Var ska vi bo?

Men vad är att komma hem allt för sent?

Bara för att man inte bor innanför tullarna så innebär det inte att man har 1-2 timmar till jobbet dörr till dörr.

Om det ger dig sämre ekonomi att inte bo i innerstan beror väl på vad du väljer det kan tom ge dig bättre ekonomi pga du kan välja en billigare lägenhet eller hus där du betalar samma kostnad men får mer för pengarna?

hur komemr det sig att du skulle få en sämre karriär om du bodde utanför stan?

Det låter som på många att man förflyttar sig från en plats till en annan i stan men man får nog räkna in lite restid där vare sig om det är att gå eller åka bil, buss och tunnebana.

säg att du ägnar 15 minuter åt promenad samt att förflytta sig inom stan med buss eller tunnelbana, så kommer det inte påverka barnen speciellt mycket om du istället åker utanför stan och det går åt 30 minuter.

Däremot om man är uppväxt i stan och bott i stan hela sitt liv så kommer det verka annorlunda till en början, men även stadsmänniskor kommer till den biten den dagen dom köper hus, då är utflytten oundviklig.

Med sämre karriär menar väl hen att detta kan bli en konsekvens av att gå ner i tid för att få mer tid med barnen när mer tid än nu äts upp av pendling.

Vi kanske inte har precis lika bra utbud vad det gäller museum och utbildningar inom rimligt avstånd men det ligger kanske inte inom vårt intresse så inget vi saknar.

Men är vi villiga att betala kanske 6-7 mille för att ha det hmm nej inte en chans..

Googla fjollträsk

Skönt att ha valt, grattis TS!

Vi har också ofta suktat efter hus, men ändå till slut blivit kvar i ytterkanten av innerstan. Det är lugna kvarter utan mycket trafik och med stora grönområden precis bredvid. En bra kompromiss tycker vi.

Att vi väljer bort hus brukar bero på ungefär följande:

- Pendling brukar i verkligheten ta ännu något längre tid än tid pendlarna anger. Man räknar kanske inte in väntetiden, eller sträckan till själva kollektivtrafiken. Bra dagar kanske man lyckas på 45 minuter (om man springer mellan bytena), men oftast blir det runt en timme enkel resa dörr till dörr.

- Kortare restid ger livsutrymme. Tar man sig till jobbet på 30 minuter istället för 60 är det 5 timmar i veckan man kan lägga på barnen. Lyckas man på 15 minuter är det 7,5 timme till man kan lägga på barnen eller annat kul.

- I praktiken är det förstås ofta så att man istället börjar jobba deltid. Kör man på 87,5 har man kompenserat för fem timmar restid. Lägre lön (och även eventuell negativ karriärpåverkan) utan en minut mer tid med barnen alltså. (Bor man istället kvar nära jobbet kan ju gå ner lika mycket i tid, men lägga den extra tiden på familjen. Eller jobba heltid och lägga mer pengar på sin lägenhet eller något annat kul.)

- Pendling är dessutom sällan särskilt trevligt, det är stressigt, hektiskt och enormt mycket folk att trängas med.

- Underhåll och pyssel med huset och tomten i sig tar ännu mer tid i anspråk som vi hellre vill lägga på annat.

- Dessutom kostar hus ofta mer än man tror. Mer utrymme att fylla upp och enormt mycket mer underhållsbehov på diverse olika sätt än en lägenhet.

Förstås kan man tycka en villa är värt alla extra kostnader i form av både tid och pengar, men då bör man göra det med öppna ögon. Det blir inte billigare, och pendlingen tar tid och kraft från något annat. Så är det bara.

Skönt att ha valt, grattis TS!

Vi har också ofta suktat efter hus, men ändå till slut blivit kvar i ytterkanten av innerstan. Det är lugna kvarter utan mycket trafik och med stora grönområden precis bredvid. En bra kompromiss tycker vi.

Att vi väljer bort hus brukar bero på ungefär följande:

- Pendling brukar i verkligheten ta ännu något längre tid än tid pendlarna anger. Man räknar kanske inte in väntetiden, eller sträckan till själva kollektivtrafiken. Bra dagar kanske man lyckas på 45 minuter (om man springer mellan bytena), men oftast blir det runt en timme enkel resa dörr till dörr.

- Kortare restid ger livsutrymme. Tar man sig till jobbet på 30 minuter istället för 60 är det 5 timmar i veckan man kan lägga på barnen. Lyckas man på 15 minuter är det 7,5 timme till man kan lägga på barnen eller annat kul.

- I praktiken är det förstås ofta så att man istället börjar jobba deltid. Kör man på 87,5 har man kompenserat för fem timmar restid. Lägre lön (och även eventuell negativ karriärpåverkan) utan en minut mer tid med barnen alltså. (Bor man istället kvar nära jobbet kan ju gå ner lika mycket i tid, men lägga den extra tiden på familjen. Eller jobba heltid och lägga mer pengar på sin lägenhet eller något annat kul.)

- Pendling är dessutom sällan särskilt trevligt, det är stressigt, hektiskt och enormt mycket folk att trängas med.

- Underhåll och pyssel med huset och tomten i sig tar ännu mer tid i anspråk som vi hellre vill lägga på annat.

- Dessutom kostar hus ofta mer än man tror. Mer utrymme att fylla upp och enormt mycket mer underhållsbehov på diverse olika sätt än en lägenhet.

Förstås kan man tycka en villa är värt alla extra kostnader i form av både tid och pengar, men då bör man göra det med öppna ögon. Det blir inte billigare, och pendlingen tar tid och kraft från något annat. Så är det bara.

Vilka jäkla idiotpriser på ett boende 6-7 miljoner minst och samtidigt ha lång pendling till jobb..
Men väljer man att bo i fjollträsk så är det så.

Pendlar 5 minuter till jobb på moppe, bor i ett hus som skulle kosta minst 5 miljoner i fjollträsk men här ligger den på 1 mille och har 40 minuter till en storstad..

Jag röstar på Gröndals-alternativet. Den dagen ni vill tillbaka till innerstan kanske barnen är utflugna och ni kan köpa en mindre lägenhet som passar er då.

Skönt att bo en bit utanför city med lite lugnare trafik och satsa på ett landställe eller liknande när behovet av natur pockar på. 

Jag bor ungefär så långt utanför stan, tar ca 15 minuter med tunnelbanan till city, mer lägenhet för pengarna och trevligt område. 

Om jag hade möjlighet att jobba hemma 2-3 dagar/vecka skulle jag kunna tänka mig att bo ännu längre ut, men restiderna är som sagt avskräckande.

Jag vet inte hur du tänker, men ditt hus är inte värt 5 miljoner, just på grund av att det inte ligger i ett attraktivt område. Det är läget som avgör priset i kombination med husets skick. Ditt hus kanske är jättefint, men eftersom läget är som det är får du endast ut en spottstyver för det vid en försäljning.

Du behöver ju inte bosätta dig i fjollträsk heller, det är helt frivilligt.

Jag hoppas att du inte tror att alla stockholmare har råd att betala 7 miljoner för ett boende? De flesta av oss har helt normala inkomster. Hoppar man på bostadskarusellen i ung ålder, har man ofta tjänat så pass mycket på värdeökningen att det går att köpa större utan att bli ruinerad, särskilt om man gör det tillsammans med sin andra hälft. 

Tack för tips! Har bott i Gröndal och förbindelserna där är ju faktiskt inte klockrena heller tyvärr..det blir ett byte, antingen till tvärbana eller tunnelbana och det kan ta ca 25 min till stan enkel väg. Då skulle man kanske kunna köpa hus med lika "bra" pendlingstid..funderar jag på:)

Får man fråga var du bor och hur ni trivs?

Hej!

Är medveten om att detta är en gammal tråd men puffar liv i den då jag tycker det är ett intressant ämne. Vi har precis varit i samma val och insåg vilken vattendelare detta ämne Är. Vi har i 8 år bott i innerstaden med våra barn och tog precis beslutet att flytta till en närbelägen villaförort. Inte för barnens skull per se utan snarare för att vi kände att livet i övrigt ledde oss dit. Barnen trivs jättebra i stan och vi med  men just nu är flytt Familjens bästa. Har mer och mer börjat känna att lägenheteslivet skaver, speciellt nu när barnen börjar bli större och vill röra sig mer fritt. 

Orsaker som fick oss att landa i beslutet att lämna stan;
*Mer utrymme. Vi ville ha space för en gångs skull. vi har bott på 90 kvm och vill ha väsentligt mer än så.
*Priserna i stan: att köpa 130 kvm eller mer i stan blev helt enkelt för dyrt för oss
*Två toaletter (blir också dyrt i stan)
*Uteplats: vill kunna gå ut med kaffet i morgonsolen, ha gäster över på grillmiddag. 
*Gräsmatta: så enkla saker Som vattenspridare, uppblåsbar barnpool osv. En liten odlingsplätt, blommor osv. Vi har en jättefin innegård i stan där de har kunnat leka med grannbarn men den är inte ?vår?, Alltid någon annan som bestämmer när utemöbler ska in För säsongen, när leksaker är i vägen osv. 
*Kunna vara hemma en hel helg utan att känna sig instängd i en lägenhet. att inte behöva göra en aktivitet så fort solen skiner Men istället njuta hemma 
*Ej störa grannar: med barn i stan känner man sig ofta i vägen. De låter i trapphuset, de stänger dörren lite för högljutt osv. 
*Ej själva bli störda av grannar: Vi har haft grannar med bebisar som vi hört i tid och otid. Inte en stor orsak men ett litet störningsmoment som man måste acceptera när man bor i stan 
*Tvättstuga: Oj så trött jag är på att dela tvättstuga med grannar. Behöva boka tvättid, glömma att man har en tvättid osv osv.
*Gästrum för vänner och familj
*Nytvättade kläder i lägenheten som ligger och dammar tills man haft tid och lägga in dem. I huset har vi en litet tvättstuga där rena kläder kan ligga tills de vikts. 
*Vara i naturen mer. Våra citykids värderar lekparker, cafebesök, gå i affärer osv. Trevligt förvisso men kände att det blev lite mycket av den varan 
*Testa på något nytt: Efter att livet varit relativt detsamma under dessa år i stan kände vi oss redo att prova på något nytt.

Saker vi kommer att sakna:
*Närheten till allt. Men vi jobbar mycket hemma så pendligen blir inget problem. Dessutom finns det tunnelbana där vi kommer bo. Förskola och skola ligger inte.  mer än 500 meter från vårt hus så just den biten blir ingen skillnad. Ska vi på museum och restaurang i stan så tar det inte mer än 15 min med taxi. Sånt har vi ändå inte nyttjat de senaste åren till fullo. 
*Vännerna vi lärt känna under våra år i stan. Men barnen får ju nya vänner och vi får se till att de håller kontakten med de gamla. 

Vi såg att vårt beslut att flytta provocerade en del. Som att folk började försvara sitt val att bo kvar i stan. Sen verkar folk tro att OM man väljer att flytta så tror man inte att barn som bor i stan inte kan ha en bra uppväxt. Så är det såklart inte. Barn i stan kan ha det precis lika bra. Men för oss kändes det helt enkelt som att det blev för mycket jobb för att det skulle funka bra. Jag och min man har stort behov av lugn och ordning och reda hemma vilket blev utmaning på för liten yta. Har man inte det bekymret så är det ju inget problem att bo i stan. 

Vi funderade en del på landställe och bo Kvar i stan men då vi redan har ställen att åka till så kändes det inte som att det skulle göra någon större skillnad i livet. Vi vill kunna vara hemma på helgen med och ändå ha plats att röra oss, 

Långt inlägg och kanske var det mest för min egna del jag skrev det. Men kanske kan det ändå vägleda någon som står inför samma val.. Jag har våndats ofantligt mycket i detta beslut men känner ändå att vi landat i rätt beslut. Förmodligen flyttar vi nog tillbaka till stan den dagen vi har råd att köpa tillräckligt stort boende.. eller när barnen är utflugna. vi får se :) 

Sen skulle det vara intressant ts att höra hur det blev för er och om ni blev nöjda med beslutet ni tog :) 

Vart flyttade ni? Och hur mycket betalade ni för >130kvm?