• KristinaJ

    IVF-start höst/vinter 30+

    Hej 

    Vi ska (förhoppningsvis!) påbörja vår första IVF-behandling om en vecka, och jag söker andra att dela "äventyret" med. Är förväntansfull och livrädd på samma gång. Är 33 år och har gått från "det händer när det händer" för dryga 4 år sedan till att börja känna mig riktigt stressad.

    Har under utredningen och några uppskjutna försök hunnit gå från att vara en social och glad tjej till ganska grå och tillbakadragen. Det blir liksom så lite energi över till annat när allt snurrar runt barn och oron att kanske aldrig få några. Pressen och frågorna från omgivningen sliter också, så har nu berättat för min chef och närmsta kollegor och vänner för att slippa hitta på ursäkter för alla läkarbesök. 

    Någon som vill berätta sin historia? Hur mår ni? Hur känner ni? Vad visar er utredning? 

    Hoppas att vi kan peppa varandra!

  • Svar på tråden IVF-start höst/vinter 30+
  • pigan86
    CML skrev 2016-11-19 09:49:59 följande:

    Lyckan varade inte så länge. 7 ägg var mogna och bara 4 befruktade


    Men fyra är bättre än inga och det kräva bara ett endaste för att ge de resultatet man längtat efter. Håller mina tummar att det gick bra för er.
  • CML
    pigan86 skrev 2016-11-21 21:14:04 följande:

    Men fyra är bättre än inga och det kräva bara ett endaste för att ge de resultatet man längtat efter. Håller mina tummar att det gick bra för er.


    Vi har insättning på onsdag så jag hoppas att det går bra???? är tyvärr överstimulerad men hoppas ändå att det gett med sig
  • A1987

    Tjahapp, ser det blivit lite tyst här i tråden. Hur går det för alla?

    Jag har kommit fram till att jag googlar för mycket. Alla dessa diskussions forum och bloggar gör mej bara snurrig i skallen och nervös, trots att vi har gott med tid på oss i kön ännu.

    Men det här med lång eller kort protokoll får jag inte klart för mej. Nån börjat med nässpray redan före mens och någon från mens o sen sprutorna på det. Hur går lång och hur går kort till?! Dessutom har jag inte läst om någon som skulle ha fått ordinerat den nässpray och sprutorna som jag fått.

    Uppdatera hur det går för er alla :)

  • ammela
    A1987 skrev 2017-01-02 14:33:43 följande:

    Tjahapp, ser det blivit lite tyst här i tråden. Hur går det för alla?

    Jag har kommit fram till att jag googlar för mycket. Alla dessa diskussions forum och bloggar gör mej bara snurrig i skallen och nervös, trots att vi har gott med tid på oss i kön ännu.

    Men det här med lång eller kort protokoll får jag inte klart för mej. Nån börjat med nässpray redan före mens och någon från mens o sen sprutorna på det. Hur går lång och hur går kort till?! Dessutom har jag inte läst om någon som skulle ha fått ordinerat den nässpray och sprutorna som jag fått.

    Uppdatera hur det går för er alla :)


    Jag ska börja med nässpray och långra protokollet 17 januari (dag 18 i min menscykel). Tror det varierar för att vi är olika, jag har fått långa främst för att underlätta min vardag med färre besök på sjukhuset för ultraljud.

    Skillnaden mellan långa och korta är väl just nässprayen, och även sprutorna, på korta ska man ta två sprutor under en period och långa bara en (förutom ägglossningssprutan då)
  • KristinaJ
    A1987 skrev 2017-01-02 14:33:43 följande:

    Tjahapp, ser det blivit lite tyst här i tråden. Hur går det för alla?

    Jag har kommit fram till att jag googlar för mycket. Alla dessa diskussions forum och bloggar gör mej bara snurrig i skallen och nervös, trots att vi har gott med tid på oss i kön ännu.

    Men det här med lång eller kort protokoll får jag inte klart för mej. Nån börjat med nässpray redan före mens och någon från mens o sen sprutorna på det. Hur går lång och hur går kort till?! Dessutom har jag inte läst om någon som skulle ha fått ordinerat den nässpray och sprutorna som jag fått.

    Uppdatera hur det går för er alla :)


    Jag var helt nedbruten efter mitt första äggplock. Läkaren uppskattade att jag hade 12-14 blåsor - vilket var perfekt. Men vid plocket hittade de bara 8 stycken, och endast 5 innehöll ägg. Endast 2 (!) av dessa fem var mogna och där bröt jag ihop totalt. Hade googlat galet mycket inför min ivf, och uppfattat att det var blastocyster man ville ha, och den chansen rök ju på en gång. Och att få någon i frysen kändes helt omöjligt, och det enda jag kunde tänka på dygnen och dagarna efter plocket var att de två ynka befruktade skulle sluta dela sig och dö.. 

    Men.. som många kloka här inne redan sagt. Det behövs bara ett guldägg. Mina ynka två befruktade ägg delade sig perfekt, båda två. Ett återfördes efter tre dagar,  och en hamnade otroligt nog i frysen (!) Och den återförda lilla tredagars? Igår gick jag in i vecka 7! <3 
  • KristinaJ
    CML skrev 2016-11-19 09:49:59 följande:

    Lyckan varade inte så länge. 7 ägg var mogna och bara 4 befruktade


    Jag var helt nedbruten efter mitt första äggplock. Läkaren uppskattade att jag hade 12-14 blåsor minst. Men vid plocket hittade de bara 8 stycken, och endast 5 innehöll ägg. Endast 2 (!) av dessa fem var mogna och där bröt jag ihop totalt. 

    Men.. som många kloka här inne redan sagt. Det behövs bara ett guldägg. Mina ynka två befruktade ägg delade sig perfekt, båda två. Ett återfördes efter tre dagar, och en hamnade otroligt nog i frysen (!) 

    Så det är ju inte antalet som spelar roll alla gånger :) <3

  • pigan86

    Jag ska på UL 11/1 för att kolla så allt står rätt till, på UL i november hittades en cysta i min ena äggstock och förhoppningsvis är den cystan borta så jag kan börja med sprutorna under januari mensen. Så vi väntar mest bara på att mensen ska komma, känns lustigt med tanke på hur mkt jag tidigare gråtit över just mensen.

    Vi kör "korta" och enligt min gynläkare så har de o göra med att jag har regelbunden mens varje månad. Vet heller inte varför en del kör långa och en del korta, googlar man så blir man bara knäpp :)

  • CML
    KristinaJ skrev 2017-01-02 17:07:27 följande:

    Jag var helt nedbruten efter mitt första äggplock. Läkaren uppskattade att jag hade 12-14 blåsor minst. Men vid plocket hittade de bara 8 stycken, och endast 5 innehöll ägg. Endast 2 (!) av dessa fem var mogna och där bröt jag ihop totalt. Men.. som många kloka här inne redan sagt. Det behövs bara ett guldägg. Mina ynka två befruktade ägg delade sig perfekt, båda två. Ett återfördes efter tre dagar, och en hamnade otroligt nog i frysen (!) 

    Så det är ju inte antalet som spelar roll alla gånger :) <3


    Grattis! Va roligt att det tog sig!

    Vi fick 2 embryon av bra kvalitet och ett lite sämre som de inte kunde frysa.Dock fick vi inte göra någon återföring pga överstimulering men idag har vi varit tillbaka och satt in. Blev lite chockade eller rättare sagt mycket chockade för de hade tinat båda äggen och tänkte återföra båda men de hade inte frågat oss. Jag trodde läkaren skämtade. Så nu ruvar jag på 2 ägg, alternativet var att kassera det andra. Blev väldigt ställd. Men vi får hoppas det blir ett plus denna gången
  • pigan86
    CML skrev 2017-01-20 20:44:21 följande:
    Grattis! Va roligt att det tog sig!

    Vi fick 2 embryon av bra kvalitet och ett lite sämre som de inte kunde frysa.Dock fick vi inte göra någon återföring pga överstimulering men idag har vi varit tillbaka och satt in. Blev lite chockade eller rättare sagt mycket chockade för de hade tinat båda äggen och tänkte återföra båda men de hade inte frågat oss. Jag trodde läkaren skämtade. Så nu ruvar jag på 2 ägg, alternativet var att kassera det andra. Blev väldigt ställd. Men vi får hoppas det blir ett plus denna gången
    Oj, förstår att de kom som en chock. Men då kanske det blir dubbel lycka snart. Håller tummarna att allt går bra för er
  • CML
    pigan86 skrev 2017-01-20 20:48:15 följande:

    Oj, förstår att de kom som en chock. Men då kanske det blir dubbel lycka snart. Håller tummarna att allt går bra för er


    Ja vi har haft ganska "otur" med informationen från vår klinik så nu är jag rätt less på dem faktiskt. På det viset är jag glad att detta är vårt sista försök för jag skulle inte vilja vara med om detta igen. Fick faktiskt direktnumret till läkaren idag så all kontakt ska gå via henne nu, känns lite bättre iaf.
  • pigan86
    CML skrev 2017-01-20 20:57:40 följande:
    Ja vi har haft ganska "otur" med informationen från vår klinik så nu är jag rätt less på dem faktiskt. På det viset är jag glad att detta är vårt sista försök för jag skulle inte vilja vara med om detta igen. Fick faktiskt direktnumret till läkaren idag så all kontakt ska gå via henne nu, känns lite bättre iaf.
    Skönt att nu känner att ni blivit hörda och har direkt kontakt med eran läkare.

    Vissa saker vill man ju kunna känna att man har "koll" över, man är ju som ganska så utsatt under en ivf behandling. Man kan inte styra eller bestämma något, att lämna hela sin framtid i andras händer är inte alls nå roligt :/
  • CML
    pigan86 skrev 2017-01-22 13:11:57 följande:

    Skönt att nu känner att ni blivit hörda och har direkt kontakt med eran läkare.

    Vissa saker vill man ju kunna känna att man har "koll" över, man är ju som ganska så utsatt under en ivf behandling. Man kan inte styra eller bestämma något, att lämna hela sin framtid i andras händer är inte alls nå roligt :/


    Ja detta är inte lätt, speciellt inte när man har kontrollbehov!

    Det svåraste för mig har varit att när jag kommit till kliniken så har läkarna sagt olika saker och ordinerat olika behandlingar. Anledningen verkar vara att de inte läser journalen innan patienten kommer in utan bara går på rutin.

    Eftersom vi gör IVF mest pga immunologiska problem så ställer det till det och jag har fått ifrågasätta för att få rätt medicin.

    Den gången vi hade garantipris var jag tvungen att göra ett UL för att bevisa att jag inte var gravid så vi skulle få pengarna tillbaka. Läkaren som tog emot hade ingen aning om varför jag ens var där, den är kul när man inte mår på topp.

    Vidare har jag haft otur med världens virrigaste och otrevligaste sköterska. Hon verkar inte tåla nån typ av stress och får hon en fråga svarar hon innan man ställt frågan klart, oftast blir man avsnäst. Värst var vid första äggplocket, min man var tveksam att följa med in men jag ville inte vara själv(han har varit med förr för några år sedan innan vi fick vår dotter) Han svimmade efter ingreppet och hon SKREK på min - Varför i helvete skulle han följa med in, han ville ju inte.

    Men tack för det, här står jag helt drogad och min man har precis svimmat och det är tydligen mitt fel!

    Efter detta har hon skrikit på min en gång till och virrat ihop ordinationer.

    När jag sedan blev överstimulerade så sa första läkaren att det var en lätt överstimulering, de tog blodprov, blodprov igen (ingen information om nånting) när jag kom på återföringsdagen så ser jag bara att rummet inte ser ut som det brukar för en återinsättning, läkaren säger bara att han tänkte göra ett snabbt ultraljud.

    I det läget måste jag fråga om det är för att bedömma om han han återinförs eller inte. Han svarar då Nej, jag tänker inte återföra något ändå, som om det var helt självklart.

    Jag blev så ledsen efter, jag var helt oförberedd på det, ingen har ens andats om att det fanns risk för att det inte skulle bli någon återinsättning.

    Efter detta pratade jag lite med en sköterska om att jag kände att jag inte fick veta vad som händer och att vissa läkare inte läser journalerna så jag måste ha stenkoll själv.

    Droppen blev nu när vi äntligen skulle få sätta in vårt ägg, då har de tinat båda äggen och vi vet ingenting! Jag trodde läkaren skämtade när hon sa det. Detta är enligt dem inte OK och det skulle tas internt. Men vad hjälper det mig nu? Självklart satte vi in båda när alternativet var att kassera det andra men man ville ändå få chansen att välja eller iaf hinns förbereda sig på det.

    Förlåt mitt såååå negativa inlägg men jag behövde spy ur mig lite, jag har ingen att prata med just nu eftersom jag inte orkar berätta för mina vänner att jag ruvar. Känner mig så stressad av att behöva "informera" dem sen när det gått dåligt. Då vill jag hellre kunna komma med glada nyheter eller berätta de dåliga när jag är mogen
  • CML
    pigan86 skrev 2017-01-02 19:33:32 följande:

    Jag ska på UL 11/1 för att kolla så allt står rätt till, på UL i november hittades en cysta i min ena äggstock och förhoppningsvis är den cystan borta så jag kan börja med sprutorna under januari mensen. Så vi väntar mest bara på att mensen ska komma, känns lustigt med tanke på hur mkt jag tidigare gråtit över just mensen.

    Vi kör "korta" och enligt min gynläkare så har de o göra med att jag har regelbunden mens varje månad. Vet heller inte varför en del kör långa och en del korta, googlar man så blir man bara knäpp :)


    Har du fått sätta igång?
  • KristinaJ
    CML skrev 2017-01-22 20:51:39 följande:

    Ja detta är inte lätt, speciellt inte när man har kontrollbehov!

    Det svåraste för mig har varit att när jag kommit till kliniken så har läkarna sagt olika saker och ordinerat olika behandlingar. Anledningen verkar vara att de inte läser journalen innan patienten kommer in utan bara går på rutin.

    Eftersom vi gör IVF mest pga immunologiska problem så ställer det till det och jag har fått ifrågasätta för att få rätt medicin.

    Den gången vi hade garantipris var jag tvungen att göra ett UL för att bevisa att jag inte var gravid så vi skulle få pengarna tillbaka. Läkaren som tog emot hade ingen aning om varför jag ens var där, den är kul när man inte mår på topp.

    Vidare har jag haft otur med världens virrigaste och otrevligaste sköterska. Hon verkar inte tåla nån typ av stress och får hon en fråga svarar hon innan man ställt frågan klart, oftast blir man avsnäst. Värst var vid första äggplocket, min man var tveksam att följa med in men jag ville inte vara själv(han har varit med förr för några år sedan innan vi fick vår dotter) Han svimmade efter ingreppet och hon SKREK på min - Varför i helvete skulle han följa med in, han ville ju inte.

    Men tack för det, här står jag helt drogad och min man har precis svimmat och det är tydligen mitt fel!

    Efter detta har hon skrikit på min en gång till och virrat ihop ordinationer.

    När jag sedan blev överstimulerade så sa första läkaren att det var en lätt överstimulering, de tog blodprov, blodprov igen (ingen information om nånting) när jag kom på återföringsdagen så ser jag bara att rummet inte ser ut som det brukar för en återinsättning, läkaren säger bara att han tänkte göra ett snabbt ultraljud.

    I det läget måste jag fråga om det är för att bedömma om han han återinförs eller inte. Han svarar då Nej, jag tänker inte återföra något ändå, som om det var helt självklart.

    Jag blev så ledsen efter, jag var helt oförberedd på det, ingen har ens andats om att det fanns risk för att det inte skulle bli någon återinsättning.

    Efter detta pratade jag lite med en sköterska om att jag kände att jag inte fick veta vad som händer och att vissa läkare inte läser journalerna så jag måste ha stenkoll själv.

    Droppen blev nu när vi äntligen skulle få sätta in vårt ägg, då har de tinat båda äggen och vi vet ingenting! Jag trodde läkaren skämtade när hon sa det. Detta är enligt dem inte OK och det skulle tas internt. Men vad hjälper det mig nu? Självklart satte vi in båda när alternativet var att kassera det andra men man ville ändå få chansen att välja eller iaf hinns förbereda sig på det.

    Förlåt mitt såååå negativa inlägg men jag behövde spy ur mig lite, jag har ingen att prata med just nu eftersom jag inte orkar berätta för mina vänner att jag ruvar. Känner mig så stressad av att behöva "informera" dem sen när det gått dåligt. Då vill jag hellre kunna komma med glada nyheter eller berätta de dåliga när jag är mogen


    Vilken mardröm!!!! Hade brutit ihop totalt!!! Hur kan sådana människotyper tillåtas arbeta med ett så känsligt ämne som kräver empati och förståelse? Jag har haft turen att få så varna och omtänksamma läkare och sköterskor. Har många dåliga erfarenheter av vårdpersonal tidigare, och blev därför så glad att de jag mött på mina två fertilitetskliniker varit så mjuka, informativa och förstående. Det är ju en väldigt utsatt situation att vara i och rätt personligheter på en sådan arbetsplats borde vara ett krav!!! All styrka till dig! <3
  • CML
    KristinaJ skrev 2017-01-22 21:41:02 följande:

    Vilken mardröm!!!! Hade brutit ihop totalt!!! Hur kan sådana människotyper tillåtas arbeta med ett så känsligt ämne som kräver empati och förståelse? Jag har haft turen att få så varna och omtänksamma läkare och sköterskor. Har många dåliga erfarenheter av vårdpersonal tidigare, och blev därför så glad att de jag mött på mina två fertilitetskliniker varit så mjuka, informativa och förstående. Det är ju en väldigt utsatt situation att vara i och rätt personligheter på en sådan arbetsplats borde vara ett krav!!! All styrka till dig! <3


    Skönt att få ventilera lite.

    I början tänkte jag att jag var överkänslig och att det bara var min och sköterskans personligheter som krockade men inser nu att det är lite mer.

    Pratade lite med den läkaren jag träffade sist och hen kunde utan att jag sagt några namn tala om för mig vilka det handlade om. Mitt i prick, jag var tydligen inte ensam om att känna och uppleva detta.

    Ja man är ju som sagt rätt utsatt ändå. Om man då har ont i magen innan varje besök eftersom man oroar sig om allt ska bli rätt eller om man ska få sig en blåsning just idag då blir det rätt psykiskt påfrestande.

    Nä nu ska jag bara stänga av och verkligen hoppas att mina ägg tar sig, skulle helst aldrig vilja gå dit igen men är jag gravid då känns det lite bättre iaf OCH jag kommer be om att inte behöva bli omhändertagen av just den sköterskan.

    Kan tillägga att det finns andra fantastiska sköterskor där????
  • pigan86
    CML skrev 2017-01-22 20:51:39 följande:
    Ja detta är inte lätt, speciellt inte när man har kontrollbehov!

    Det svåraste för mig har varit att när jag kommit till kliniken så har läkarna sagt olika saker och ordinerat olika behandlingar. Anledningen verkar vara att de inte läser journalen innan patienten kommer in utan bara går på rutin.

    Eftersom vi gör IVF mest pga immunologiska problem så ställer det till det och jag har fått ifrågasätta för att få rätt medicin.

    Den gången vi hade garantipris var jag tvungen att göra ett UL för att bevisa att jag inte var gravid så vi skulle få pengarna tillbaka. Läkaren som tog emot hade ingen aning om varför jag ens var där, den är kul när man inte mår på topp.

    Vidare har jag haft otur med världens virrigaste och otrevligaste sköterska. Hon verkar inte tåla nån typ av stress och får hon en fråga svarar hon innan man ställt frågan klart, oftast blir man avsnäst. Värst var vid första äggplocket, min man var tveksam att följa med in men jag ville inte vara själv(han har varit med förr för några år sedan innan vi fick vår dotter) Han svimmade efter ingreppet och hon SKREK på min - Varför i helvete skulle han följa med in, han ville ju inte.

    Men tack för det, här står jag helt drogad och min man har precis svimmat och det är tydligen mitt fel!

    Efter detta har hon skrikit på min en gång till och virrat ihop ordinationer.

    När jag sedan blev överstimulerade så sa första läkaren att det var en lätt överstimulering, de tog blodprov, blodprov igen (ingen information om nånting) när jag kom på återföringsdagen så ser jag bara att rummet inte ser ut som det brukar för en återinsättning, läkaren säger bara att han tänkte göra ett snabbt ultraljud.

    I det läget måste jag fråga om det är för att bedömma om han han återinförs eller inte. Han svarar då Nej, jag tänker inte återföra något ändå, som om det var helt självklart.

    Jag blev så ledsen efter, jag var helt oförberedd på det, ingen har ens andats om att det fanns risk för att det inte skulle bli någon återinsättning.

    Efter detta pratade jag lite med en sköterska om att jag kände att jag inte fick veta vad som händer och att vissa läkare inte läser journalerna så jag måste ha stenkoll själv.

    Droppen blev nu när vi äntligen skulle få sätta in vårt ägg, då har de tinat båda äggen och vi vet ingenting! Jag trodde läkaren skämtade när hon sa det. Detta är enligt dem inte OK och det skulle tas internt. Men vad hjälper det mig nu? Självklart satte vi in båda när alternativet var att kassera det andra men man ville ändå få chansen att välja eller iaf hinns förbereda sig på det.

    Förlåt mitt såååå negativa inlägg men jag behövde spy ur mig lite, jag har ingen att prata med just nu eftersom jag inte orkar berätta för mina vänner att jag ruvar. Känner mig så stressad av att behöva "informera" dem sen när det gått dåligt. Då vill jag hellre kunna komma med glada nyheter eller berätta de dåliga när jag är mogen
    Fybubblan blir arg när jag läser de du skriver, dem behandlar ju er som att är "erat" fel att ni är där. Lite tillmötesgående borde dem ju vara med tanke på att man faktiskt går dit för att man behöver hjälp. Man är nog utsatt redan som de är, styrke kramar till er
  • pigan86
    CML skrev 2017-01-22 20:55:36 följande:
    Har du fått sätta igång?
    Nej och börjar känna mig frustrerad nu. Har alla symtom som jag har vid mens men inte en droppe har kommit än. Men förhoppningsvis kommer blödningen vilken dag som helst nu.

    Den brukar aldrig svika, men antar min kropp är lite för överspänd och stressad just nu och då kanske ju mensen krångla :/

    Är alltså första ggn man längtar efter mens och då kommer inte fanskapet. Har gråtit över dens närvaro dem senaste 3.5 åren och nu vill jag gråta av att den inte kommit. Kroppen är så konstig ibland
  • CML
    pigan86 skrev 2017-01-22 22:05:15 följande:

    Nej och börjar känna mig frustrerad nu. Har alla symtom som jag har vid mens men inte en droppe har kommit än. Men förhoppningsvis kommer blödningen vilken dag som helst nu.

    Den brukar aldrig svika, men antar min kropp är lite för överspänd och stressad just nu och då kanske ju mensen krångla :/

    Är alltså första ggn man längtar efter mens och då kommer inte fanskapet. Har gråtit över dens närvaro dem senaste 3.5 åren och nu vill jag gråta av att den inte kommit. Kroppen är så konstig ibland


    Känner igen det där, jag brukar vara som en klocka men när det är "skarpt läge" då kan den diffa på en vecka. Det är helt klart stressen som påverkar.

    Den kommer att komma och sen är ni igång!

    Mitt tips är att träna då brukar "låsningen" släppa för mig och jag slarvat med det;)
  • pigan86
    CML skrev 2017-01-22 23:09:01 följande:
    Känner igen det där, jag brukar vara som en klocka men när det är "skarpt läge" då kan den diffa på en vecka. Det är helt klart stressen som påverkar.

    Den kommer att komma och sen är ni igång!

    Mitt tips är att träna då brukar "låsningen" släppa för mig och jag slarvat med det;)
    Tack för tipset! Ska ställa mig på crosstrainern när jag kommer hem från jobbet :)
Svar på tråden IVF-start höst/vinter 30+