Duktiga tjockisar?

Ok. Ja dåså. :)

Det är inte samma sak. Om överviktiga är så pass överviktiga att de inte fungerar normalt så borde de i första hand gå ner i vikt istället för att suga ut vårt trötta välfärdssamhälle som redan har fullt upp med folk som inte kan ofrivilligt. Hur är det svårt att förstå?

TS är avundsjuk för att folk som går ner i vikt får beröm men inte han! Vill du ha beröm TS så gör nåt bra, men misstänker att du är en människa som är liten, korkad och avundsam så du får nog gå utan beröm.

Btw, pengarna som inte går till någons överviktig gastric bypass kanske inte alls läggs på nån hemlös utan på att exportera vapen och stridsplan. Fortfarande bättre än att en överviktig person får hjälp?

Alltså, är det verkligen ingen här som lagt märke till att tråden ligger i "Ironi & Satir"? 

Jag är hellre utan beröm om jag inte förtjänar det. Hela min poäng kretsade ju kring det i trådstarten. Är ni lite för efter i den mentala utvecklingen för att begripa ironi utan citattecken och smileys.

För när jag belyser att det är duktigt att torka sig i röven så är det ironi. Och om du inte besitter normal läsförmåga så förstod du kanske inte att jämförelsen innebär att jag är fett oimponerad av att folk kan gå ner i vikt.

Om inte de hemlösa kanske flyktingar eller stöd för misshandlade kvinnor eller barn? Vi har ju svårt att hjälpa alla idag. Men jag känner iaf 4 som fått en gastric bypass gratis för att de inte vill sluta äta.

Ja jag är en elak människa som tycker att i första hand ska resurser och fokus ligga på de som är i nöd och ofrivilligt hamnat där.

Vi har alla fattat att du inte är imponerad av folk som går ner i vikt. Dock rätt talande att du sparkar åt alla håll och kanter; överviktiga, dyslektiker, handikappade.

Att sen skylla på ironi är ju ett klassiskt grepp. Då fattar ju alla att du egentligen är en superempatisk snubbe som älskar hela världen och inte en patetiskt rasist utan utbildning och ambitioner.

Jag har inte sparkat åt varken dyslektiker eller handikappade. Jag har ju frågat om hen är det eftersom det påverkar tal och skrift. Ni kan ju inte diskutera utan att ta åt er personligt. Vad är din diagnos/ ursäkt för att vara säranpassad och småaggra på nätet?

Du vet inget. Men att själv gå till personangrepp och slå på bröstet får dig att känna dig stolt och duktig. Bravo! Nu har du förtjänat en liten kaka när du sa till på skarpen till det stora stygga trollet.

Jag har en katt som har den största hängbuken du någonsin sett. Det är en motherfucker att få ner den kuksugaren i vikt.

Nu har jag inte läst hela tråden, så vet inte om det nämnts tidigare. Det finns en hel del psykofarmatika som orsakar viktuppgång (trots sunt matintag). Nu pratar jag inte om de som ger ökad aptit, utan de som förändrar ämnesomsättningen. Exempelvis åt jag en medicin för sömnen som jag gick upp 10 kg på under bara 3 månader, och jag åt som normalt. En annan vän som har svår ptsd har gått upp 40 kg på sin medicin trots att hon äter väldigt lite och lider av ätstörningar. Så det är inte alltid ens eget fel att man går upp i vikt :/

Jävlar vilken usel stämning här. Riktigt dålig humör blev man på av den här tråden.

En del människor har problem med sin vikt. För dem kan det vara en otrolig utmaning att försöka minska sin vikt och en fantastisk prestation att bli normalviktig. 

För någon annan är det kanske busenkelt att hålla vikten, men den personen har svårt att förstå exempelvis matematik, och för honom/henne skulle det vara en kamp att klara en grundläggande universitetskurs i  matematik.

Jag har lätt för matematik och har läst matte på universitet utan att behöva anstränga mig alltför mycket. Men det betyder inte att jag tycker man ska sluta gratulera folk som kanske har slitit jättemycket för att klara sin första mattetenta.

Lär dig inse att saker är olika svårt för olika människor, och bara för att du tycker en sak är lätt betyder inte att alla tycker det är lätt. 

Jag har alltid haft bra förbränning och tränat men ätit alldeles för mycket. Pga. det tog det 30 år av svullande att bli riktigt tjock. 30 års tid är lång tid. Trots dessa 30 års svullande, så tog det bara (relativt) tre år med diet och mer träning att bli smal. 90 vägde jag som mest, nu väger jag 65.

När jag lyckades på tre år att motverka vad jag åstadkommit under 30år så tycker jag att jag är väldigt duktig. Dessutom så äter jag fortfarande som en gris, men en mindre gris.

Fast det handlar ju oftast om ett beroende? Det går ju att säga samma sak till en rökare, eller någon som tar någon annan drog, men det är oftast riktigt svårt att "bara" sluta sådär. Det heter ju beroende av en anledning. 

nöffnöff =)

Bra jobbat!

Va fan strunta i TS han har haft trasiga leksaker sen barnsben och har ingen hum om saken..

Han bajsar ibland på toaletten jag gör alltid det...

Så du är sur för att ingen vill ge dig nån medalj? Din lille stackare!

Jag tycker själv att jag är jätteduktig som har gått ner i vikt eftersom det har krävt en livsstilsförändring med väldigt strikt disciplin och mycket slit i gymet under lång tid för att lyckas.
Men jag brukar inte involvera andra i mina hälsoproblem och diskuterar det helst inte alls.

Det baseras väl på ett beroende. Gissar att många söker tröst i mat eller staffar sig själva med att smälla i sig så dom blir feta som grisar, bara för att få det bekräftat att dom är dåliga. Själv har jag förnekat mig en tvättbräda hela livet, antingen gillar jag öl och bea för mycket eller så har jag en övertygelse att jag inte är värd att vara "perfekt". Djupt va?