Mammor med barn på stan

Bor i sthlm

Inte en hel dag, men ett par timmar absolut. Har en 3,5-åring och det är fortfarande så. Dock inte helt utan underhållning. När hon var riktigt liten sov hon större delen av tiden, sen var hon glad om hon hade nån leksak och man pratade med henne. Hade min dotter vänd mot mig väldigt länge, så hon såg mig hela tiden och vi pratade och sjöng och gjorde miner. Tror inte vi vände vagnen förrän vid 2,5 år. :)

Nä, efter 8 mån var det slut med friden för då sov hon inte lika mycket på dagarna och den vakna tiden ville hon inte sitta i vagnen alls. Att fika funkade en kort stund.

Nej ingen av mina barn har suttit nöjd i vagn medan jag har shoppat eller fikat. Så jag har aldrig gjort speciellt mycket sånt med barnen. Går in och gör korta ärenden om jag måste, med min 11 månaders i vagn. Men han tröttnar också fort och börjar åla sig ur, skriker m.m. Antar att en del har väldigt lugna barn. Det har inte jag =)

Jag har alltid gjort ärenden när lillen sov. Nu, när han är över två kan det funka korta stunder för jag kan engagera honom i det ärende vi gör ( han får hålla paketet om vi ska gå till posten, eller hålla utkik efter brödet om vi ska handla mat), men tidigare har han bara totalvägrat och försökt rymma eller börjat gråta.

Jag har också vagnen mot mig fortfarande, för killen blir inte nöjd av att bara "titta på folk" utan behöver små sånger eller ramsor, att vi pratar om det vi ser för att inte lacka ur av tristess.

Nu var det väldigt många år sedan, men sonen älskade att vara på stan, han älskade att se rörelse omkring sig. Men barn är självklart olika.

Ja, fram till 1,5 år ungefär. Sedan blev min Stora som galen... Nu, vid nästan fyra år, går det OK igen. Lilla, sju månader, är fortfarande nöjd. Så jag passar på medan det går.

Jag funderade på samma sak när dottern var liten . Hon tyckte inte om vagnen och tyckte inte om stökiga miljöer. 

Exakt så är min lille med.

Så vi gör inte sånt. Det slutar alltid med kaos. Min vännina har en son som ör helt tvärtom, riktigt nöjdis. Hon kan inte förstå. Ör jag säger att jag tyvärr i te kan åka in till city för min lilla vägrar sitta i vagnen och hänga med och shoppa och fika.

Så, våra dagar är i naturen och i lekparken där vi bor. Så är livet enklare. Men jag kan inte låta bli att undra hur det kan vara såna stora skillnader.

Bebisar är olika redan i magen. En mammakompis hade en lugn bebis som sov massor, hon hann med en massa syprojekt medan jag var tacksam de få gånger maten hann bli varm i mikron innan hon vaknade och jag fick amma samtidigt. Hon sov bara i rörelse eller i bärsjalen som riktigt liten. Andra barn gillade som drygt ettåringar leka i parken medan min tös körde 2-minutersintervaller innan hon skulle upptäcka något nytt. De andra hann lugnt stå och prata, men inte jag ...
Min andra fick sövas i sele och sedan läggas ner i vagnen annars tjöt hon som en stucken gris och då var vi inte ens ett halvt kvarter hemifrån. Så bärsele eller sovande bebis var lösningen. Tredje bodde i bärselen och ratade vagn de första 6 månaderna. Nu vid 2 år ratar tredje vagnen igen i affärer, då han fått gå med pappa i affären, läs springa iväg och jagas av storasyster eller snurra runt en klädstång mm. Jag var minst sagt svettig sist jag hade med både 2- och 4,5-åringen själv på ett köpcentrum.

Nej gud nej, det har typ aldrig funkat med mina barn.

Nej nej nej har aldrig funkat för oss. Sonen är 17 månader. Han sover alltid samma tid på dagen nu, 12:00-13:30 så idag tex matchade jag in fika och lunch då, med en annan mamma som har en son på ett år som satt med vaken i matstolen i över en timme!! Min sitter möjligen 5 minuter sen ska han iväg (även som ettåring, och innan han kunde röra sig ville han heller inte sitta still i matstol, då gnälldes det för fullt)

Förut var jag lite bitter och trodde jag missat nåt eller behövde "vänja honom" men nej alla är helt enkelt olika :) strosa o shoppa e bara glömma, kan möjligen gå lite med vagnen i centrum så länge jag inte börjar fokusera på typ shopping osv...

(Jag kunde inte ens sitta och fika när han va nyfödd då bebisar "bara äter och sover" enligt många....Jag behövde alltid stå upp och vagga/röra mig med honom i famnen)

Mina barn har aldrig sovit i vagnen på stan (de har kunnat sova på vägen dit medan vagnen varit i rörelse men vaknat direkt i en affär). De har heller inte velat sitta still någon längre stund som lite större.

Har jag behövt göra ärenden har sjal/sele funkat bäst och att vara väldigt tidseffektiv :)

Nu gillar inte jag att hänga i köpcentrum överhuvudtaget (om jag inte måste) men min son är också likadan. Han hatade vagnen när vi använde liggdelen, verkligen avskydde vagn. Så där såg jag alla mina härliga barnvagnspromenader flyga sin kos. Nu sedan vi bytt till sittdel och han blivit lite äldre och kan se sig mer omkring så går det bättre. Men nu sover han främst i vagnen så vi går ut när det är dags att sova middag. Och man måste ha koll på tiden för när han vaknar är han nöjd MAX 10 min, sen skriker han som en stucken gris och vill bara upp. Så jag är glad om jag hinner en sväng på Ica liksom.

Mina hatade också att vara nere på stan. Vi gick och går aldrig och fikar och jag gör mina ärenden så fort som möjligt när vi är där.
När de var mindre passade jag på att göra det när de skulle sova då gick det kanonbra (mina sov fortfarande två gånger om dagen vid 16 månader).
Ett mellis frukt eller smootie lite flingor och de var chill.
Hela tiden har jag haft pågående samtal med dem där jag visar dem saker och sjunger lite för att de ska vara på gott humör.

Vid några tillfällen har jag haft problem men det har alltid fungerat.
Undvek sådana utflykter i möjligaste mån.

Jag tror du får den uppfattningen för de mammor som inte har lugna barn är någonstans där deras barn trivs bättre. Alltså ser du bara de barn som är ok med att sitta lugnt i vagnen.

Min barn har alltid kunnat sitta så, däremot har vi sällan varit ute och shoppat eller fikat för jag själv är inte så förtjust i det.

Haha, första barnet har alltid gillat att gå i affärer men när lillebror kom var det slut på det roliga. Från ca 6mån har han ogillat affärer, en snabbfika går bra.

Nu 10 år senare undviker jag fortfarande att ta med lillebror på stan.

Min son gillade när vi var ute och gick, eller åkte buss/spårvagn. Det hände tillräckligt runt omkring då.

Gå och shoppa fanns inte på kartan. Gillade han inte något lät han nästan som ett larm.

Kommer ihåg när vi var på semester när han var 8 månader. Krävdes konstant passning, annars kröp han mot bassängen. Fanns en annan liten på 9 månader som satt still på en filt i stort sett hela tiden.

Fram tills han var 2.5-3 år fikade jag helst hemma, i barnsäkrare hem eller i inhängande lekparker. Därefter funkade det att roa honom med playdoug eller film kortare stunder.

Jag har också en 16mån och ja han är nöjd i vagnen väldigt länge. Sitter och tittar och är allmänt tillfreds. Dock är barn olika och jag har andra barn som INTE varit så i samma ålder. Två som var/är som du beskriver ditt barn ts.