Bonusdottern trivs inte

Om det är så att tösen saknar sin mamma mycket kanske det är läge att hon får träffa sin mamma mitt i er umgängesvecka för att inte ha så många dagar i taget och vice versa på mammaveckan.

Provat redan och vi upplever ingen skillnad snarare tvärtom tyvärr.

Vem har sagt att det alltid är det? Jag är glad att jag känner genuina känslor och faktiskt engagerar mig i detta trots att det inte är mitt barn. Jag har inget illa att säga om nån biomamma jag säger bara att jag hade gjort på ett annat sätt i vissa fall men det är väl charmen med det hela att vi ser olika på det här med uppfostran.

Nä såklart inte. Det är bara så konstigt att stå bredvid som bonusförälder för min uppfattning är att än hur bra min och hennes relation är så kommer pappan och hennes relation vara densamma.

Så pappan klarar inte av att lägga sina egna känslor åt sidan för sitt barns skull?

Barnet är fortfarande litet och behöver känna sig trygg. På din beskrivning låter det inte som att barnet känner trygghet under nuvarande omständigheter. Som jag ser det finns det bara två godtagbara alternativ. Det ena är att pappan tar sig själv i kragen som förälder så att flickan börjar känna sig trygg även hos er. Det andra alternativet är att flickan bor mamman och kommer till er varannan helg eller nåt. Ni kan ju i vilket fall inte fortsätta som ni gör nu. Det är ju synd om flickan.

Självklart kan pappans relation till dottern bli bättre men han måste ju anstränga sig. Tillbringa tid med henne, både kvalitet och kvantitet och prata mycket. Intressera sig för hennes dag, lyssna på henne verkligen se henne så kommer det förändras. Min dotter har alltid tytt sig mest till mig men senaste året har hon tytt sig mer och mer till pappa och vi är nu "jämlika" i föräldraskapet mot henne. Utöver själva tiden så har de fått ett gemensamt intresse och samtidigt har pappan blivit mildare i sin framtoning mot henne och dessa två saker tillsammans har lett till att de fått en helt ny gemenskap som de inte hade tidigare. Hon är 9 så det är inte försent att förbättra relationen när man är sex år.

Klart hon ska vara mer hos mamma om hon mår så. Kanske låter helt tvärtom om några år.

Ja allt går ju i perioder.

Hon lär ju inte vilja vara mer hos er om hon känner sig tvingad. Min och min pappas relation har inte hämtat sig från att han tvingade mig att bo hos honom när jag behövde och ville ha ett hem. Jag är helt övertygad om att vi hade haft en bättre relation om jag bara kunnat hälsa på honom. Det var inte jag som skiljde mig och jag tycker att mina behov borde gått före hans.

Har mamman skaffat sig en ny kille eller är det bara pappan som har ny och ny familj? Kanske känner hon sig utanför?

Din sambo kommer inte att dö. Hade han brytt sig om sin dotter hade han engagerat sig i henne redan idag. Inget du skriver tyder på att han bryr sig om henne särskilt mycket. 

Båda har ny partner samt bebis.. Så det händer väldigt mkt för händ överlag i livet.