Uppslitande skillmässa

De var kanske vänner till din ex och du var + 1...

Då är det vanligt att man väljer personen i ett par man faktist gillar på riktigt och skippar den andra man bara umgicks med eftersom de var ett par.

Men menar du verkligen att en människa är skyldig att leva med samma person tills hon dör oavsett hur hon mår under tiden? Tycker du verkligen att du som utomstående har rätt att kräva att en person ska ha ett förhållande med en annan för att det passar dig? Är inte det rätt skumt? Är det samma som gäller om ett par gemensamt bestämmer att de vill skiljas? Ska de då gemensamt straffas för att de inte vill leva ihop?

Jag tror inte du menar det egentligen. Det handlar om att du identifierar dig med den lämnade och så är det många som gör, därför är det liksom tacksamt när man kan ösa all sin separationsångest och rädsla på någon annan.

Och nej, ingen är tvungen att umgås med någon annan oavsett släktband. Men att ta avstånd från en människa för att man intalar sig att hon är ond eller dålig för att hon vil skilja sig är att fatta ett förhastat beslut.

Det konstiga som jag tycker, är att i alla andra trådar, som inbegriper otrohet är alla rörande överens om att "man kan inte rå för sina känslor och alla kan göra misstag"
Varför gäller inte detta vuxna barn?
Dom har väl precis samma rättigheter att känna avsky för sin mammas handling och ta sin pappas parti som mamman har att starta ett förhållande vid sidan om och skylla på samma anledning, "kan inte rå för sina känslor"

Dom är också vuxna nog att bestämma  vad dom skall tycka, och vem dom vill umgås eller ha ett förhållande med, och det har inget med barnslighet att göra.
Det finns många barn som sagt upp bekantskapen eller i.a.f har ett sämre förhållande, med sina föräldrar av olika anledningar.

Det är väl lite beroende av anledningen. Om man har en bra relation innan föräldern skiljer sig och enda skälet till att man tar avstånd är att man tycker att föräldern inte ska skilja sig så är det ett egoistiskt skäl. Sen kan man ändå inte ändra någon och vill ett vuxet barn ta avstånd så har den all rätt att göra det.

Varför? Alla individer har väl rättighet att tycka vad dom vill om andras beteende.
Vi har ju ingen aning om vad som föregått skilsmässan. Men eftersom barnen tagit ställning för pappan kan man undra.

Absolut inte. Men vännerna och barnen måste inte heller umgås med någon de inte vill. Alla människor har rätt att umgås med de vill umgås med.

Jag frågar dig samma sak :

?Tycker du verkligen att du som utomstående har rätt att kräva att en person ska ha ett förhållande med en annan för att det passar dig? Är inte det rätt skumt??

Detta gäller alla sorters förhållanden.

Jag identifierar inte mig med den lämnade , jag vet av egen erfarenhet att man kan sluta umgås med en förälder eller bekant för att man inte trivs med personen , men utomstående saknar förmåga att förstå att inte handlar om att ? man intalar sig att hon är ond eller dålig för att hon vill skilja sig ? utan entligen har man chansen att slippa personen.

I vissa fall är man vän med det andra i paret och den som skiljde sig bara ?hörde till paret? , och ingen man egentligen gillade.

Och alla gillar inte sina föräldrar. Även om det är en tabu att prata om det och man gärna låtsas att alla älskar sina föräldrar.

Obs.

Jag syftar inte på TS och hennes barn , TS vet säkert bäst vad de har för relation , utan när utomstående tar saker för givet utan att veta någonting.

Det är bara vännerna och barnen vet vad som gäller egentligen.

Jag har för övrigt en god relation med båda barnen. De vill att vi ska gå vidare bägge två, eller alla fyra egentligen. Det vill både jag och exet också. Jag vill skapa en relation med barnen där jag har en annan roll. 19 åringen är okej ,men det handlar om att inse att jag inte bara finns där för deras skull alltid redo utan jag är min egen. Det är något de måste vänja sina vid.  Och omgivningen är faktiskt förvånad. Jag har låtsats så länge. Mina vänner och syskon har jag kvar, men våra gemensamma gick till honom. Faktiskt okej egentligen. vill vila Jag hoppas det blir bättre efter jul då vi varit ifrån varandra ett tag. fast det brukar bli värre efter att jag varit borta.

Det ser inte ut så på din TS

Räkna med inget stöd närmsta 6-10 åren...Klart de känner sig svikna även om du känner som du gör. Men här finns inga positiva besked att ge

Låter som en helt normal och någorlunda genomsnittlig skilsmässa.
Det har alla förutsättningar att ordna sig med tiden.
Det kommer helt och hållet an på dig själv hur det ska gå och hur lång tid det ska ta. Du har alla möjligheter att själv påverka skeendet om du själv är klok, ansvarsfull, långsiktig och själv håller i initiativet.
Men om du bara känner dig som ett offer, i en trots allt ganska vanligt förekommande situation, så har du betydligt sämre möjligheter att lyckas.
Det är ju självklart att det är du som genom dina beslut och handlingar har sårat dina nära och det är lika självklart att du äger ansvaret för att ordna upp era relationer.

Omöjligt att veta hur länge dina barn behöver.
Men de måste få den tid de behöver för att bearbeta detta. Det är en stor omställning i deras liv-

Du ska kanske inte förvänta dig repekt och sympati för valet att vara otrogen. Som vuxet barn hade jag absolut tagit parti för den som blivit bedragen. Vännerna tänker förmodligen likadant. Du gjorde något svinigt helt enkelt. Att människor går skilda vägar brukar inte skapa den typen av känslor på samma sätt.

Jag tänker att det blir konsekvenser av ens handlingar.

Du har valt att vara otrogen och gått bakom ryggen av din man. Du har också valt att i samband med det skilja dig från din man.

Du har sårat många utan särskild hänsyn till hur dina handlingar ska påverka dem. Nu kräver du av andra att de ska acceptera dina val. Jag tänker då att den reaktionen är något som du borde ha förväntat dig redan från början. Du tycker lite synd om dig, verkar det som, men det är också synd om ditt ex. och dina barn, vars värld har ruckats i sina grundvalar. Skillnaden är att du har valt och de har inte valt. Du har suttit bakom ratten och impulsivt valt att åka in på en sidoväg och kunnat förutsäga reaktionerna på ditt val, men de har suttit i passagerarsätet och tvingats följa dig och dina beslut.

Jag tänker att du har gjort en rad egoistiska val som givetvis har fått konsekvenser i ditt liv. Jag tycker det var fel att vara otrogen mot din man. Jag gillar inte sånt. Det spelar ingen roll hur dåligt ni har haft tillsammans, otrohet är fult och hemskt. Du hade andra bättre val.

Jag tänker att du behöver vara väldigt ödmjuk i situationen - kanske dina barn kan förlåta dig för det du gjorde mot din exman om du erkänner ditt felsteg och är lyhörd mot dem och situationen i stort.

Dina barn vill att du lämnar den här mannen. Det är inte ett rättmätigt krav. Du har rätt att leva med vem du vill. Däremot så är det givetvis problematiskt om du kommer flytta 50 mil bort från dina barn. Men de är samtidigt vuxna. 

Ta ansvar för dina handlingar och inse din egen skuld i detta. Inse också att dina nära har rätt att vara arga och besvikna för ditt svek. De behöver förmodligen tid att bearbeta det här och för att hitta ett nytt förhållningssätt till dig. Du kan hoppas på förlåtelse, men samtidigt är det ingenting du kan kräva. Du behöver inse det, och visa att du är redo att ta emot deras förlåtelse om den kommer och acceptera om det inte blir så. Men du kan fortfarande vara deras mor och visa dem din kärlek i den mån de tillåter dig det.

Visst är det trist. Sambons äldsta har också brutit upp från sin sambo, en kvinna som vi verkligen gillade. Men det var deras beslut, men visst är vi ledsna.i övrigt nickar jag också instämmande. God jul också