Ni som varit tveksamma till ett barn till - hur kändes det när ni blev gravida?

Om man ska skaffa fler barn så ska det vara för att man vill ha fler barn inte för att det första barnet ska få ett syskon. Varför tror du att ditt barn behöver ett syskon?

Mvh Endabarn

Det allmänna samhällstrycket, min kille och att jag inte vill att hon ska bli ensam. Som en extra trygghet i livet liksom.

Hur har det varit att inte ha syskon tycker du?

Jag har inte haft några som helst problem att inte ha syskon. Har en mamma med en syster som hon inte pratar med alls i princip (utom när mormor var dålig och nu för att fixa lite småsaker ibland med morfar). De har ingen sammanhållning alls och har aldrig haft. En extra trygghet kommer de aldrig att vara för varandra.

Vi har några grannar som verkar ha fallit för samhällstrycket om två barn. I deras fall så har vi redan märkt att de (föräldrarna) gör snarare saker för att motverka en sammanhållning mellan syskonen snarare än att få ihop den samma. Det är många småsaker, som att lillasyskonet klemas bort, storasyskonet får skulden för allt (även när det inte är hens fel), pappa ägnar mest tid åt storasyskonet och mamman åt lillasyskonet (båda syskonen har samma kön) etc.

Har en tvååring och är också helt osugen på syskon men jag lämnar dörren öppen för att jag kanske ändrar mig och att det då vore lämpligt att börja försöka om drygt ett år. Då är jag 35 så man får vara beredd på att det tar tid även om det gick på första försöket vid 31. Om det tar sig blir det minst fyra år emellan så de kanske inte direkt kommer leka ihop etc, men om vi försöker så blir det just för att få ett barn till att älska, inte främst som syskon till det första.

Vi har ett väldigt harmoniskt liv nu, jobbar 80% vardera med varsin ledig dag och har det jättemysigt med sonen. Jag är inte så stresstålig därav att jag känt det som helt otänkbart att medvetet försöka få barn tätt.

Jag har själv tre syskon och för mig var det helt självklart att vi skulle ha fler barn, två eller möjligen tre..... tills vi fått barn nr 1!

Då ändrade vi oss och kände att njaeee... vi kanske är nöjda så här?!

En snabb risk- och konsekvensanalys sa oss i varje fall att vi inte ville ha barn tätt utan faktiskt strunta i normer, frågor, tjat och konventioner och bara vänta.

Vänta och se om längtan kom. För jag anser att vi ska skaffa ett barn till för att vi vill det. INTE för att man måste ha syskon.

Sen kom längtan i lite olika takt för oss men så småningom var vi överens om vad vi ville och när jag då blev gravid var det 100% lycka . För att vi båda börjat längta och för att man vet vad man får i slutänden.

Var det rätt beslut? Ja.

Är det jobbigt? Ja, skitjobbigt. Värre än jag mindes det.

Tvåbarnschock? Oh yes!

Pallar relationen? Ja, än så länge.

För oss blev det 11 år mellan barnen och det är så det ska vara. Jag ångrar inte att vi väntade för det passar oss bra med en stor och en liten!

För att förtydliga, det är så det ska vara FÖR OSS!

Det blev vårt val och det passar för oss i vår familj.

Jag menar alltså att jag inte någonsin tänkt när jag ser på vår yngre son att jag önskar att vi fått honom för x antal år sen. Utan det var nu det var dags.

Precis vad jag skulle skriva.

Köp ett Nintendo eller låt barnet spela fotboll om det behöver en lekkamrat.

Jag kan ju flika in att jag har ett syskon som jag knappt har kontakt med men jag är oerhört glad att hon finns för då kan vi hjälpas åt när föräldrarna blir gamla och sjuka och behöver hjälp. Min pappa är ensambarn och har haft det jättetungt att ta hand om sin mamma själv. Bara att ha någon där att dela ansvaret med betyder jättemycket för mig även om vi inte umgås alls.

Nej..

Tveksam till barn, hatade graviditeterna (ja, blev 2 trodde andra skulle vara lättare och lite var den nog).

Lite svårt med anknytning till barnen i början, avstod amning så mannen kunde hjälpa till med matning så jag kunde få lite tid på mig...

Nu älskar jag mina barn men hade kanske tänkt om en gång extra om jag fått göra om det..

Jag brukar tänka att det är skönt för min dotter att slippa syskon för det måste faktiskt inte vara positivt. Vill man ha fler barn så ska man så klart försöka få det men inte med argumentet att barn behöver syskon, för det gör de inte. Oavsett vad min kille vill tänker jag inte gå igenom ytterligare en graviditet, förlossning och amningsperiod till. Han får helt enkelt ta detta om han tycker det är viktigt med ett till barn.