Sonen blir 6 år i sommar och vill gärna att man ska ligga bredvid honom tills han somnar. Har inga större problem med det och han somnar fort.
Värre är det med omgivningen:
- Han kommer nog kunna somna själv när han börjar förskoleklass
- Är ju bra om ni börjar vänja honom att somna själv.
Mm mm.
Vad tycker ni?
Hur gör ni?
Sonen blir 6 år i sommar och vill gärna att man ska ligga bredvid honom tills han somnar. Har inga större problem med det och han somnar fort.
Värre är det med omgivningen:
- Han kommer nog kunna somna själv när han börjar förskoleklass
- Är ju bra om ni börjar vänja honom att somna själv.
Mm mm.
Vad tycker ni?
Hur gör ni?
Hur naturligt är det att sova själv? De flesta sover gärna med någon även som vuxen. Ganska naturligt att ett barn vill göra det!! Det är sådan hets i vårt samhälle att bli stor....varför ska det vara så himla viktigt, att fort bli stor?
Jag tycker du ska fortsätta att göra det som känns rätt för dig och ditt barn. Han kommer, förr eller senare, inte vilja ha dig i sin säng ändå så :)
Hur naturligt är det att sova själv? De flesta sover gärna med någon även som vuxen. Ganska naturligt att ett barn vill göra det!! Det är sådan hets i vårt samhälle att bli stor....varför ska det vara så himla viktigt, att fort bli stor?
Jag tycker du ska fortsätta att göra det som känns rätt för dig och ditt barn. Han kommer, förr eller senare, inte vilja ha dig i sin säng ändå så :)
Nej varför i hela friden skulle det vara "nyttigt" att somna själv? Folk snackar så mycket dumheter.
Jag har precis samma "problem", snart 6-åring som vill mysa tills han somnar. Jag tycker inte det är fel. Men jag vill själv inte göra det för jag blir själv supertrött och resten av min kväll blir förstörd... (och jag bryr mig inte om någon tycker det är egoistiskt, efter läggningen är min enda timme på dygnet med lite lugn och ro så jag vill ha och behöver den timmen)
Förstår inte varför folk stör sig, passa på och mys istället. Mitt barn blir sju i år och jag kommer sova i hens säng så länge det går.
Min man är mer, du är tillräckligt stor för stt sova själv. Jag undrar om de flesta män har den inställningen? Flera av mina vänninor upplever samma sak.
Nej de måste inte alls somna själv vare sig vid 6 års ålder eller senare, men det är inte så dumt om de kan somna själv. För när de börjar vilja sova över hos kompisar eller mormor och morfar eller om ni har gäster eller vill ta en kvällskurs eller när toaletten väljer att svämma över precis vid läggdags (hände i kväll), eller, eller...
Hur naturligt är det att sova sjålv? De flesta sover gärna med någon även som vuxen.
Näe varför det? Grabben blev 7 nyss och jänta 5 i sommar. Vi sover lika gärna alla 4 + Hunn i storsängen. Men en förälder plus båda ungarna kan lika gärna somna i nån av ungarnas säng. Jag (pappan) blir ofta nersövd av kottarna i nån av barnens sängar å sen smiter dom gärna ner till mor! Huvudsaken att dom sover så får dom lika gärna sova på hustaket som i soffan eller nån säng!
Eh, nej. Vi är många som helst sover ensamma. Faktist.
Och en baby just nu också.
Vi sitter i sexåringens säng tills han somnar, inga problem.
Jag har en snart nioåring som gärna myser tills han somnar. Sover ofta och gärna i min säng också. För mig är det helt ok, dock har det varit viktigt att han faktiskt kan somna ensam de gånger jag behöver göra något annat.
Det viktigaste är väl att ni i familjen är överens om hur ni vill ha det.
Vi samsover fortfarande ibland med vår elvaåring. Någon av oss vuxna läser varje kväll, sen ibland vill han att man ligger kvar tills han somnar, ibland somnar han själv direkt och ibland är han inte trött utan vill ligga och bläddra i en tidning en stund.
För min del så får han bara sova i vår säng när hans pappa jobbar natt vilket han gör ett par nätter i veckan. Min säng är MIN och där vill jag kunna sova gott. Är vi alla tre så går det inte, en elvaåring är rätt stor Men min make tycker det är såååå mysigt och skulle kunna ha honom där varje natt. Slutsumman av det är att jag ofta tar min kudde och knatar in och lägger mig i sonens säng.
Så där blir ju inte sonen "drabbad" , vill han sova med oss så får han och vill han att man ligger kvar så gör man det. Däremot är inte jag och min man 100% överens. Men jag tror det löser sig av sig själv snart för nu ska vi få syskon om några veckor och att vara FYRA i vår säng är inte aktuellt överhuvudtaget!
Man gör ju som man vill gällande sina egna barn. Så det finns ju absolut inga "måsten" om ålder att kunna somna själv. Har man tid att ligga bredvid och man är OK med det så ser jag inte problemet. Jag skulle dock varken orka eller hinna det (har tre barn varav en är nyfödd). Mina barn har somnat själva från 1-2 års ålder. Jag låter dock min 5½ åring se film i min säng tills han somnar, och sen bär vi över honom till egen säng då vi lägger oss. Är säkert också "fel" enligt vissa men för oss funkar det. Bäst är nog att inte lyssna alltför mycket på andra om barnet och man själv mår bra.
Det finns så många som tycker så mycket - är väl jättejättefint att du kan ge din son det han behöver vad gäller närhet! Tycker att du skall vara nöjd och stolt över ditt sätt. Min åsikt är självklart färjad av min egen utgångspunkt; Nattning här hemma nu, hela familjen i samma rum, barnen i sina sängar, maken i en fotände och jag i den andra. Bästa stunden på precis hela dagen tycker jag!
Vi nattar också vår 6-åring i hennes säng. Jättemysigt!
Min 6 åring ligger jag bredvid nu.. somnade för en stund sedan.
Innan lillasyster kom somnade han själv i sin säng oftast, ibland la jag mig bredvid honom och läste bok och väntade tills han somnad. Han tyckte det var mysigt och jag med så varför inte? Han hade länge ett stort behov av att ha någon nära när han skulle somna oavsett om man satt bredvid på en stol eller låg bredvid i sängen, han behövde den tryggheten länge. Och vi lät honom ha det tills han själv kände sig redo att somna själv i rummet, inget man ska tvinga fram tycker jag!
Men när lillasyster kom för några månader sedan ville han helt plötsligt att vi skulle lägga honom igen. Han upplevde det som orättvist att lillasyster får sova i vår säng (helammar och blir lättare på natten och ha henne bredvid mig) men inte han. Han förstår varför hon sover där m.m men är ändå jobbigt för honom. Så vi har bestämt att varannan dag får han somna i vår säng samtidigt med sin lillasyster och en förälder.. när vi föräldrar sedan ska sova flyttar vi över honom till hans säng. Varannan dag stoppar vi om honom i hans säng.
Jag känner mig inte orolig eller tycker det år jobbigt för jag vet att snart kommer han inte vilka göra det längre. De växer upp så fort och snart är mamma/pappa blir bara jobbiga..de "lär" sig när de är redo:)