• Anonym (Hanna)

    Han gav henne huset i skilsmässan och vill inte skaffa gemensamt kärleksbarn...

    Nu vill jag inte detta ska tas på fel sätt. Men jag inledde en relation med en äldre chef på jobbet som var gift.

    Han tjänar ju väldigt bra så jag antar att han kommer få stå för större delen av våra framtida gemensamma utgifter. Det som stör mig är att han i skilsmässan väljer att ge sin exfru hela deras hus som är värderat till över tio miljoner då det ligger vid havet i ett fint område utanför stan. Dessutom så fick hon deras gemensamma XC90 och därefter så har de delat på allt gemensamt de äger. Han säger att det är för att han har dåligt samvete, men detta betyder ju också att vi inte kommer kunna bo lika fint som vi annars kunnat, vilket stör mig aningen faktiskt. Han har fyra barn och jag har tre.

    Detta kanske är en konstig sak. Men jag känner liksom ett slags tävlande med mamman som gör att jag också vill ha minst ett men helst fler barn än henne med min pojkvän. Liksom ha ett kärleksbarn som bekräftar att det är vi två som hör ihop nu! Men han säger att han är färdig på den fronten. Egentligen är ju jag det med men det stör liksom att han delar ett sådan stor sak med henne och inte med mig, fastän jag egentligen inte vill ha fler barn. Alltså allt detta med att han ger bort sitt hus och bil till henne, samt delar barn med henne får mig att känna mig som att han inte vill ge det bästa till mig...:(

  • Svar på tråden Han gav henne huset i skilsmässan och vill inte skaffa gemensamt kärleksbarn...
  • KlunsSmurfen
    Arboga skrev 2016-11-29 17:58:25 följande:

    Uttjatat ord men ändå. 
    Karma.


    Nej ,då hade hon fått försörja honom och hans älskarinna.
  • Coccolina
    Anonym (Hanna) skrev 2016-11-28 21:04:17 följande:
    Absolut. Men det går inte att undvika att de sakerna till hälften egentligen är hans och därmed försämras vår levnadsstandard. Ja jag förstår hur det låter att jag klagar på att "jag inte får gå hemma, resa och shoppa", men vi är ett par nu. Han tjänar bra. Jag är låginkomsttagare. Han har fyra barn. Jag har tre och så vill jag gärna dela barn med honom så om man räknar med minst ett till, (om han kan tänkas ändra sig) så blir det 8 barn minimum som ska leva på våra inkomster. Hans barn utövar dyra sporter så ska det vara rättvist får antingen alla barn träna så (mina med) och då blir det dyrt eller så får de sluta. Jag tänker mycket ekonomiskt att barnen t ex utan problem också kunnat träna och jag kunnat ha ett fint liv. Så jo självklart stör det mig att drömbilden har gått i kras. Jag vet bara inte hur jag kan förmedla detta till honom på rätt sätt. Jag upptäcker ju att jag misslyckats här på familjeliv i alla fall.

    Blev du tillsammans med honom eller hans plånbok?? För det låter faktiskt mest som om du är tillsammans med honom för hans pengar inte för vem han är... 


    Taskigt läge.. Nästa gång satsa på en gammal änkling istället så skall du se att det blir bättre.... Då finns det inga ex-fruar som behöver få bo kvar i sitt hus!! (för ja det är HENNES och hans hus... INTE DITT HAR ALDRIG VARIT KOMMER ALDRIG VARA!!!)


    I'm not crazy... My reality is just diffrent than yours....
  • Kasperina

    Min pappa var otrogen mot min mamma och lämnade henne ensam med tre barn. Han skämdes så fruktansvärt över att ha behandlat det finaste han har (oss barn) och den person som gett honom det så illa att han lämnade det lilla han hade till mamma och började om med två tomma händer (ensam).
    All respekt till din snubbe som tar ansvar för att han svikit sin familj och försöker ge dem så bra förutsättningar som möjligt att gå vidare.

    Läs dina egna inlägg som att de kommer från någon annan och säg sen ärligt att du inte tänker "golddigger" när du läser!
    Du kanske är kär i honom, men i dina inlägg låter det mer som att du är förälskad i det liv hans fru och barn levde före skilsmässan, och att det var det livet du var ute efter, för dig, för dina barn, och för att få visa upp för dina vänner. Nu kommer du inte få det, och då blir DU bitter
    DU har hjälpt till att förstöra en fyrabarnsfamilj, DU har hjälpt till att förstöra en annan kvinnas liv, och du har mage att beklaga dig över att du inte får allt som hon hade? Att dina barn inte får allt som hennes barn hade innan DU hjälpte deras far att ta det ifrån dem?

  • Kasperina
    KlunsSmurfen skrev 2016-11-29 20:21:11 följande:
    Nej ,då hade hon fått försörja honom och hans älskarinna.
    Chansen finns fortfarande...
  • Nymphaea

    En till sandlåde-tråd som lyckats pricka topplistan; bra jobbat!

  • EnAnonumius
    Nymphaea skrev 2016-11-29 21:15:08 följande:
    En till sandlåde-tråd som lyckats pricka topplistan; bra jobbat!
    Ja du här är en liten nyhet, den har blivit flyttad till sandlådan.
    Så bra jobbat att utgå från att den låg i sandlådan från början. Drömmer


  • carpediem86
    Anonym (Hanna) skrev 2016-11-28 21:04:17 följande:
    Absolut. Men det går inte att undvika att de sakerna till hälften egentligen är hans och därmed försämras vår levnadsstandard. Ja jag förstår hur det låter att jag klagar på att "jag inte får gå hemma, resa och shoppa", men vi är ett par nu. Han tjänar bra. Jag är låginkomsttagare. Han har fyra barn. Jag har tre och så vill jag gärna dela barn med honom så om man räknar med minst ett till, (om han kan tänkas ändra sig) så blir det 8 barn minimum som ska leva på våra inkomster. Hans barn utövar dyra sporter så ska det vara rättvist får antingen alla barn träna så (mina med) och då blir det dyrt eller så får de sluta. Jag tänker mycket ekonomiskt att barnen t ex utan problem också kunnat träna och jag kunnat ha ett fint liv. Så jo självklart stör det mig att drömbilden har gått i kras. Jag vet bara inte hur jag kan förmedla detta till honom på rätt sätt. Jag upptäcker ju att jag misslyckats här på familjeliv i alla fall.
    Visst detta kanske får dig att framstå som att du tycker att pengarna är väldigt viktigt. Det är ändå lite väl hårda kommentarer här i tråden, och framförallt väldigt ensidiga.

    Ofta så delar man på saker vid en separation. Visst kan de få behålla bilen, den kostar inte så mycket. Men huset, att ge bort 6 miljoner till sitt ex (efter att man delat lika) är inte så vanligt vad jag vet? Jag hade inte uppskattat ifall min fru gav bort nästan alla sina besparingar till någon, även om vi nu har delad ekonomi och hon får göra vad hon vill med sitt överskott. Tydligen tycker nästan alla här i tråden att det är helt okej att ge bort sina besparingar till sitt ex vid en separation istället för att göra en förändring i huslånet.

    De hade t.ex. kunnat dela på huset genom att exet fick ta ett lån på halva husets värde och behålla det fysiska huset, och att din nya man då fick ut 6 miljoner - skatt. Så hade jag tänkt i hans ställe (utan att nu ha all information) för då hade barnen fortfarande haft sitt gamla fina stora hus ifall det är viktigt och bilen de är vana vid. För mig personligen som flyttat ett par gånger under mitt liv som tonåring skulle det däremot inte ha varit någon större fara att behöva byta hus (om exet inte har råd), men är barnen små så blir det förstås besvärligare med kompisar vid en flytt några kilometer bort. 

    Lär väl få en massa mothugg nu eftersom jag är emot alla i tråden. Men jag håller inte med om hela ditt tänk Hanna då du låter lite väl sugen på just pengarna och det inte bör vara en huvudfaktor tycker jag i en relation. I andra länder (fattigare) märker man däremot att det ofta är en viktig faktor, men bor du i Sverige och har ett Svenskt jobb på heltid har du råd att resa ibland och göra det mesta ifall du lägger ekonomin rätt då även låga löner är så pass bra här.

    Som svar på din fråga. Du kanske inte behöver ta upp detta med din nya man? Om han nu redan gett bort de här 6 miljonerna till sitt ex så är det gjort och du vinner nog inget på att ta upp detta i så fall? Det är som du säger inte en lätt sak att ta upp på ett bra sätt heller. 
  • Swagger
    Nymphaea skrev 2016-11-29 21:15:08 följande:
    En till sandlåde-tråd som lyckats pricka topplistan; bra jobbat!
    Ja, vem är det som startar alla dessa trådar som flyttas till Sandlådan? Samma person med livlig fantasi och därför kan FLs admin så säkert flytta många topptrådar till Sandlådan?

    Personen med livlig fantasi är nog rätt nöjd...
  • Tom Araya
    Anonym (Hanna) skrev 2016-11-28 16:34:07 följande:

    Nu vill jag inte detta ska tas på fel sätt. Men jag inledde en relation med en äldre chef på jobbet som var gift.

    Han tjänar ju väldigt bra så jag antar att han kommer få stå för större delen av våra framtida gemensamma utgifter. Det som stör mig är att han i skilsmässan väljer att ge sin exfru hela deras hus som är värderat till över tio miljoner då det ligger vid havet i ett fint område utanför stan. Dessutom så fick hon deras gemensamma XC90 och därefter så har de delat på allt gemensamt de äger. Han säger att det är för att han har dåligt samvete, men detta betyder ju också att vi inte kommer kunna bo lika fint som vi annars kunnat, vilket stör mig aningen faktiskt. Han har fyra barn och jag har tre.

    Detta kanske är en konstig sak. Men jag känner liksom ett slags tävlande med mamman som gör att jag också vill ha minst ett men helst fler barn än henne med min pojkvän. Liksom ha ett kärleksbarn som bekräftar att det är vi två som hör ihop nu! Men han säger att han är färdig på den fronten. Egentligen är ju jag det med men det stör liksom att han delar ett sådan stor sak med henne och inte med mig, fastän jag egentligen inte vill ha fler barn. Alltså allt detta med att han ger bort sitt hus och bil till henne, samt delar barn med henne får mig att känna mig som att han inte vill ge det bästa till mig...:(


    Det här är ett destruktivt tankesätt och jag hoppas du är ärlig nog att lämna honom eller att han lämnar dig när han får reda på hur du tänker.
    Ingen normal människa förtjänar att leva ihop med en person som har sådana osunda tankar som styr livet.
  • elvvan

    Jag tror inte du är en golddigger. Jag känner igen mig (dock är inte min sambo någon hot-shot med massa cash) men känner igen känslan av att man "tävlar" med ex-frun. Suck, önskar man inte var så jäkla liten egentligen men rent krasst så ligger det i vår natur, där vissa kvinnor är bättre på att hantera denna typ av känslor och vissa sämre, t.ex. jag. Man vill på något sätt visa att jag har den här alfan nu, vi måste göra en avkomma som "klår" hans tidigare avkommor/hona. Låter bananas men det kommer från det tror jag.

    Jag har ett barn och han 2, tidigare var han gift, bodde i hus (inget bra förhållande dock och han var kroniskt otrogen), inte med mig dock utan vi träffades efter de hade separerat. Men jag kan bli lite arg över att han tvekar till att skaffa fler barn med mig, att han inte känner att det är lika självklart att flytta ihop med mig eller gifta sig. Trots att han för första ggn, säger han, har en sund relation och att han aldrig mått så bra i hela sitt liv. För mig går det inte ihop? Jag blir sur över att han har haft familjeliv förut och fått allt det där men att jag inte får det och att han inte verkar aspigg på att skapa det med mig.

  • Mandel

    Ert gemensamma liv börjar när hans skilsmässa är klar och vad han då gör med sina tillgångar innan ni lever ihop har du inte med att göra.
    Om du nu vill ha ett flådigt hus och bil så är det väl bara att du skaffar dig ett bättre betalt jobb och fixar det. Varför ska det vara hans ansvar att du får ett hus och en bil som du anser vara okej att visa upp för dina vänner?

    Varför skulle ett barn vara en bekräftelse på er kärlek? Snarare något som riskerar att ta död på er kärlek om ni ska börja om i småbarnsträsket med vaknätter och bajsblöjor...

    Helt ärligt så verkar du inte så förälskad i honom som person utan mer i den status hans leverne ev skulle kunna ge dig. Kanske det han känner och därför inte vill skaffa barn med dig?


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Turandot
    elvvan skrev 2016-11-30 11:04:01 följande:

    Jag tror inte du är en golddigger. Jag känner igen mig (dock är inte min sambo någon hot-shot med massa cash) men känner igen känslan av att man "tävlar" med ex-frun. Suck, önskar man inte var så jäkla liten egentligen men rent krasst så ligger det i vår natur, där vissa kvinnor är bättre på att hantera denna typ av känslor och vissa sämre, t.ex. jag. Man vill på något sätt visa att jag har den här alfan nu, vi måste göra en avkomma som "klår" hans tidigare avkommor/hona. Låter bananas men det kommer från det tror jag.

    Jag har ett barn och han 2, tidigare var han gift, bodde i hus (inget bra förhållande dock och han var kroniskt otrogen), inte med mig dock utan vi träffades efter de hade separerat. Men jag kan bli lite arg över att han tvekar till att skaffa fler barn med mig, att han inte känner att det är lika självklart att flytta ihop med mig eller gifta sig. Trots att han för första ggn, säger han, har en sund relation och att han aldrig mått så bra i hela sitt liv. För mig går det inte ihop? Jag blir sur över att han har haft familjeliv förut och fått allt det där men att jag inte får det och att han inte verkar aspigg på att skapa det med mig.


    DÅ bildade han ju en kärnfamilj, NU skulle han i så fall bilda en styvfamilj. Det senare är ett mycket större risktagande för ALLA parter - och i synnerhet barnen som han redan har, och som han måste sätta först. Oavsett hur bra du är för HONOM, så blir du barnens STYVMOR, inte deras mor. Och ni blir inte en familj. Jag tycker att det är bra att föräldrar tänker sig för innan de flyttar ihop och skaffar barn med någon ny. Det borde ALLA göra. 
  • Turandot
    Mandel skrev 2016-11-30 13:29:09 följande:

    Varför skulle ett barn vara en bekräftelse på er kärlek? Snarare något som riskerar att ta död på er kärlek om ni ska börja om i småbarnsträsket med vaknätter och bajsblöjor...


    Men exakt. Många har en naiv tro, att om de skaffar ett gemensamt barn också så kommer det barnet att knyta ihop alla till en enda stor, lycklig familj.

    I själva verket blir det ofta tvärtom, när de - ofta mycket äldre - barnen som redan finns störs av spädbarnet, känner att de kommer i andra hand (vilket de ju MÅSTE göra, en spädis kan inte vänta på att få sina behov tillgodosedda), att de får plikter i barnpassandet och hushållsarbetet som de skulle ha sluppit annars, att de går miste om roliga saker för att alla gemensamma aktiviteter och semestrar i många år framåt (kanske så länge som de stora barnen bor hemma, om det är en stor åldersskillnad mot det nya halvsyskonet) för att allt måste anpassas efter den miniminivå som det minsta barnet klarar av. 
  • KlunsSmurfen
    Turandot skrev 2016-11-30 16:55:24 följande:
    Men exakt. Många har en naiv tro, att om de skaffar ett gemensamt barn också så kommer det barnet att knyta ihop alla till en enda stor, lycklig familj.

    I själva verket blir det ofta tvärtom, när de - ofta mycket äldre - barnen som redan finns störs av spädbarnet, känner att de kommer i andra hand (vilket de ju MÅSTE göra, en spädis kan inte vänta på att få sina behov tillgodosedda), att de får plikter i barnpassandet och hushållsarbetet som de skulle ha sluppit annars, att de går miste om roliga saker för att alla gemensamma aktiviteter och semestrar i många år framåt (kanske så länge som de stora barnen bor hemma, om det är en stor åldersskillnad mot det nya halvsyskonet) för att allt måste anpassas efter den miniminivå som det minsta barnet klarar av. 
    Jo men så är det för vanliga syskon också.
  • Turandot
    KlunsSmurfen skrev 2016-11-30 17:36:49 följande:
    Jo men så är det för vanliga syskon också.
    Det är det väl inte? Absolut inte om barnen har en "normal" åldersskillnad, d.v.s. ungefär 1,5 år till 4 år emellan. Om det kommer en sladdis, så stämmer en del av det jag har skrivit även om alla barnen är helsyskon, men även då finns (förhoppningsvis) ett starkare naturligt band mellan alla syskonen, det är ingen styvmamma eller styvpappa inblandad som komplicerar saker, de äldre barnen behöver inte flytta runt varannan vecka medan det nya syskonet alltid får bo på samma ställe med båda sina riktiga föräldrar, o.s.v..
  • KlunsSmurfen
    Turandot skrev 2016-11-30 17:42:05 följande:
    Det är det väl inte? Absolut inte om barnen har en "normal" åldersskillnad, d.v.s. ungefär 1,5 år till 4 år emellan. Om det kommer en sladdis, så stämmer en del av det jag har skrivit även om alla barnen är helsyskon, men även då finns (förhoppningsvis) ett starkare naturligt band mellan alla syskonen, det är ingen styvmamma eller styvpappa inblandad som komplicerar saker, de äldre barnen behöver inte flytta runt varannan vecka medan det nya syskonet alltid får bo på samma ställe med båda sina riktiga föräldrar, o.s.v..
    De barn jag känner gör själva ingen skillnad på sina halvsyskon de bor med, det är föräldern som de inte bor med som hamnar utanför.
  • Nymphaea
    EnAnonumius skrev 2016-11-29 23:49:23 följande:
    Ja du här är en liten nyhet, den har blivit flyttad till sandlådan.
    Så bra jobbat att utgå från att den låg i sandlådan från början. Drömmer
    Jag skrev inte att den låg i sandlådan från början; jag skrev att det var en sandlådetråd. Du ser ingen skillnad?

    Bara för att en tråd startas i Känsliga Rummet betyder det inte att den inte hör till sandlådan.
Svar på tråden Han gav henne huset i skilsmässan och vill inte skaffa gemensamt kärleksbarn...