Är min sambo alkoholist eller inte?..

Dricker knappt öl idag, lustigt nog tog jag mig 6 3.5% igår och till grillen.

Det ser ut som i TS att det handlar om självmedicinera, detta kan bara TS bekräfta.

Existerar sällan nån höna och ägget på självmedicinera, man upptäckter oftast att det är nått som inte stämmer långt innan alkohol debut eller drogdebut.

Och eftersom det handlar om en sådan här ung människa, så lutar jag mycket starkt mot självmedicinera.

Dock svar kan endast TS ge oss, men är det självmedicinering, så blir problemet så mycket mer komplext.

Just för man måste även lösa det underliggande problemet.

Jag lutar åt någon ADHD, då alkohol ger för ofta detta beteende.

Med detta sagt, så finns det massor av andra orsaker till överdriven alkohol konsumtion, och som leder till problem för omgivningen.

Men det som TS sagt hitintills, så lutar jag klart mot självmedicinering och ett mer komplext problem.

 

Varför öppnar du med härskarteknik?

Du undrar om han är alkoholist eller inte.

För att diagnosticera alkoholism kan läkare använda en mall som heter audit. Bara att googla, fyll i, så vet du med stor sannolikhet.

Riskbruk för en man är 14 standardglas eller mer per vecka (ett standardglas motsvarar 33cl starköl). Låter på dig som han kommer upp i 20-25.

Förutom svaret på den frågan - finns det något poängsystem bakom det hela, eller hur bedömer någon sedan om någon är alkoholist? Jag frågar för att jag i många år har försökt lista ut om mitt ex är alkoholist eller inte.

Jag pratar om en plan tillsammans, att bara en har en plan lär nog inte leda någonstans oftast.

Hej,

Jag vet inte om jag ska titulera min sambo som alkoholist..

Jag anser att han har en osund relation till alkohol, han hittar gärna på ursäkter till att få ta en eller flera öl, det kan vara allt ifrån att det är hockey, grilla, att han jobbat en hel dag, t.om för han varit ?duktig och städat? och just nu för att vi håller på att bygga ute, då måste man ju ha ?några öl? ,absolut, men problemet är att dessa ?några? blir alldeles för många och han istället blir full. Var och varannan dag är han iväg hos sin bror som bor i närheten, och ska alltid bara ?hjälpa han med en sak? och varje gång tar den här hjälpen flera timmar och han kommer hem berusad trots att han lovat att inte dricka eller bara ta en öl (hans bror har samma relation till alkohol) Jag har pratat allvar med honom flera gånger, och påpekar väldigt ofta att han faktiskt kan dricka något annat än alkohol. Han dricker ca 5-6 dagar i veckan, omkring 5 öl och har inte varit många helger han varit nykter sedan vi blev tillsammans för tre år sedan. När han dricker blir han också väldigt otrevlig, och blir nästan aggressiv när jag påpekar att han är full, han har kallat mig för massa hemska saker och det slutar alltid med att han sover på soffan och jag gråtandes och förstörd. Han är 24 år gammal, om han vägrar ta tag i det nu, då är risken stor att det bara går mer utför. För några veckor sen sa jag till honom att jag inte orkade mer och att jag ville gå ifrån honom pga hans drickande, han lovade att ändra sig och fick mig att stanna kvar, en gång till. Detta höll ca en vecka sen var han på banan med ölen igen. Han vet exakt hur jag mår över detta och säger att han förstår att jag känner så och alltid ska bättra sig, men ändå knäpper han upp en öl samma kväll. Han struntar fullständigt i hur det påverkar mig och vårt förhållande, och jag får alltid känna att ölen kommer före mig. Jag känner att för mina framtida barns, och min egen skull vill jag leva med en man, inte med en flaska. Jag vet inte vad jag ska göra, har försökt allt. Han kommer aldrig gå med på att söka hjälp för han vägrar förstå problemet..

Han ljuger också ofta när det kommer till detta, han har aldrig tagit mer än ?två öl? även om han vet att jag ser på honom att det är betydligt mer än så, han säger också alltid att han ska vara hemma vid tex 21 och hjälpa mig här hemma, men kommer alltid betydligt senare än så, mycket mer berusad än vad han lovat. När han går ut på krogen svarar han aldrig när jag försöker få tag i honom utan klickar samtalen, och kommer sedan hem kl 5 dyngrak och otrevlig. När jag försöker prata med honom om det, förminskar han det bara och säger att han inte har problem och att jag överdriver. Också hur det kan påverka mig att han dricker, kan också tillägga att han hellre super än att röra en enda fena här hemma och jag får gå och plocka hela tiden.

Borde jag försöka mer, eller borde jag lämna honom och huset efter 3 år tillsammans? Hjälp..

Jag tänkte på en plan tillsammans, som går komma överens om.

Men det kan vara så att det är ett relationsproblem också, och då finns ju det inte mycket och säga mer.

Utan bara vandra vidare i livet.

Barn ska man absolut inte ens prata om innan man löst detta, och visat att det funkar.

Men älskar TS verkligen sin man, så är det värt ett försök och ta diskussionen sakligt.

Dock är det en hel del jobb för bägge.

Låter som du är obstinat mot alkohol, men sure det finns problem.

Och frågan som ska ställas är det ett relationsproblem och delvis en ursäkt med alkoholen, eller är det bara alkoholen.

Älskar TS sin man, så ska man försöka med en plan, coh det har inte existerat innan, dock ett orlimligt ultimatum att ställa direkt.

Om nu man verkligen vill ha en fortsatt relation.

Är svaret nej på en fortsätt relation, så är alla planer meningslösa, då man fortfarande är kvar i en relation som man inte vill vara i.

Som jag sa innan polarens nuvarande tjej var exakt i en sådan situation som TS.

Där mannen drack och hade nått psykiskt(ett antagande om TS man, men låter dock troligt), och hon ställde ultimatumet sluta drick.

Det gjorde han så satt hon där i en relation som hon inte ville vara i.

Så det gäller ta reda på om det är relationsproblem eller inte, för är det ett relationsproblem så ska inga planer eller ultimatum ställas.

Utan man ska bara gå vidare livet.

Nej, det jag säger att du är färgad av nått, personlig erfarenhet antar jag?

 

Enda frågan man ska ställa sig är det alkoholen som är problemet, om inte gå vidare.

Och är alkoholen problem vad kan man göra, och gett utmärkta tips hur hantera frågan.

Och inget det jag säger hindrar att man inte lämnar ändå om det visar sig inte funka.

Och även har ingen plan existerat, och älskar man sin man så gör man en plan tillsammans.

Svårare än så är det inte, dock ska man ställa sig frågan om man verkligen älskar sin man.

Är svaret nej, så alkohol totalt ointressant helt plötsligt.