha varit värre fråntar visserligen inte tyngden av all oro. Vi valde att se det så att skulle vi få ett litet barn till så var vi i alla fall rutinerade och skulle kunna hantera läget bättre än vid första barnet.

Alla saker går tyvärr inte att förklara. Det är bara att ha hopp inför nästa graviditet. Sjukt barn kan man få ändå, oavsett tillväxthämning.

Ni kanske gör rätt i att vänta om ni har åldern på er sida. Jag kände inte att jag kunde vänta eftersom jag har många i släkten som inte lyckades få syskon trots att de kämpade i många år.

(Vi är i samma sits som ni - vi har också krävande arbeten och ingen avlastning. Förstår att det väger in)

Hej!

Vi fick vår dotter i v32+6 oxh hon vägde då 1170gr och oklart cm lång. Om några veckor fyller hon 1. Hon väger nu 4760gr och är 60cm. Har precis kommit i storlek 62 (fortfarande stort). Jag skulle så väldigt gärna komma i kontakt med någon som varit i samma sits. Med ett så väldigt litet barn. Hon växer otroligt långsamt men är frisk på alla sätt och vis. Men ingen vet om eller när hon kommer växa "ikapp". Jag oroar mig mycket för hur det här kommer sluta...

Jag ser att tråden är gammal, men tänkte berätta att jag kom till världen för ca 40 år sen, i ca v 36+?, vägde 1,4 kg och var 36 cm lång. Jag var infektionskänslig som liten och har inte uppnått min fulla genetiska längd. Hade långa föräldrar men blev 164 cm lång, vilket är helt ok. I och med att jag själv skaffat barn har jag funderat på orsakerna till min tillväxthämning. Det kan ha berott på min mammas massiva rökning.

Mina barn har som tur var varit normal storlek. Så troligen är det inte genetiskt betingat för min del.

Ser att tråden är gammal men skriver ändå:)

Jag födde en son i v 38+6. Han var -30% tillväxthämmad, de upptäckte det redan i v 32 men han mådde bra så de valde att behålla honom i magen så länge som möjligt för lungornas skull. Han föddes helt frisk och de hittade ingen förklaring till varför han var tillväxthämmad. Jag levde ett sunt liv, givetvis ingen rökning eller alkohol, åt bra och gick promenader.

Han är som sagt helt frisk och är idag 3 år, ligger på -2 på bvc kurvan.

När vi väntade vår tvåa fick jag äta Trombyl och gick på extra kontroller. Hon föddes också fullgången, frisk men på medelkurvan.

Så för vår del verkade det fungera med Trobyl men det är ju omöjligt att säga säkert att det var pga av det.

Tänker väcka lite liv här....

Min dotter föddes v33+4 och tillväxthämmad över 30 %. Vägde 1265g och 37cm och låg under -3 SD. Läkaren upptäckte i TUL att moderkakan funkade inte som den ska och fostervatten har började minskat. Det blev akut kedjasnitt. Jag fick i efterhand aldrig veta om det var andra orsak som bidrog tillväxthämningen. Jag var väldigt stressad från jobbet och har kontorsjobb. Men hur som helst så vägde dottern 5,5 mån korr 6020g och 61,5cm. Hon har ökat bra i vikt men ser liten ut. Hittills inga komplikationer och aldrig problem med andningen. Nu har hon börjat rulla och kan sitta med stöd. Det är där hon ska kunna runt 6 mån. Får se vad neonatalavdelning kommer säga i nästa vecka om motoriken.