Min pojkvän säger att han ”är sån” - depression

Hej. 

Nu vet jag inget om den här killen, men jag har ju själv gjort liknande saker som killen här gjorde. Jag har det man förut kallade aspergers syndrom, vilket linnebär att jag kan bli dränerad fysiskt och mentalt av umgänge med andra människor. Har jag umgåtts med människor, exempelvis på en fest eller på dagen, så kan jag behöva allt mellan några timmar till några dagars tid för återhämtning. Jag kan även drabbas av depressioner, från korta till lite längre sådana.

 

I mitt tidigare förhållande hade vi detta problem, där min sambo var väldigt social, och jag tyckte visserligen om umgänge, men behövde mycket tid ensam för att få samla energi och "få tyst i huvudet" efteråt. Då hade jag inte fått min diagnos ännu, så det blev ju givetvis många bråk om detta. Jag kunde heller inte förklara vad det berodde på. Jag älskade henne djupt, men förstår nu i efterhand att hon givetvis kände sig oälskad. 

Det slutade väldigt illa med otrohet från hennes sida, och jag mådde väldigt dåligt. Jag skambelade mig själv. Men efter att ha genomgått utredningen och fick diagnosen, samt en massa samtal med psykolog har det lett till en större självförståelse och insikt: 

Vissa människor har olika behov helt enkelt. Är man beredd att förstå sin partner och försöka mötas halvvägs kan man klara det. Är man däremot inte beredd att kompromissa eller förstå, ja då blir det svårt. 

Du måste ta dig en funderare över hur mycket du älskar din partner, och vad du är beredd att göra för att få förhållandet att fungera. Kommer du fram till att det inte är värt det, så bör du lämna honom. Hur som helst kanske du inte behöver ta det personligt. Han kanske älskar dig djupt, men behöver tid ensam för att kunna orka?

Är det bra mellan er när det väl är bra då?

 

Ja jag brukar också ser mig själv som ett offer och anta en massa saker när jag umgås med folk som är deprimerade.

Nej jag förstår.

Hade en förredetta som hade fått lunginflammation, då hon inte ville träffas utgick jag från ingenstans att hon hatade mig och ville göra slut. Några dagar senare ringde hon och sa att hon var frisk och ville ses, jag blev jätteförbannad då hon ju klart sagt att hon ville göra slut, trots att hon inte sagt överhuvudtaget att vi gjort slut. Men då jag bara antog så måste det ju vara så att hon sårade mig.

Jodå jag kunde vara romantisk, men kanske inte enligt normen eller hennes sätt att se på saken. Jag har ju fått "lära" mig vad som är rätt, och det tar extremt mycket energi. En vanlig missuppfattning är att vi "aspies" inte har några känslor, vilket är helt fel. Vi har väldigt mycket känslor, och det kan vara otroligt frustrerande och ledsamt när jag inte kan göra mig förstådd eller få fram mina känslor. Det har blivit många missförstånd genom livet.

Att han svarade så som du tycker verkade som att han "ryckte på axlarna" kan vara en typisk signal för asperger. Jag är likadan, då jag tar saker ganska bokstavligt. Om någon frågar: "Mår du bra?" så svarar jag på frågan utan vidare omsvep. Vill man veta mer måste man ställa specifika frågor. 

Jag bara gissar här såklart, men några andra frågor av rent intresse? 

Har han svårt med ögonkontakt? 

Har han väldigt specifika intressen som han "snöar in" på?

Är han lojal? 

Måste du ge tydliga instruktioner och förklara saker väldigt ingående om något ska göras?

När man är deprimerad blir man ofta just tillbakadragen och vill inte ha med någon att göra ( i alla fall inte jag ), men jag uppskattade såklart sms eller en kram för att få bekräftat att jag fanns och att någon tänkte på mig. 

Vet du om han har gjort någon utredning?

Förresten vadå ovanligt att en tjej är med en Deprimerad kille? Jag har varit med killar som många av de mått dåligt på olika sätt det är knappast ovanligt kan jag inte tänka mig ?

Intressant!

Han har inte problem med ögonkontakt,

Han har en massa olika nya idéer hela tiden men mer splittrat och blir inget av något, snarare än att han tar tag i en idé och genomför den.

Han hatar att prata om ?onödiga saker? / ?small talk?

Han har nästan lite manodepressiva drag. SUPERGLAD eller nere.

Han har även sagt att han har svårt att lyssna. Är det tråkigt och han inte är intresserad så ?zoomar han ut? haha

Ingen utredning vad jag vet,

Obs: han är från Ryssland så jag vet inte heller om det är några kulturkrockar som är bakomliggande också....

Nej jag förstår.

Hade en förredetta som hade fått lunginflammation, då hon inte ville träffas utgick jag från ingenstans att hon hatade mig och ville göra slut. Några dagar senare ringde hon och sa att hon var frisk och ville ses, jag blev jätteförbannad då hon ju klart sagt att hon ville göra slut, trots att hon inte sagt överhuvudtaget att vi gjort slut. Men då jag bara antog så måste det ju vara så att hon sårade mig.

Hej. 

Nu vet jag inget om den här killen, men jag har ju själv gjort liknande saker som killen här gjorde. Jag har det man förut kallade aspergers syndrom, vilket linnebär att jag kan bli dränerad fysiskt och mentalt av umgänge med andra människor. Har jag umgåtts med människor, exempelvis på en fest eller på dagen, så kan jag behöva allt mellan några timmar till några dagars tid för återhämtning. Jag kan även drabbas av depressioner, från korta till lite längre sådana.

 

I mitt tidigare förhållande hade vi detta problem, där min sambo var väldigt social, och jag tyckte visserligen om umgänge, men behövde mycket tid ensam för att få samla energi och "få tyst i huvudet" efteråt. Då hade jag inte fått min diagnos ännu, så det blev ju givetvis många bråk om detta. Jag kunde heller inte förklara vad det berodde på. Jag älskade henne djupt, men förstår nu i efterhand att hon givetvis kände sig oälskad. 

Det slutade väldigt illa med otrohet från hennes sida, och jag mådde väldigt dåligt. Jag skambelade mig själv. Men efter att ha genomgått utredningen och fick diagnosen, samt en massa samtal med psykolog har det lett till en större självförståelse och insikt: 

Vissa människor har olika behov helt enkelt. Är man beredd att förstå sin partner och försöka mötas halvvägs kan man klara det. Är man däremot inte beredd att kompromissa eller förstå, ja då blir det svårt. 

Du måste ta dig en funderare över hur mycket du älskar din partner, och vad du är beredd att göra för att få förhållandet att fungera. Kommer du fram till att det inte är värt det, så bör du lämna honom. Hur som helst kanske du inte behöver ta det personligt. Han kanske älskar dig djupt, men behöver tid ensam för att kunna orka?

Är det bra mellan er när det väl är bra då?

 

Det kan bero på många saker.

Depression.

Asperger (light)

Narcissism i olika grad (silent treatment/hot and cold/push and pull)

Mm mm

Svårt att veta för oss andra som inte ser allt.

Men försöker han binda dig till sig med tystnad som ett spel och få dig att vilja hjälpa och förstå för att sedan ägna sig åt nedbrytning (silent treatment) samtidigt som han gör dig beroende, om det känns som om du haft en golden period som sen förvandlas till varmt och kallt om vartannat, då skulle jag bara göra slut och gå min väg.

Vad gör han för att må bättre?

Jag hade nog inte grävt ner mig i hans mående, utan tittat framåt. Om han jobbar med sig själv, skaffar samtalskontakt osv, visar att han vill må bra och vara med mig.

Om han istället väljer att gräva ner sig i sitt mående och inte försöka lösa situationen hade jag inte lagt ner mer tid, energi och känslor.

Vad gör han för att må bättre?

Jag hade nog inte grävt ner mig i hans mående, utan tittat framåt. Om han jobbar med sig själv, skaffar samtalskontakt osv, visar att han vill må bra och vara med mig.

Om han istället väljer att gräva ner sig i sitt mående och inte försöka lösa situationen hade jag inte lagt ner mer tid, energi och känslor.

Jo om du läser trådstarten så verkade killen inte vara sig själv, detta övertolkade TS och bara antog att dom gjort slut, istället för att tänka att han kanske inte mår så bra. Sen blir hon fly förbannad över något hon själv antagit, istället för att tänka "Oj mitt plötsliga antagande om att vi gjort slut stämde visst inte".

Sen gör man dumma saker när man mår väldigt dåligt, kan vara svårt att tänka på andra när man knappt kan ta hand om sig själv.

Jag kan förstå att man inte orkar med att vara med någon som är sjuk, det är mest hela överanalysen om att han plötsligt skulle ha gjort slut som jag finner väldigt märklig.

Trevlig slutkommentar, kasta sten i glashus var min första tanke.

Han går i terapi, men det är i uppstartsstadiet, och det är med en rysk psykolog eftersom hans modersmål är ryska. 1 gång i veckan, 1 timmer, över skype.

Just nu visar han inte alls att han vill vara med mig, inte ens sagt det, utan är mer "jag mår dåligt, jag är sånhär"

Jag hade mått så mycket bättre och förstått mer om han snarare sagt något i stil med "förlåt att jag sårade dig, det var inte meningen, men detta är på grund av mitt mående, men jag vill verkligen vara med dig"

Sen vet jag ju inte om han inte kan formulera sig ordentligt "på grund av" depressionen.