Barn 9-12 år - vågar de prata om kropp och knopp?

Vi har pratat om kroppen på olika sätt sedan ungarna var små, hela tiden på deras nivå. Jag har inte smusslat när jag haft mens, de har alltid vetat att jag blöder lite då och då. Nu är de 9 och 10 och vi kan prata avslappnat om kroppens utveckling, pubertet, mens, hur barn blir till och sånt. I julas fick de "Världens viktigaste bok", en fantastisk bok som går igenom allt som har med det att göra, mina var i perfekt ålder för att läsa den. En bra bok att ge till barn i den åldern som kanske inte vågar prata om det.

Vi har en dotter som fyller 10 i år och en son som blir 7. Båda är intresserade om kroppens funktioner och har alltid frågat och vi (dock främst jag som får frågorna) svarat. Vi har varit öppna med mens, morgonstånd, bröst osv på len förenklad nivå som de kan ta till sig. Båda vet att kvinnor blöder och att det visar att kroppen kan få barn, att ett litet litet ägg har lossnat, morgonstånd och stånd i allmänhet när kroppen "testkörs" eftersom den behöver vara hård när spermier ska nå ägget osv.

Boken "Världens viktigaste bok" låter intressant, bra tips!

Om dina barn inte är intresserade av kroppens funktioner så är det ju kanske svårt att prata om det på ett naturligt sätt. Vad vet de om att du har mens osv? Kanske vara odiskret när du köpt hem skydd så de undrar vad det är och då komma in på vad det är? Behöver ju inte vara "nu ska vi samtala om blomor och bin, sätt dig här med mig...", utan några meningar hör och där mär ämnena dyker upp.

Det går lättare att prata om det om man gör det till en naturlig grej. Prata om din egen mens när du har den tex.

Många tycker det är jobbigt just i skarven mellan barn och puberteten. Tillräckligt unga än för att fortfarande tycka det är bacillskräck med killar, kropp och mens.

Min bonusdotter tyckte att allt med kroppen var pinsamt och jobbigt och gav stor ångest. Så jag lät det hela vara men jag gjorde en egen korg åt henne i hennes rum , köpte olika bindor,tamponger och trosskydd, egen deo och duschtvål, lite nya trosor. Den fick ett lock och ställdes i hennes garderob och fick liksom mogna fram i hennes tanke. När hon väl fick mens var hon oerhört tacksam för den korgen och jag fyllde på den då och då och i badrummet såg jag till att mina egna skydd alltid syntes ifall hon tog nytt vid duschen.

Tror det är bättre du släpper det ett tag. Nu har hon boken och kommer säkert läsa. Men låt henne göra det och komma till dig om hon undrar något. Visa att du finns där men inget mer. Hon har redan blivit ledsen osv när ni ska prata om det och nu får hon info i skolan. Jag skulle inte göra mer. Vänta in henne. Jag kunde aldrig prata med min mamma om sådana grejer.

Våra barn är mellan 6-10. Äldsta som är pojk har jag pratat med om mens osv då vi på något sätt kom in på ämnet. Mellantjejen är 8 men inte där än känner jag. Tycker det är bättre att vänta in dem och låta det ske naturligt.

Ja det är det som är skillnaden här, de har aldrig frågat egentligen alls. Vi är nakna utan problem med varandra, alltid varit. Jag har försökt nämna mens då och då men jag har aldrig varit bekväm med dem med i badrummet dock. Bindor finns på samma hylla i skåpet som plåster och paketet kan stå framme utan problem när man handlat. Men de frågar inte, kommenterar inte.

Den boken ska vara jättebra och används tydligen till och med i skolan nu i fyran.

Sonen på 8 år hade blivit oerhört upprörd när han trodde att en tjej och kille i klassen gjorde några rörelser som han tolkade som "sex", han tyckte det var så pinsamt att han nästan dog (vilket visade sig väldigt tydligt när han skulle berätta varför han blivit ledsen - en kompis hade retat honom för den reaktionen).

Som jag ser är det två bitar: dels den vetenskapliga om vad som sker, varför och hur, och dels den känslomässiga och känslor, tankar, respekt och trygghet.

Den första är mycket lättare och är dina barn inte redo att prata om människokroppen så kanske det går lättare att förklara om grannens katt. Jag har en gammal bok av Lennart Nilsson som visar bilder på foster som växer inne i magen. Väldigt fascinerande och samtidigt lite kliniskt och inte särskilt generande eller besvärande.
Vi brukar titta på dokumentärer tillsammans och såg nyligen "Period. End of Sentence" på Netflix om mensskydd i Indien. Jag kan verkligen rekommendera den och mina killar på 10 och 13 kunde båda uppskatta den. Då handlar det kanske inte direkt om henne och det kanske är lite lättare att ta till sig.

Jag läste nyligen en artikel om en brittisk studie som sa att 52% inte kunde hitta vaginan på en bild. Så det är rätt superviktigt att se till att våra barn lär sig.

Den känslomässiga biten är svår... Ni kan titta på någon film eller ungdomsserie och sedan prata om det. 

Jag pratade inte med min mamma om sånt i den åldern, har nog aldrig gjort det för hon har inte själv gjort det. Men i den åldern var allt sånt ''pinsamt'' på nåt sätt, så jag förstår reaktionen. För min del var det inte lättare av att min pappa är otroligt barnslig, han verkar fortfarande tycka att mens är pinsamt och kan inte ens säga ordet. 

Nej min son på 11 tycker sådant är väldigt pinsamt att prata med mig om. Det jag har gjort är att skaffa honom en prenumeration på Kamratposten KP. Det är jättebra fakta om kroppen i den och han läser den alltid.

När min dotter var 11 köpte jag hem ett paket bindor och visade henne var jag satte dem med orden ?du lär ju behöva dem förr eller senare? hennes Mhmm, till svar avslöjade att hon visste precis men inte tänkte prata mer om saken där och då.

Hon fick mens som 12-åring och berättade det samma kväll. Undrade inget utan bara som upplysning. Hon påminner mig när jag behöver köpa bindor, tar de tamponger hon behöver (jag använder bara det) och skulle fråga om hon behövde veta något men det är ju inte rocket science.