Oense om årstid för bebis

Finns det några garantier för något man planerar?

Jag va som din sambo. Nu tjugo försök senare bryr jag mig inte de minsta. Kan föda på julafton. Så nej man kan inte planera. Även om man vill från början. Jag blir lycklig bara jag lyckas :)

Jag skulle nog inte görs första försöket i slutet på mars. Rs-tider född sist på året med alla nackdelar som det innebär senare i livet. Fick jag bestämma så skulle jag vilja ha en vårbebis men det blir ju när det blir.

Varför i hela friden skulle du ha större bestämmanderätt bara för att du ska vara gravid? Löjlig inställning. Klart att du ha rätt att bestämma om du vill vara gravid alls men han har ju lika stor rätt att bestämma om han vill bli pappa.

Jag och min sambo började försöka i maj/juni förra året eftersom vi inte ville ha ett barn fött i slutet av året. Det är generellt lättare för barn födda tidigt på året i skolan, sporter osv, det är stor skillnad på ett år när man är 7 eller 8. Min sambo och min bror är födda i slutet på året och har tyckt att det varit en nackdel. 

Om vi inte blivit gravida direkt (väntar barn i februari) så hade vi fortsatt försöka utan uppehåll, eftersom vi inte ser det som avgörande när på året barnet föds, men det kändes onödigt att inte försöka ge barnet så goda förutsättningar som möjligt i livet

Fast det förstår faktiskt jag lite. Inte att man har helt bestämmanderätt såklart, men att man har den tyngre rösten så att säga. OM det nu gick att välja vill säga. Jag skulle till exempel inte vara särskilt förtjust i att gå höggravid mitt i sommaren då jag har svårt för när det blir så himla varmt och det blir ju inte bättre när man är gravid. Inte heller mitt i den smällkallaste vintern eftersom jag är så lättfrusen och skulle då bara sitta hemma i huset hela dagarna. Nu går det ju inte att välja och jag blir glad när det än sker och jag kommer med glädje genomlida både en kokhet sommar och en iskall vinter för att få ett litet barn!
Det är ju trots allt kvinnan som får "lida" under bakandet.

MEN skulle man bara se till själva bestämmandet och att både "led" lika mycket/lite (ungefär som när man beställer hem en ny grill till altanen) så ska absolut pappan ha lika mycket att säga till om. Men i just detta läget hade jag gett mamman en liten fördel faktiskt.

Som tur är så går det inte att bestämma när man får barn så det är bara att se glad ut och ligga för glatta livet :D

Det blir ju lite svårt att planera, som alla andra sagt...

Jag tänker såhär:

Han vill inte ha december/januari och inte heller i slutet på året ( oktober, november) så då är 4 månader borta. Och det är ju rimligt att tro att det finns risk att man går 2-3 veckor över tiden, så september är ju bra att undvika då med...
Och många föder ju förtidigt, 1-2 månader är väl rimligt att tänka sig? Så då försvinner februari och mars med...

Så nu är det: september, oktober, november, december, januari, februari och mars som ni bör undvika.

Hur ofta har du ÄL? Är det långt mellan gångerna, så har ni inte många försök på er innan det är dags att stänga bebisfabriken för det året.

Vi var så i början, ville undvika nov-dec, men när man haft 4 mf och försökt skaffa barn i 10 år, så slutar man bry sig.

Hur unga är ni? Är ni konstaterat superfertila (tex blivit gravida trots preventivmedel som använts helt rätt)? Vågar han chansa? Det är ingen risk att han ångrar sig om det visar sig att ni också har svårt att bli gravida?

Och stort LYCKA TILL!
Det blir bra, när det än blir!

Kan bara instämma med tidigare skribenter.

Måste säga att jag tänkte likadant i början. Vi började försöka i december 2015 och tänkte i mitt stilla sinne att vi skulle skippa februari/mars för att undvika decemberbarn. Men när de månaderna kom och vi haft två misslyckade försök fanns inte i mitt huvud att hoppa över försök. Barnlängtan var för stor.

Dröjde ytterligare 10 månader innan jag fick mitt efterlängtade plus och nu har jag bf i augusti. En vecka efter att min syrra ska gifta sig och en månad innan vårt hus blir färdigbyggt. Riktigt dålig tajming. Men är överlycklig! Tänker att allt löser sig. Ingenting är mer värt än en bebis =)

Jag ville inte ha ett julbarn, men allt blir inte som man tänkt sig, så nu sitter jag här med världens finaste gosse, född på juldagen

Jag måste säga att jag tycker att det är löjligt att komma dragandes med att du har "större rätt" att bestämma för att det är du som är gravid, utan honom blir det ingen bebis. Det är ett gemensamt beslut om/när man bestämmer sig för att skaffa barn!

Nu hade jag och min man det väldigt enkelt just i den frågan, vi ville bägge ha barn i början av året. Vi är bägge födda tidigt på året. Dessutom har min man under hela sin barndom sett sin bror ha det tufft i skolan vilket inte blev bättre av att han var född på julafton (om man har svårt för sig blir det inte bättre av att man är yngre än alla andra). Brodern har alltid önskat att hon hade gått över med honom!

Vi planerade, satsade på februari (för att inte riskera decemberbarn), lyckades på första försöket och dottern föddes i februari. Lyckan var komplett! Hade bestämt oss för att ha barn tätt, hoppade över första ägglossningen efter förlossningen (pga att det hade blivit ett decemberbarn) och började försöka igen. Lyckades på första försöket igen och nästa vecka är det dags för lillebror att möta världen!

Vi diskuterade mycket innan vi satte igång, vi hade bestämt att försöka i 5 månader och sedan pausa till året efter. Hade det inte tagit sig under de 5 månaderna år två så hade vi fortsatt och struntat i när bebisen föddes. Vi hade vi en plan redan i förväg, vi är bägge "unga" och har den tiden på oss, och framförallt var vi överens.

Löjligt? Mhm, nu var det ju inte riktigt så jag menade. Därav ordvalen "OM någon skulle "få" bestämma..." Jag tycker ju självklartvis inte att någon ska få bestämma helt själv. Dessutom får man ju vara bra dum i huvudet om man tror att man har ensam bestämmanderätt. Däremot så vill jag har några månader på att "komma iform" och börja känna mig som mig själv igen, om jag får välja. Det var det jag menade. Dessutom känns det som om det skulle kunna vara rätt kämpigt att vara höggravid under sommaren. Därav: det är ju ändå jag som är gravid. Förhoppningsvis.

Haha! Ja, det blir inte många månader kvar! Önskar att jag kunde visa alla dessa svar för honom, men jag har för tillfället valt att lägga ner disskutionen. Har ju förstått att skon klämmer någon annanstans. Inte vill man behöva försöka övertala någon ????

SÅklart att man bör vara överens om detta. Det är lite för tufft jobb för att ta på sig ensam om man kan välja att vara två...
Men spara argumenten ifall det kommer på tal igen och han fortfarande tänker så. Någon skrev att de gjorde såhär och planen var att försöka 5 månader/år i 2 år och om inget hände så skulle de strunta i det och försöka året om.
Många funkar det ju för på första, andra tredje försöket, så varför inte köra på med "5månader.om-året-försök" i ett eller två år?