• LCKB

    Abort av efterlängtat barn...

    Jag vet inte riktigt var jag ska posta detta...

    Min man och jag har försökt att få barn i tre år, under denna tiden blev min mamma sjuk i juni 16 och i juli 16 fick min man diabetes, sedan dig min mamma i juni förra året och min pappa talar inte med mig..inte för att han inte vill tror jag men han har varit psykisk sjuk större delen av mitt liv...sedan blev jag gravid i december och vi blev jätteglada..hade en svår graviditet med vårt första barn med illamående i 4 månader och svår magkatarr hela vägen plus att jag fick havandeskapsförgiftning... Till slut tog det nog tre år för mig att komma tillbaka efter depression och allt. Nu mådde jag bättre i början av januari...nästan som vanligt bara lite illamående, men sen började tortyren...hemskt illamående efter måltider och kunde bara äta ordentlig mat ett par gånger i veckan men eftersom jag inte kräktes så var det ingen fara. Sedan utvecklade jag migrän som vandrade från den ena sidan till den andra, tre dagar höger, tre dagar vänster ...och helt outhärdlig! Jag har legat på soffan sista månaden och nästan inte kunnat röra mig...sista veckan tog min man ledigt för att ta han om mig och vi bestämde oss för abort eftersom vi bägge blev oroliga för min hälsa.. Så i fredags tog den drömmen slut. Jag kan inte ta tillbaka mitt beslut, inte heller tror jag att det var fel..det var det ändå jag kunde göra under dessa omständigheter, men jag är ändå arg för att jag inte kunde göra annorlunda och mitt hjärta blöder för vårt barn som aldrig kommer att veta hur mycket vi såg fram emot det, hur vi älskade det och hur vi saknar det....hur kommer man tillbaka? Min man och jag är helt förstörda men vi såg ingen annan utväg.. Jag har ansvar för både honom och min son och vi är ensamma utan familj eller vänner som kan hjälpa oss...

  • Svar på tråden Abort av efterlängtat barn...
  • Meriall

    Förstår att det var ett jobbigt beslut. En del har hemskt jobbiga graviditeter (Jag är en av dem) och då är det bra att vara beredd på det så man vet att man orkar. Känns det okej utan syskon fast det förstås är tungt?

Svar på tråden Abort av efterlängtat barn...