Mina barns pappa dricker

Jag har suttit i precis samma sits. Det jag gjorde var att skaffa mig en kontakt på soc. Jag gick dit en gång i månaden och pratade därför att jag kände att jag behövde ventilera mina tankar med någon opartisk och sele jag att soc skulle ha insyn OM det var nödvändigt.
Det här var guld värt och gjorde att jag kunde se på det annat än med oroliga mammaögon.

Det du i första hand ska fundera över är om barnen far illa. Att han somnar i soffan och dricker öl räknas faktiskt inte dit utan om de blir utan mat er lämnade vind för våg exempelvis.

Du säger att ett av barnen är mycket känsligt och dekan vara så att hon reagerar på att det är öl snarare än att det är ett faktiskt problem. Jag drack inte alls under flera år efter skilsmässan, jag ville inte helt enkelt. En dag drack jag en lättöl till maten och det tog hus i helvete och mina barn blev otroligt upprörda och förbannade för att jag hela tiden söp. De hade också blivit extra känsliga om allt som handlade om alkohol. Jag söp inte, jag drack en halv lättöl. Poängen är att det inte MÅSTE handla om stora alkoholproblem bara för att barnet upplever det så. Du ska ta barnets oro på allvar och tackla det snarare än att försöka göra något åt det du inte kan - pappan. Det finns idag grupper för barn till missbrukare som skulle kunna vara ett stöd. Soc borde kunna förmedla kontaktuppgifter.

Du kan inte göra något åt eller förändra honom, du kan bara ändra dig själv. Du kan heller inte beröva eller begränsa barnens umgänge med honom bara för att du har känslan av att han dricker för mycket. Man begränsar umgänget först om barnen far illa och alkoholbruk innebär inte det per automatik, inte ens missbruk.

Jag tycker att du ska skaffa dig någon form av samtalskontakt där du kan bolla dina tankar och oro med någon opartisk. Familjeliv är det allra sämsta alternativet av alla därför här domineras svaren av hysteiska människor som får panik så fort som alkohol nämns och rekommendationen brukar alltid vara något i stil med ensam vårdnad.

Tack för ditt svar, jag förstår vad du menar. Men som sagt i det här fallet handlar det inte om att han druckit en lättöl tyvärr. Men jag har absolut funderat på att prata med SOC. Inte i nuläget göra en anmälan men bara prata för att få lite råd. Det är såklart bra att det inte är så illa att barnen inte mår mat,lämnas ensamma osv men det är påtagligt att vår äldsta dotter inte alls mår bra utav detta. 

Nej jag förstår att det inte handlar om lättöl. Jag försökte beskriva att barn kan ha en överdriven oro kring alkohol, inget annat.

Jag tror att det är bra att du pratar med soc. De kan ge dig många goda råd hur du kan tackla barnens oro. Jag fick de och det var ovärderligt.

Att bero på omlämpliga svar som någon skrev........Svartsjuka, absolut inte. Jag är själv omgift och vi ska få barn om 6 veckor. Skulle aldrig i hela mitt liv vilja leva ihop med mina döttrars pappa igen, jag kämpade i flera år när de var små.

Han dricker varje dag säger min dotter. Inte lika mycket på vardagarna som på helgerna. Ofta är han väldigt svårt att väcka på fredagen (dvs inte fredagstrött utan full) barnen har vi ett par tillfällen den senaste tiden fått gå och lägga sig själva (när hans sambo inte varit hemma). Han missbrukade redan under vår relation. Han har dåligt ölsinne och blir väldigt dryg och otrevlig när han dricker, vilket min dotter säger att hon upplever (såklart utan att jag har sagt något). Han har även varit våldsam mot mig några gånger, varit ordentligt berusad när han varit hemma ensam med barnen när de var små ungefär 2 och 4 år.  Visst har de fått mat ja men när min dotter nu säger att hon är väldigt ledsen, har svårt att sova och är orolig så skulle jag nog säga att hon far illa även om det finns de som har det mycket värre såklart. Han har barnen på halvtid. Hans sambo känner jag inte alls, har träffat henne 2 ggr hastigt. De har varit ihop 1 år bara, så jag känner att jag inte riktigt kan prata med henne nej. 

Jag är inte så där värst hispig kring alkohol, dricker själv gärna något glas vin flera dagar i veckan (inte berusad framför barnen dock) växte upp med en pappa som drack mycket men på grund av en alltid städad mamma så tyckte jag inte att det kändes jobbigt på något sätt. Men alltså om barnet själv reagerar på att föräldern blir annorlunda och därmed känner sig otrygg så måste väl ändå det vara det viktiga och inte att barnet inte har egentlig fog för sin otrygghet? Det är ju inte bara det praktiska man ska stå för som förälder (som mat, klädsel osv) utan att bidra till känslan av trygghet är i min värld minst lika viktig.

Alla barn är inte som du. Mina barn tex och jag vet efter samtal med andra i min situation att det inte är ovanligt att barn känner sådan överdriven oro.

Ja oron kanske är överdriven men om den finns där så känns ju alkohol som en rätt så lätt grej att skita i för att bevara känslan av trygghet kan jag ju tycka, fram tills barnen själva insett att oron är obefogad. Min mamma hade föräldrar som somnade till Kalle anka på julafton varje år, hon fick den mat och skötsel hon behövde men sorgen och otryggheten har satt sig djupt i henne. Alla tänker vi olika såklart, men jag vill inte riskera att mina barn växer och berättar om en ångestfylld barndom för att jag är värd ett rus.

Nu handlade det om lättöl och inte ett rus. Försök inse att alla inte är som du. Att det inte är ovanligt med överdriven oro kring alkohol.

Inte för att fastna vid din lättöl nu men var inte dina barns reaktion på din lättöl en reaktion till följd av pappans drickande. De tänker väl knappast på procenten och ölen representerar något för dom. Du fick inte också bli som pappa. I deras värld var pappa en som drack men inte du. Hade kanske varit skillnad om du genom åren druckit måttfullt, men du drack inte alls och då blev det väldigt svart och vitt kring lättölen.

Det var exakt det jag pratade om. Att det blev alltför svart och vitt och att barnen fått en överdriven stark oro kring alkohol som sådan.