Aupal

Äldre 22 Jan 09:14

24 svar

Är min son utanför? Hur hjälper jag?

Jag är orolig för min åttaåring, som ingår i en kompisgrupp där umgänget inte alltid verkar ske på lika villkor. Framför allt verkar det som om min son särbehandlas negativt på ett sätt som jag inte får riktigt grepp om. Jag behöver era utifrånperspektiv för att fastställa om jag överreagerar på något som kanske egentligen är ganska normalt, och om detta inte skulle vara fallet, hur jag bör agera för att hjälpa min son.

Han går i tvåan och har sedan förskoletiden varit kompis med ett gäng på tre andra pojkar. De har varit tätt sammansvetsade men det har också varit en relation som präglats av mycket bråk och konflikter (dock har dessa varit mycket färre det senaste året). De hamnade i samma klass när de började skolan och då inlemmades tre andra pojkar gradvis i umgänget. Dessa tre kände de andra pojkarna i min sons gäng sedan tidigare, eftersom de bor ganska nära varandra.

Sedan sonen började ettan har jag ibland fått känslan av att han på något sätt intar en särställning i gruppen. Min son är oerhört social; skulle kunna leka med kamrater efter fritids varje dag om det gick, men det verkar som om fenomenet med lekdejter inte fungerar lika sömlöst för honom som för de andra. De övriga leker ganska ofta på fritiden och detta verkar antingen bestämmas spontant genom att föräldrarna frågas vid hämtning (?Får X följa med hem och leka?) eller att de cyklar/promenerar till varandra efter fritids. Men när min son frågar om de ska leka får han ofta svaret ?Vet inte?. De övriga sms:ar också till varandra men när min son, som precis fått en egen mobil, ber om deras telefonnummer får han bara veta att de inte kan dem utantill. Vilket säkert också stämmer, men det verkar inte finnas något intresse av att lösa detta och gå vidare.

De flesta lekdejter bestäms genom att min son ber mig eller min partner att sms:a föräldrarna till kompis X för att fråga om de kan leka nästa dag. Särskilt med en av kompisarna går det ofta bra så länge inget annat är inbokat, men med de övriga är det väldigt vanligt att få ett ?Nej, han vill tyvärr inte? tillbaka. Detta är ju i sig inget anmärkningsvärt, men när det sker ungefär 70% av gångerna blir man ju som förälder fundersam. Det händer dessutom aldrig att någon av föräldrarna kontaktar oss. Jag får intrycket av att det finns olika konstellationer inom gruppen (x leker helst med y, a leker helst med b, osv) men att ingen favoriserar min son.

Jag märker att min son ibland blir sårad när de inte vill leka. Jag har försökt prata med honom för att ta reda på om det verkligen är så stor skillnad mellan hans och de andra pojkarnas lekfrekvens efter skolan, samt hur det brukar gå till när de övriga ordnar lekdejter. Men det är alldeles uppenbart ett laddat ämne för honom och han brukar först reagera med att bli arg (?Sluta fråga så mycket! Jag vet inte!?) för att sedan bryta ihop och gråta och säga att de inte tycker om honom lika mycket.

Förra året bjöd två av pojkarna som varit på hans kalas inte tillbaka. Min son fick veta att det var dags för kalas genom de övriga i gänget och kollade brevlådan varje dag. Med pojke A hade han en pågående konflikt vid tiden för dennes kalas, så jag tänkte att det hade med det att göra. Med pojke B fick vi aldrig någon förklaring. Jag sms:ade mamman för att höra varför alla i gänget blev bjudna utom min son och fick svaret ?Hej! Vi bad B att göra en lista på kompisar han inte ville bjuda och [min son] var inte med på listan. Bra att du frågar! ?????.

Samtidigt verkar de leka bra ihop på fritids och i skolan. Min son verkar inte tycka att han åsidosätts där. Lärare och fritidspersonal har inte observerat några problem i dynamiken när vi bett dem hålla ett extra öga öppet.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Att kontakta övriga föräldrar känns lite överdrivet just nu ? kanske gör jag en höna av en fjäder. Min son tenderar att svartmåla saker och ting och jag vet inte om han uppfattat situationen helt korrekt. Vi har också försökt utöka hans vänkrets utanför skolan genom att låta honom delta i fritidsaktiviteter. Ännu så länge har det inte gett något.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-01-22 10:06
Jag skrev fel i sjätte stycket. Mammans sms lyder "Hej! Vi bad B att göra en lista på kompisar han ville bjuda och [min son] var inte med på listan. Bra att du frågar!" Hon bad alltså inte sin son att göra en lista på folk han INTE ville bjuda.

Ursäkta alla malplacerade frågetecken. De har ursprungligen varit citationstecken och ikoner som av någon dunkel anledning transformerats.

tankfull

Äldre 22 Jan 18:22

#11

Fliselisan skrev 2019-01-22 17:08:18 följande:

Hej...har en dotter i 2an och en i 3an...de båda ordnar själva med kompisar de vill leka med. Ibland ringer de från skolan och frågar om x får följa med hem eller tvärtom, ibland kommer de bara hem med en kompis utan att ha frågat. Barnen leker med de som bor nära. Tror man lätt uppfattas som jobbig av andra föräldrar om man ringer etc för att boka lekträffar. Och förlåt TS men fråga inte om kalas igen, det gör man bara inte. Vissa bjuds andra inte. Hårt men sant.

Jag smsar aldrig någon kompis förälder för att ordna lekträff. Om deras kompis tex inte har egen mobil löser de detta själv genom att låna varandras. Tycker det är jätteskönt att slippa detta med andra föräldrar, man känner sig mer som en barnvakt om det måste styras upp så. Om en unge bara kommer hit så känner inte jag att det måste få stanna en viss tid eller måste äta här till exempel, passar det inte så är det ju bara att barnet går hem igen. Allra värst är det med de barn dom ska köras hit och dit, föräldrarna ska komma kl 7 men kommer halv 8 istället osv.

Jag håller inte med. Jag är en sån förälder som har ganska mycket inplanerade grejer och därför gärna vill planera "lekdejter" för att de ska bli av. När barnen är 8 år är de inte så organiserade så föräldrarna kan väl gärna hjälpa till tycker jag.

Aupal

Äldre 22 Jan 18:27

#12

Fliselisan skrev 2019-01-22 17:08:18 följande:

Hej...har en dotter i 2an och en i 3an...de båda ordnar själva med kompisar de vill leka med. Ibland ringer de från skolan och frågar om x får följa med hem eller tvärtom, ibland kommer de bara hem med en kompis utan att ha frågat. Barnen leker med de som bor nära. Tror man lätt uppfattas som jobbig av andra föräldrar om man ringer etc för att boka lekträffar. Och förlåt TS men fråga inte om kalas igen, det gör man bara inte. Vissa bjuds andra inte. Hårt men sant.

Jag smsar aldrig någon kompis förälder för att ordna lekträff. Om deras kompis tex inte har egen mobil löser de detta själv genom att låna varandras. Tycker det är jätteskönt att slippa detta med andra föräldrar, man känner sig mer som en barnvakt om det måste styras upp så. Om en unge bara kommer hit så känner inte jag att det måste få stanna en viss tid eller måste äta här till exempel, passar det inte så är det ju bara att barnet går hem igen. Allra värst är det med de barn dom ska köras hit och dit, föräldrarna ska komma kl 7 men kommer halv 8 istället osv.

Tack för att du tar dig tid att svara. Min son har inte samma möjlighet att ordna lekträffar som dina, tyvärr. Fritids har markerat tydligt att de inte tänker bistå med kommunikation mellan barn och föräldrar vad gäller hemmalek (vilket jag kan förstå) och de får inte nyttja sina mobiler under tiden de är där.

Det har jag försökt förmedla, och som kanske inte framgått, är att vi ser vår sms-kontakt med föräldrarna som ett nödvändigt ont, eller en sista utväg. Vi har varit väldigt tydliga med att det är vår sons ansvar att själv ta initiativ till lek. Det är helt okej för oss att ta med ett annat barn hem när vi hämtar, det är helt okej för honom att följa med ett annat barn hem och sedan höra av sig till oss. Det vet han. Problemet är att det aldrig händer. Kompisarna är spontana med varandra men inte med min son, trots upprepade försök från hans sida. Att arrangera lekdejt via föräldrarna är det enda vi kan göra för att det ska bli av.

Vi hade gärna fasat ut vår roll, men resultatet hade troligen blivit att han aldrig får leka med någon då. Själva problemet är att han kommer i andra, tredje, fjärde hand för alla kompisarna i gruppen och det är inget som ändras av att vi som föräldrar slutar styra upp hans lekträffar.

Jag håller inte med din kommentar beträffande kalas. När en person som min son räknat som en av sina närmaste vänner ordnar kalas för kompisgänget (sex personer) och bjuder alla utom min son, och när ett annat barn gjort samma sak i gruppen bara två veckor innan, då tycker jag att jag som förälder har en skyldighet att agera. Blir mitt barn mobbat och utfryst? Har det inträffat någon incident som jag behöver känna till? Jag skrev ett vänligt och icke-anklagande sms där jag förklarade precis det som står ovan. Jag hade haft full förståelse för en förälder som valt att agera på samma sätt gentemot oss.

jwrga

Äldre 22 Jan 18:36

#13

Fliselisan skrev 2019-01-22 17:08:18 följande:

Hej...har en dotter i 2an och en i 3an...de båda ordnar själva med kompisar de vill leka med. Ibland ringer de från skolan och frågar om x får följa med hem eller tvärtom, ibland kommer de bara hem med en kompis utan att ha frågat. Barnen leker med de som bor nära. Tror man lätt uppfattas som jobbig av andra föräldrar om man ringer etc för att boka lekträffar. Och förlåt TS men fråga inte om kalas igen, det gör man bara inte. Vissa bjuds andra inte. Hårt men sant.

Jag smsar aldrig någon kompis förälder för att ordna lekträff. Om deras kompis tex inte har egen mobil löser de detta själv genom att låna varandras. Tycker det är jätteskönt att slippa detta med andra föräldrar, man känner sig mer som en barnvakt om det måste styras upp så. Om en unge bara kommer hit så känner inte jag att det måste få stanna en viss tid eller måste äta här till exempel, passar det inte så är det ju bara att barnet går hem igen. Allra värst är det med de barn dom ska köras hit och dit, föräldrarna ska komma kl 7 men kommer halv 8 istället osv.

Man kan väl visst fråga om kalas! Som förälder får man faktiskt vara med och lära sina barn lite hyfs, och umgås man med ett kompisgäng så bjuder man alla i det gänget. Konstigt beteende av de andra föräldrarna, inte av trådstartaren.

Kul att höra att det är jobbigt med barn som måste bli hämtade. Precis sån inställning som gör att barn hamnar utanför beroende på var de bor. Vi bor så att vi måste lämna och hämta om vår son ska leka med sina kompisar. Ska de barnen inte leka menar du?

Alexi

Äldre 22 Jan 19:24

#14

Fliselisan skrev 2019-01-22 17:08:18 följande:

Hej...har en dotter i 2an och en i 3an...de båda ordnar själva med kompisar de vill leka med. Ibland ringer de från skolan och frågar om x får följa med hem eller tvärtom, ibland kommer de bara hem med en kompis utan att ha frågat. Barnen leker med de som bor nära. Tror man lätt uppfattas som jobbig av andra föräldrar om man ringer etc för att boka lekträffar. Och förlåt TS men fråga inte om kalas igen, det gör man bara inte. Vissa bjuds andra inte. Hårt men sant.

Jag smsar aldrig någon kompis förälder för att ordna lekträff. Om deras kompis tex inte har egen mobil löser de detta själv genom att låna varandras. Tycker det är jätteskönt att slippa detta med andra föräldrar, man känner sig mer som en barnvakt om det måste styras upp så. Om en unge bara kommer hit så känner inte jag att det måste få stanna en viss tid eller måste äta här till exempel, passar det inte så är det ju bara att barnet går hem igen. Allra värst är det med de barn dom ska köras hit och dit, föräldrarna ska komma kl 7 men kommer halv 8 istället osv.

Men det är väl klart att man måste prata med de andra föräldrarna innan ens barn går hem till någon annan eller man tar med ett barn hem. Barnen har ju inte koll på vilka aktiviteter som är olika dagar eller om man har andra saker planerade. Vi kanske just ikväll ska åka iväg och köpa presenter till helgens kalas, klippa håret eller så ska kusinen vara barnvakt.
Och det är få barn som redan i tvåan under vintern hos oss går hem ensamma så då ska ju föräldern till skolan för att hämta osv.

Så jag förstår inte hur det går till att barnen ordnar lek helt utan de vuxnas inblandning.

Elin P

Äldre 22 Jan 19:39

#15

Jag tycker det låter som om din son behöver vidga sina vyer och leka med andra kompisar än just det här "gänget". Det är ju hemskt för honom att fråga och fråga och i de flesta fall få nej eller undvikande svar. Hjälp honom att ta initiativ till att kontakta andra i klassen och fråga om lek istället för att fortsätta fråga dessa barn/föräldrar. Det kanske finns barn som går en klass över eller under också som han känner från fritids och ni kan fråga om lek? Jag tycker det är helt ok och normalt att behöva hjälpa en 8-åring lite med dessa kontakter.

cosinus

Äldre 22 Jan 20:24

#16

Kan de vara så att de andra bor nära och därmed uppmuntrats att leka med varandra i större utsträckning?

Jag som har 4 barn kan villigt erkänna att jag ofta lobbar för att dottern ska nöja sig med de lokala barnen som det går ta sig till enkelt än att hon ska behöva skjuts. Är liksom nog med trixande med alla barnens träningar :)

Fliselisan

Äldre 22 Jan 21:16

#17

Alexi skrev 2019-01-22 19:24:20 följande:

Men det är väl klart att man måste prata med de andra föräldrarna innan ens barn går hem till någon annan eller man tar med ett barn hem. Barnen har ju inte koll på vilka aktiviteter som är olika dagar eller om man har andra saker planerade. Vi kanske just ikväll ska åka iväg och köpa presenter till helgens kalas, klippa håret eller så ska kusinen vara barnvakt.

Och det är få barn som redan i tvåan under vintern hos oss går hem ensamma så då ska ju föräldern till skolan för att hämta osv.

Så jag förstår inte hur det går till att barnen ordnar lek helt utan de vuxnas inblandning.

Hos oss är det alltid en vuxen hemma direkt då de slutar skolan, och båda barnen går hem själva eller tillsammans. Alltså inget fritids. Vi har sagt att de alltid får ta med en kompis hem, och om det skulle vara en träning eller nåt annat som kommer emellan pratar vi om det på morgonen så de vet.

Om de vill leka med någon som brukar gå på fritids så ringer de själva den kompisens föräldrar från mina barns mobil och bestämmer, eftersom man inte får låna fritids telefon och barnens mobiler är inlåsta tills de ska gå hem. Och om det är någon som också alltid går hem direkt efter skolan så ringer ju det barnet själv sina föräldrar och checkar av. Sen är det ju ungefär samma 4-5 kompisar de leker med så inga konstigheter varken när de ska hit eller dit.

Visst händer det att de leker med bilburna kompisar också, men betydligt mer sällan. Jag skulle absolut ställa upp och köra hit eller dit men föredrar såklart när de sköter allt själva. Precis så som Cosinus skriver.

Fliselisan

Äldre 22 Jan 21:25

#18

jwrga skrev 2019-01-22 18:36:41 följande:

Man kan väl visst fråga om kalas! Som förälder får man faktiskt vara med och lära sina barn lite hyfs, och umgås man med ett kompisgäng så bjuder man alla i det gänget. Konstigt beteende av de andra föräldrarna, inte av trådstartaren.

Kul att höra att det är jobbigt med barn som måste bli hämtade. Precis sån inställning som gör att barn hamnar utanför beroende på var de bor. Vi bor så att vi måste lämna och hämta om vår son ska leka med sina kompisar. Ska de barnen inte leka menar du?

Beror ju på hur man ser på detta med kalaset och kompisskapen. Som TS beskriver det så är hennes son lite utanför och det låter som att de andra helst leker med någon annan än honom. Jättetråkigt och svårt att som förälder veta hur man ska göra, men det är antagligen därför de inte bjudit honom då de kanske inte ser honom som en i gänget.

Förstår inte varför du tar åt dig över vad jag skriver om bilburna barn? Jag beskrev hur mina barn leker och hur jag ser på saken. Inte att någon ska bli mobbad eller utanför. Oftast är det ju så att det som fungerar bra för mig gör det för andra också, de i mina barns klass som har lite längre till skolan leker oftare med varandra då de har föräldrar som vet att de måste skjutsa, och de som bor nära leker med varandra här. Inget konstigare än så.

Alexi

Äldre 23 Jan 07:44

#19

Fliselisan skrev 2019-01-22 21:16:44 följande:

Hos oss är det alltid en vuxen hemma direkt då de slutar skolan, och båda barnen går hem själva eller tillsammans. Alltså inget fritids. Vi har sagt att de alltid får ta med en kompis hem, och om det skulle vara en träning eller nåt annat som kommer emellan pratar vi om det på morgonen så de vet.

Om de vill leka med någon som brukar gå på fritids så ringer de själva den kompisens föräldrar från mina barns mobil och bestämmer, eftersom man inte får låna fritids telefon och barnens mobiler är inlåsta tills de ska gå hem. Och om det är någon som också alltid går hem direkt efter skolan så ringer ju det barnet själv sina föräldrar och checkar av. Sen är det ju ungefär samma 4-5 kompisar de leker med så inga konstigheter varken när de ska hit eller dit.

Visst händer det att de leker med bilburna kompisar också, men betydligt mer sällan. Jag skulle absolut ställa upp och köra hit eller dit men föredrar såklart när de sköter allt själva. Precis så som Cosinus skriver.

Okmen de flesta föräldrar jobbar och är inte hemma kl 14 så ni är ju väkdigt annorlunda och inte särskilt representativa.

Yamit

Äldre 23 Jan 07:58

#20

Hjalp honom aktivt att byta kompiskrets. Da du tidigare bjudit med de gamla kompisarna pa t ex. lekland sa kan du nu gora likadant med de nya potentiella kompisarna. Tank ut nagra aktiviteter ni skulle vilja gora - bowla, skridskor, bada, lekland osv. och sa bjuder ni med EN ny kompis varje gang, sa att de far tid att lara kanna varandra utan att andra stor. Da du sager att klassen redan verkar cementerad i grupper, som det kan vara svart att komma in i, och att din son ar blyg, sa ar det lattare att lara kanna nya genom nagon sadan organiserad aktivitet (dar de har roligt tillsammans). Svarare att bara bjuda hem nagon och sen kanske de inte riktigt vet vad de ska gora, da de inte kanner varandra sa val an. Da kan det bli fiasko och kanske kannas som ett misslyckande. Gor man istallet nagot rolig tillsammans sa bryter man den forsta pinsamma isen, vilket forhoppningsvis leder till att de vill leka igen.

Sen nar de val kanner varandra kan man overga till att aven bjuda hem, men da bor du ocksa ha nagot roligt planerat for att hjalpa dem pa traven de forsta gangerna, sa att lekandet kommer igang. Vill de spela sallskapsspel, kla ut sig, leka med lego eller ha kurragomma? Om ingenting funkar far du kliva in och erbjuda alternativ som t ex. gora chokladbollar (se till att ha ingredienserna hemma), baka muffins, ut och grilla korv eller erbjuda nagot roligt pyssel (gora egna ansiktsmasker t ex.).

Du bor ocksa ha i atanke att man inte kan klicka med alla, sa ni kommer att stota pa barn som det kanske inte blir nagon narmare vanskap med, utan de leker kanske bara en gang och sen blir det inget mer. Bli da inte besvikna utan fortsatt att leta. Man kan inte tvinga barn att bli kompisar, utan det blir de automatiskt (om de passar ihop) om du tillhandahaller ovan inkorsport med organiserad aktivitet och sedan overvakning hemma sa att de inte har trakigt de forsta gangerna.

Nar han sen hittat ett par kompisar sa boostar du ibland umganget genom att erbjuda nagot extra roligt sasom overnattning med tillhorande skattjakt (leta med ficklampa i morkret), sova i talt (om ni har tradgard) eller nagot annat extra kul utover den vanliga leken.

Forsok att fr o m nu bjuda nagon nastan varje dag for att komma igang. Da man som sagt var inte passar med alla kan det ta lang tid tills man hittar ratt, sa kor hart i borjan for att komma igang.

Lycka till!

Wench85

Äldre 23 Jan 12:07

#21

Aupal skrev 2019-01-22 11:09:07 följande:

Just i skolan/fritids går det ganska bra, det är sällan han hamnar utanför där utan det brukar alltid vara någon i gänget som han kan leka med. Problemet är ju framför allt utanför skolan, att det aldrig är någon som tar initiativ till lek utan att min son får dra i allt själv och då ofta med negativt utfall.

Vi försöker ibland bjuda med kompisar till olika aktiviteter (lekland, badhus) och då går det ofta fint att följa med. Men just när det gäller hemmalek (vare sig det är hos oss eller hos kamraten) tar det stopp.

Vi har talat om möjligheten att söka sig till andra kompisar i klassen, men han kan nästan inte föreställa sig en tillvaro utan gänget. För honom är det jättekonstigt att välja bort kompisgänget i skolan när det är där umgänget med dem fungerar. Dessutom har jag fått intrycket av att relationen är ganska cementerade även i övriga klassen; många har en bästis som kommer i första hand.

Men ja, vi får troligen försöka uppmuntra honom att tänka lite bredare kring det här med kompisar och våga sig in i andra sammanhang på fritids och i skolan.

Har ni några grannar? Min 8-åring sa i förskoleklass och ettan att han inte vill leka efter skolan, han är för trött. Han kanske lekte efter skolan fem gånger på hela året i ettan. Jag accepterade såklart det. Vi bor i ett villaområde med klasskompisar inom några minuters promenadavstånd, och när jag föreslog att han skulle promenera bort till klasskompis några minuter bort på helgen gjorde han ofta det.

Sedan, förra sommaren, flyttade det in en familj rakt över gatan med barn i liknande ålder. Med barnen i den familjen leker han 2-3 gånger per vecka. Det är så oerhört enkelt att gå över och fråga eller öppna dörren när någon/båda från den familjen kommer. Ofta blir det bara en halvtimme-45 minuter innan det ska ätas middag och göra läxor. Ibland i avancerade fantasilekar, ibland sitter de i princip utslagna bredvid varandra och tittar på TV.

Just att ha vänner 30 sekunder bort istället för fem minuter gjorde jättestor skillnad för oss. Skulle en klasskamrat fråga om lek en vardag är det mycket möjligt att sonen skulle säga nej för att han inte orkar med "projektet" lek, men ändå tacka ja till att leka en stund med grannbarnen.

Wench85

Äldre 23 Jan 12:09

#22

På din fråga om sonen är utanför tycker jag att det låter som att han ändå har många vänner att leka med i skolan. Jag tror inte att du behöver oroa dig.

Däremot kanske uppmuntra till lek med andra. Uppbrott och förändrade relationer kan vara nyttigt. Titta lite extra vid hämtning/lämning om det finns någon annan han leker med. Om det är en klass där 6-8 killar är i ett mer eller mindre löst gäng är det ju mycket möjligt att det finns ett par stycken som inte har en enda kompis och som skulle bli överlyckliga om din son ville umgås med dem...

Fliselisan

Äldre 23 Jan 12:30

#23

Alexi skrev 2019-01-23 07:44:39 följande:

Okmen de flesta föräldrar jobbar och är inte hemma kl 14 så ni är ju väkdigt annorlunda och inte särskilt representativa.

Verkar inte vara så jätteovanligt där vi bor iallafall, några arbetar hemifrån, några är föräldralediga och några jobbar en låg procent just för att vara hemma tidigt när barnen kommer hem. Såklart att det blir olika lösningar beroende på hur det ser ut i familjen.

Gryntroll

Äldre 23 Jan 12:54

#24

Fliselisan skrev 2019-01-23 12:30:17 följande:

Verkar inte vara så jätteovanligt där vi bor iallafall, några arbetar hemifrån, några är föräldralediga och några jobbar en låg procent just för att vara hemma tidigt när barnen kommer hem. Såklart att det blir olika lösningar beroende på hur det ser ut i familjen.

I vårt område är det också väldigt vanligt att någon förälder är hemma när barnen kommer hem. Föräldralediga, deltid, skift och väldigt många jobbar flexibelt/hemifrån delar av dagen.

TS jag tycker att det låter som att din son är utanför i det kompisgänget och det svider något oerhört i hjärtat, jag vet!
Jag tycker att du ska prata med skolan och fritidspersonalen igen och höra om de kan försöka hjälpa att luckra upp konstellationerna som är i skolan. På mina barns skola har de organiserade lekar/spel/sporter på både fritids och på rasterna och då händer det i perioder att det inte är upp till barnen själva att välja lag/gruppering i resp lek utan det är personalen som justerar. Och tydligen är det för att främja nya kompiskonstellationer. Är man superbästis osv så leker man ändå på fritiden och är man lite mer svävande mellan kompisarna så hjälper detta (åtminstonde lite) att hitta nya vänskaper.

I övrigt håller jag men tidigare inlägg, bjud med en kompis på badhus/bio/bowling eller liknande. Rätt som det är klickar det lite extra och de vill leka lite mer regelbundet.

Är min son utanför? Hur hjälper jag?

INNEHÅLL