Socialen hotar att göra en anmälan mot mig

Jag är gravid i vecka 14. Jag har flyttat till en ny kommun i maj pga ett nytt arbete. Men i augusti sades jag upp pga arbetsbrist. Så nu bor jag fortfarande här i en familjs källare som jag hyr och jag är alldeles ensam. Jag och min fd sambo bodde här tillsammans från början men i juli flytttade han tillbaka till vår gamla lägenhet ca 1 timma härifrån pga att vi gjorde slut. Men vi är fortfarande bästa vänner, han är jätteglad för min graviditet och han kommer ofta och hälsar på. Vi har nog alltid vart mer som bästa vänner än som ett kärlekspar helt enkelt och nu när vi insett det har våran relation med varandra blivit mycket bättre.

Mina föräldrar bor i samma kommun som honom och vi har också jättebra kontakt. De är också glada över min graviditet.

Och jag med, jag ser jättemycket fram att få bli mamma.

Men nu är det ju så att jag hyr källarvåningen i en familjs villa och jag lever på socialbidrag. Generöst socialbidrag dock, mer än vad jag är van vid att leva på när jag jobbade. Dessutom har min socialsekreterare gjort ett undantag och betalar hela min hyra trots att den överstiger maxbeloppet på vad socialen ska betala. Dessutom lider jag av panikångest. Därför har min socialsekreterare beslutat att jag inte bör jobba ännu. Istället kommer hon nästa vecka att skjutsa mig till vårdcentralen så att jag kan få ordentlig hjälp med mina psykiska besvär och vi träffas ungefär en gång varannan vecka för att hon är "orolig" för mig.

När jag berättade för henne att jag var gravid sa hon att hon kommer göra en anmälan när jag har fött mitt barn. Hon sa att jag inte kan ta hand om ett barn utan lägenhet, utan man (wtf??), med panikångest (som jag ska få hjälp med att kontrollera nu) och utan arbete. Jag vill dock gärna arbeta (bara hennes bedömning att jag inte bör), jag har en annan lägenhet som jag kan bo i om jag vill och jag och barnets pappa är supertighta trots att vi inte är ett kärlekspar, och vi båda längtar efter att bli föräldrar. Dessutom står alltid mina föräldrars dörr öppen om jag skulle vilja bo hos dem.

Min socialsekreterare säger att jag med största sannolikhet kommer att bli av med mitt barn om jag föder det och att jag för barnets skull bör göra en abort (hon kallade tom aborten för en kärlekshandling fyfan) för att det här barnet oavsett kommer få en dålig uppväxt att minnas. Hur ska mitt barn få en dålig uppväxt med två föräldrar som älskar det så otroligt mycket? Med en pappa som har fast jobb som lastbilschaufför? Med morföräldrar som längtar? 

Vad ska jag göra? Jag har gråtit konstant i två dagar för att jag är så orolig över framtiden, jag ser så mycket fram emot att få föda mitt barn och jag klarar inte en abort.

Menar absolut inget illa nu. Socialen och det lägger jag mig inte i, vet inte vad som är okej och inte men håller med om att det låter mycket märkligt och förstår självklart att din panikångest och ditt mående snarare blir värre pga detta... :(

En fråga bara. Är det så smart att skaffa barn när du inte ens är tillsammans med pappan i fråga? Även fast ni är underbara vänner som du säger... Så kanske det inte kommer se ut sen? Iof så skaffar många barn och sedan gör slut på löpande band, förstår det inte alls....

En partner kan givetvis ändras så menar självklart inte att man är en dålig förälder bara för man väljer att gå skilda vägar men man borde verkligen tänka efter innan man skaffar barn och inte skaffa barn bara för att. Det tycker jag faktiskt är väldigt elakt mot barnet. 

Jag förlorade min pappa när jag var liten. Dödliga sjukdomar är ingen man kan styra över men valen i sina liv kan man oftast styra över. Som att skaffa barn osv... 

Jag menar inget illa men kan säga såhär. Det med pappas död har satt sina spår och jag skulle göra vad som helst för att han skulle leva och för att min familj skulle vara den kärnfamilj som den var innan han avled... 

För mig är kärnfamiljen viktig. Jag vill ha en familj med min partner oavsett om den bara består av djur el om barn kommer sinom tid.... Däremot att skaffa barn med honom för att sedan göra slut skulle för mig vara en mardröm. Jag vill inte att mitt barn ska vara skilsmässobarn barn. Barn mår inte bra av det så är det bara sen behöver man inte vara en sämre förälder för det.... 

Nu vet jag inte hur du mår och hur ditt liv ser ut annars och menar verkligen inte att låta känslokall.. Men är det så smart att skaffa barn nu när du mår dåligt, utan kille och där du bor där du bor? 

Är det inte mkt skönare att ha en stabil grund... Jag menar barn är inget man bara skaffar...

Jag själv mår inte alltid bra så jag vill vänta med barn, om jag ens vill ha barn även fast jag känner att jag träffat rätt.. Tror det är viktigt att man landar i sig sj ordentligt och att man har en egen ekonomi el vet mer hur man vill ha det i livet. Jag lever på sjukpenning nu eftersom jag har flera diagnoser och jag vill veta min framtid och vill också veta om jag kommer kunna arbeta osv innan jag skaffar barn.

Menar inget illa. Ta hand om dig. 

Är du Ts verkligen säker på att din socialsekreterare arbetar på den sektion som har hand om ekonomiskt bistånd med tanke på att du träffar denne flera gånger per månad och att personen säger att du inte kan arbeta samt har möjlighet att skjutsa dig till Vc, låter mer som att det skulle vara annan del av socialtjänsten du har kontakt med.

Ja jag vet ju inte så spec mycket om socialen och deras arbete, så jag tänkte aldrig på att hon kanske inte borde syssla med sådant. Vem ska jag prata med då för att undersöka detta?

Jag förstår att du inte menar något illa och håller med i allt vad du säger :)

Men när man väl blivit gravid och allt var annorlunda när man blev det, då hade jag jobb och sambo, och graviditeten hinner gå såpass långt innan saker o ting går åt skogen så att säga så att man hunnit börja längta efter barnet och tom fått en liten liten kula på magen, då är det inte så lätt att göra en abort. Jag har även gjort en abort tidigare som gick fel, så jag hade blödningar i 5 månader och vården lyssnade inte på mig alla gånger jag ringde för att förklara att något måste vara fel.

Självklart önskar jag en kärnfamilj, men nu blev det inte så, och hade det varit så att jag kände att jag inte kunde ta hand om ett barn och min fd och jag inte hade vart såpass nära, då hade jag kanske gjort en abort för barnets skull. Men som det ser ut just nu så har jag en ljus framtid för mitt barn, hon/han kommer inte heller behöva bo i den här källaren för jag har just varit i kontakt med en bostadsförening (heter det så?) som jag har många dagar hos och därför har stor chans på en tvåa inom endast ett par månader. Pappan kommer att finnas där, och små kusiner, och morföräldrar, och ekonomi finns också, riktigt bra ekonomi tom tack vare min fd sambo. Så när omständigheterna är så här bra för mitt barn kan jag inte ta bort ett så efterlängtat barn, bara för att jag hellre vill ha en kärnfamilj :)

Behöver du fråga någon om du behöver socialtjänstens hjälp och stöd så är det ett tecken på att du behöver det.

Hur ska du teckna hyreskontrakt utan fast jobb. Ja utan jobb över huvudtaget? Har du borgenär? Har du kollat att hyresbolaget godkänner socialtjänsten som borgenär? Går socialtjänsten i din kommun ens med på sånt?

Du måste väl rimligtvis veta på vilken avdelning inom socialtjänsten denna person arbetar, arbetar den på försörjningsstöd så sysslar den bara med att ta emot och behandla ansökningar från den som söker försörjningsstöd.

Att som socialsekreterare bevilja försörjningsstöd till någon utöver norm, anse att personen inte ska vara anmäld som arbetssökande för att den är för sjuk utan att vården har ansett detta låter fullständigt obegripligt och dessutom träffa klienten varannan vecka och personligen skjutsa till vårdcentral är inget som är normalt för handläggare på försörjningsstöd.

Ja jag vet ju inte så spec mycket om socialen och deras arbete, så jag tänkte aldrig på att hon kanske inte borde syssla med sådant. Vem ska jag prata med då för att undersöka detta?

Det verkar lite märkligt om någon som sysslar med försörjningsstöd skulle träffa sina klienter flera gånger i månaden samt ha synpunkter på hur klienten ska göra angående graviditet och att dessutom bevilja försörjningsstöd utan att klienten antingen är arbetssökande eller är sjukskriven.