Vad gör jag för fel? Barn som inte leker

Förstår! Då är det kanske nattningstips du behöver? Är själv ingen expert på området, ligger själv bredvid och somnar ofta också och får väldigt lite egentid. Har dock blivit bättre på att inte somna sedan jag fick ok från ungarna på att surfa på mobilen efter sagostunden. Äldsta gillar att jag är vaken när hon somnar, och jag lyckas hålla mig vaken oftare. Men det är kanske inte att rekommendera med en liten 1,5-åring.

Min stora (nu 10) var nog 6-7 år innan han började kunna sysselsätta sig själv, och han blir snabbt uttråkad förutom om han sitter och ritar.
Lilla (nu 6) har kunnat leka själv sen hon var ca 2-3 år, hon leker med "gubbar" som kan vara lego, Barbie, Playmobil eller plastdjur, och kan sitta långa stunder och föra långa samtal med gubbarna.
När barnen leker tillsammans, vilket de ofta gör, blir det ofta väldigt stimmigt då de inte har något gemensamt intresse som de "fastnar" i, stora ledsnar och vill ändra leken, medan lilla gärna leker samma lek lite längre.
Mycket tjafs och bråk. Skickar jag ut dem kan de cykla och spela fotboll i timmar, det är innelekarna de inte fixar riktigt. Det blir dock bättre och bättre.
När de var små lämnade jag dem aldrig ensamma tillsammans mer än några sekunder i taget, en 4-5 åring kan få de mest fantastiska ideer som kan vara direkt farliga för det mindre barnet. Konsekvenstänket är liksom inte utvecklat alls vid den åldern.

Jag har varit ensam med dem från början, men stora är hos sin pappa vv.
De har alltid haft utbyte av varandra och gärna lekt med varandra sedan lilla var några månader gammal och upptäckte att det fanns en storebrorsa Men det har som sagt inte gått att lämna dem ensamma. Någonsin. Förrän senaste året typ. Bråken uppträdde först när lilla började ha egna åsikter om leken.

Jag hade en barnvagn inomhus som stora fick köra runt med lilla, och så har jag haft matstolar där jag kunnat ha lilla i när jag lagar mat (Stokke har en bebis-stol till Tripptrapp som var super)

Det viktiga är att inse att
1. Alla barn är olika, det som funkar för andra funkar förmodligen inte för dig. Hitta dina egna lösningar som passar DINA barn
2. Fyraåringar är livsfarliga! Inte för att de vill det eller är elaka, utan för att de är gamla nog att få ideer men inte gamla nog att förstå konsekvenserna av dessa ideer.
3. Gör så gott du kan, släpp resten. Kasta bort alla idealbilder och acceptera verkligheten som den är.

En annan sak jag gjorde var att sätta upp en grind till storas rum så att han fick ha det ifred för lilla. De kunde sitta i timmar på var sin sida av grinden och leka. Då kunde båda gå undan när de inte ville mer, och stora fick ha sina leksaker ifred. Lilla delade rum med mig.

Varför?

Mina barn började leka ihop på allvar när de blev 2 och 4 år (det är nästan exakt två år mellan dem). Då kunde äldsta ge instruktioner till den yngsta om vad de skulle göra och fixa och yngsta hängde glatt på.

Men vår äldsta var urdålig på att leka ensam och ens leka med oss upp till den åldern, det kom någon gång typ fyraårsåldern att hennes egen fantasi kom igång.

Se över vad du har för leksaker. Utklädningskläder, små bord och stolar, saker för att leka mat/restaurang/affär med osv.

Jag har 2,5 år mellan mina. De som är yngst nu  leker en hel del, främst högljudda buslekar. De är snart 3 och 5 år. 

Mellan och äldsta har lekt mycket i flera år och tror de började lite tidigare. Oftast får den yngre styra samtalen som utspelas mellan legofigurerna. Äldsta är 8 efter jul. Men lika ofta kan de vara som hund och katt. De började nog bygga duplo och leka med Barbie ihop.

Har inte äldsta något eget rum?

Kan inte barnen vara i köket om du ska laga mat? Jag är ofta själv med mina barn på just 4 och 1 och de brukar bygga med Duplo, baka med play-doh eller rita medan jag lagar mat. Ibland är det bara den yngsta som är med då storasyster gärna pysslar och leker med dockor på sitt rum.

Håller med! Och ge fan i att gnälla om ni ändå har flera barn tätt,

Det stämmer inte för mina barn som ändå har drygt fyra år mellan sig.
De har haft utbyte av varandra nästan sen start.
Lilla upptäckte stora när hon var några månader gammal, och var redan då överlycklig över att få lite sällskap i babygymmet, vid babysittern eller att bli körd i vagn av storebrorsan. Stora å sin sida blev beundrad. Ju äldre Lilla blev, desto mer uppskattade hon att få leka "med" (egentligen bredvid med hans saker) stora. När hon var 2-3 år började hon få egna åsikter om hur leken skulle gå till och då började konflikterna.

Med det sagt så lämnade jag dem ALDRIG utom synhåll när hon var liten, eftersom en 4-5-åring är otroligt uppfinningsrik och har noll konsekvenstänk. De kunde inte leka _själva_ tillsammans förrän lilla var stor nog att försvara sig på ett kännbart sätt, och då var hon nog närmare 4.

Jag tror att allt sitta bredvid och visa lekar har gjort att mina faktiskt leker. Har alltid varit närvarande och hoppat in i någon roll i barnens lek om ens bara för "att få en tagg bortplockad från min onda tass".

De har alltid varit i närheten så har jag varit i köket så har de lekt i köket osv.

De har alltid lekt vad de upplevt eller sett. Ett tag var de Andy (i andys dinosaurieäventyr) eller med bilar som varit deras grej.

Det är så enkelt när det bara fungerar men jag tror på att om barn inte kan leka så får man visa barnet hur man gör, tills det kommer självt.

Läs mycket, prata, tv osv som kan ge nya input till nya lekar. Och som väcker fantasin.

En vacker dag släpper det.

Att din ettåring inte kan leka än är bara så. Mina tvillingar började leka tidigt med varandra och då var de 2.5 år.

Prova med att du och din stora gör egna sagor, du börjar men hon kommer med ideer om vad som kan hända i sagan. Eller så ritar ni och du skriver det hon ritat.

Min stora fyller 4 om ett par v och lilla 2 om 3 mån så lite mer än 2 år emellan. Dom bråkar väldigt sällan, när det händer så står dom och rycker i samma leksak och gråter. Annars leker dom bra ihop. Stora började gå undan och leka själv när hon var runt 1,5. Då var det mkt blöjbyten på dockor matning och nattning hon höll på med och runt 2 lekte hon mkt rollekar med små dockor och plastdjur osv. Ibland bjöd hon in oss men oftast ville hon leka själv på sitt rum och är likadan nu. Lilla har sen strax innan sommaren börjat hänga på henne i lekarna så gott det går. Nu bygger dom mkt med duplo där figurerna kan bo osv och stora anpassar leken bra efter lilla som tröttnar rätt fort om det blir för avancerat. Ibland säger hon oj då nu blev det tokigt men det är för att du inte förstår hur man gör, så sitter den lilla som ett frågetecken. Jag har förklarat ganska många ggr att hon är liten och förstår inte så som du gör osv. Lilla leker också bra för sig själv. Men barn är olika. Min syrra har tre ungar tätt ca 1,5 år emellan i samma ålder som mina och dom bråkar och slåss och kan inte leka själva, med varandra eller andra barn heller för den delen. Min kompis har 2 barn, 1 år emellan och dom leker jättebra och bråkar sällan. Så det är olika. Jag har inte gjort något speciellt vad jag vet så har inga tips, tror det handlar mkt om personligheter.