• Orolig över barn

    Mina barn lyder inte

    Vad ska jag ta mig till ? Jag är sååå förbannad! De lyder inte den minsta på mig , struntar fullständigt i vad jag säger och sommaren har knappt börjat

    Idag var vi ju lediga och vi cyklade till Ica o tanken var att köpa något gott , sätta oss när vid sjön och fika.. där började de röja runt , springa skratta skrika o springa ännu mer o inte räcker det började de packa ner allt möjligt i vår kundvagn ... jag sa de till både snäll o arg minst 15 gånger att de måste sluta uppföra sig så här och de måste slita lägga allt möjligt i korgen utan att fråga mig (det var ju förresten inte den första gången då var med o handla , utan det gör de ungefär varannandag så man förväntar sig att de vet reglerna)

    Jag gav de en sista varning 2 gånger! Lägger du i något mer i korgen utan att fråga mig går vi härifrån raka vägen hem utan att köpa något! Nähä de struntar ju i det .. så vi gick därifrån . det var framförallt 3 åringen som brydde sig inte o busade vidare. 4 åringen slutade när jag varnade. Så väl ute var hon så förbannad arg o ledsen att hon sätte sig på sin cykel o cyklade snabbt vad hon kunde ända ner till en stora vägen med mycket trafik o stannade inte vad jag än skrek att hon måste stanna ! Jag hann inte ikapp henne o Var tvungen att vänta in 3åringen också ju.

    Ash vad arg jag blev !! Jag tog ifrån hennes cykel efter vi kom hem o låste det in i källaren , hon ska få inte cykla mer på den här sommaren sa jag ... suck ... vilket blir ju inget lösning på något då den enda sysselsättningen vi har under sommaren är just att cykla till olika lekplatser o dyl ...

    Va fan ska jag göra att de ska lyssna på vad jag säger?! De är som sagt 3 och 4 år. Lyder fint på deras far men inte på mig .. det räknas inte om jag säger det snällt eller om jag skriker så hela huset rasar ...

  • Svar på tråden Mina barn lyder inte
  • Anonym (5o8)
    Orolig över barn skrev 2019-06-23 07:45:12 följande:

    Tycker du att läget är så illa att vi måste söka hjälp ? :(


    Att ni är osäkra vad barn i den åldern kan och vad man kan hitta på med barnen tyder på att ni kanske skulle få det bättre om ni fick lite stöd. För den skull är det ju inte alls säkert att era barn far direkt illa hos er, men vardagslivet kan underlättas. Kompisar till mig gick en av kommunens kurser och var jättenöjda. De sökte sig till den på egen hand. Det är på inga sätt någon dysfunktionell familj, de hade bara svårt att få vardagen med två små barn med bara ett år emellan att funka smidigt.
  • Anonym (5o8)
    Anonym (.) skrev 2019-06-23 07:58:58 följande:

    Är kanake det som är problemet? Dom har inte gjort av med energi. Vad gör ni om dagarna. Mit 1.5åring måste jag ut i lekparken med på förmiddagen och sen göra nåt även på eftermiddagen. Allt från strand till lekpark till träffa kompisar.. Gå i affär är en pina så det ser jag inte som aktivering n


    Tror också på det här! Mina barn behöver ut och springa/skutta/klättra helst två ggr/dag.
  • Rebecca1987

    Jag brukar när jag går till affären ha med en varsin lapp till dom som är med dom små (3,4 och 6 år) har bilder på vad dom ska handlas och får hjälpa till att hitta dom sakerna. Dom större har en lista med några saker dom får lära sig läsa vad som står och hitta dom sakerna. De brukar oftast fungera. Sen vi har som regel med att alla sitter vid bordet tills alla är färdiga då jag vet att dom har de på dagis med. Så vi brukar ha lite frukt som dom får när dom börjar säga nej till maten. Frukten brukar få dom sitta lite längre även brukar de räcka att tala om att alla är inte färdiga så vänta och vila magen. De har fungerat på alla barnen från 2 år när dom sitter på stolar

  • Anonym (Tre barn)

    Hej!

    Guud ja, ts, dessa situationer som du beskriver! Jag känner igen dom! Så väl! Jag har varit ensamstående första 5 åren med två små. Ibland finns de dagar då man bara ville ge upp själv för att barnen lyssnade inte, de var i trafiken, sprang iväg osv. Inget fybkade lixom.

    Jag förklarade för båda vilka regler som gällde i affären. Jag höll båda i handen fast de inte ville. Jag använde kundvagnen till minsta en period, han fick helt enkelt sitta där. Punkt slut. Jag förklarade att när de är stora nog så kan de gå själva utan att hålla handen. Tramsade dom tog jag tillbaka handen, detta visste dom innan.

    Så, under tiden växte dom och blev större och mognare, vilket gjorde det sååå sjukt mycket lättare med alla situationer!

    Håll ut! Det blir lättare!

  • Lynxsa

    Jag vill rekommendera en bok som heter barn som bråkar. Finns som ljudbok på storytel bland annat.

    Den ger persktiv ur barnens synvinkel och flera gånger har jag fått aha upplevelse. Sen kanske inte allt passar er familj men jag tycker boken är väldigt bra

  • Anonym (5o8)
    Anonym (Tre barn) skrev 2019-06-23 08:43:02 följande:

    Hej!

    Guud ja, ts, dessa situationer som du beskriver! Jag känner igen dom! Så väl! Jag har varit ensamstående första 5 åren med två små. Ibland finns de dagar då man bara ville ge upp själv för att barnen lyssnade inte, de var i trafiken, sprang iväg osv. Inget fybkade lixom.

    Jag förklarade för båda vilka regler som gällde i affären. Jag höll båda i handen fast de inte ville. Jag använde kundvagnen till minsta en period, han fick helt enkelt sitta där. Punkt slut. Jag förklarade att när de är stora nog så kan de gå själva utan att hålla handen. Tramsade dom tog jag tillbaka handen, detta visste dom innan.

    Så, under tiden växte dom och blev större och mognare, vilket gjorde det sååå sjukt mycket lättare med alla situationer!

    Håll ut! Det blir lättare!


    Skillnaden är att TS inte är ensamstående utan helt frivilligt ger sig ut att cykla och handla ensam med barnen medan den andra föräldern stannar hemma.
  • tjockobbe
    Anonym (5o8) skrev 2019-06-23 09:10:46 följande:

    Skillnaden är att TS inte är ensamstående utan helt frivilligt ger sig ut att cykla och handla ensam med barnen medan den andra föräldern stannar hemma.


    På vilket sätt ska det utgöra någon skillnad? Kan en ensamstående kan väl en som inte är ensamstående klara det med.
  • Alexi

    De få gånger våra barn var med i affären i de åldrarna var när vi var två vuxna och bara skulle handla lite grann. Helt enkelt att vi tänkte att syftet med handlingen var att barnen skulle få vara med. Så man orkar punktbevaka dem där osv.

    Aldrig annars.

  • Anonym (Anonyma)

    Jag kunde inte gå o affärer alls med mins två barn i den åldern. Brara att inse att de kunde inte uppföra sig (lade sig ner på golvet o vägrade att röra sig, försvann, gömde sig, skrik o gråt) och att de blev så stressade och knäckta, när jag blev arg på dem. Ett av barnen itvecklade en fobi mot affärer, och i årstal fick jag köpa hem kläder som barnet fick prova hemma, och så lämna tillbaka allt som inte passade.

  • Nattportier
    Anonym (5o8) skrev 2019-06-23 09:10:46 följande:

    Skillnaden är att TS inte är ensamstående utan helt frivilligt ger sig ut att cykla och handla ensam med barnen medan den andra föräldern stannar hemma.


    Ja vad är problemet med det. Frugan går ofta ut med våra 7 barn medans jag sover. på dagarna r jag kommer hem från jobbet. Hon har åkt till Ullared med 4 av dom själv.

    Sen kan barn i förskole ålder sitta still och vänta vid matbordet. Det får dom göra på förskolan
  • Tom Araya
    Orolig över barn skrev 2019-06-22 16:46:11 följande:

    Vad ska jag ta mig till ? Jag är sååå förbannad! De lyder inte den minsta på mig , struntar fullständigt i vad jag säger och sommaren har knappt börjat

    Idag var vi ju lediga och vi cyklade till Ica o tanken var att köpa något gott , sätta oss när vid sjön och fika.. där började de röja runt , springa skratta skrika o springa ännu mer o inte räcker det började de packa ner allt möjligt i vår kundvagn ... jag sa de till både snäll o arg minst 15 gånger att de måste sluta uppföra sig så här och de måste slita lägga allt möjligt i korgen utan att fråga mig (det var ju förresten inte den första gången då var med o handla , utan det gör de ungefär varannandag så man förväntar sig att de vet reglerna)

    Jag gav de en sista varning 2 gånger! Lägger du i något mer i korgen utan att fråga mig går vi härifrån raka vägen hem utan att köpa något! Nähä de struntar ju i det .. så vi gick därifrån . det var framförallt 3 åringen som brydde sig inte o busade vidare. 4 åringen slutade när jag varnade. Så väl ute var hon så förbannad arg o ledsen att hon sätte sig på sin cykel o cyklade snabbt vad hon kunde ända ner till en stora vägen med mycket trafik o stannade inte vad jag än skrek att hon måste stanna ! Jag hann inte ikapp henne o Var tvungen att vänta in 3åringen också ju.

    Ash vad arg jag blev !! Jag tog ifrån hennes cykel efter vi kom hem o låste det in i källaren , hon ska få inte cykla mer på den här sommaren sa jag ... suck ... vilket blir ju inget lösning på något då den enda sysselsättningen vi har under sommaren är just att cykla till olika lekplatser o dyl ...

    Va fan ska jag göra att de ska lyssna på vad jag säger?! De är som sagt 3 och 4 år. Lyder fint på deras far men inte på mig .. det räknas inte om jag säger det snällt eller om jag skriker så hela huset rasar ...


    Svårt att säga av ett tillfälle, men mitt intryck är att du blev arg och det är inget bra tillfälle att försöka fostra barn. Samma gränser måste gälla även om du inte blir arg.
    Snarare kan ditt humör vara något som triggar dem att utmana dig och tänja på gränserna.
  • Anonym (5o8)
    tjockobbe skrev 2019-06-23 13:35:09 följande:

    På vilket sätt ska det utgöra någon skillnad? Kan en ensamstående kan väl en som inte är ensamstående klara det med.


    Inlägget vi kommenterade var ju skrivet av ensamstående som intygade att det ÄR skitjobbigt, men blir lättare när barnen blir äldre.
  • Anonym (5o8)
    Nattportier skrev 2019-06-23 17:59:40 följande:

    Ja vad är problemet med det. Frugan går ofta ut med våra 7 barn medans jag sover. på dagarna r jag kommer hem från jobbet. Hon har åkt till Ullared med 4 av dom själv.

    Sen kan barn i förskole ålder sitta still och vänta vid matbordet. Det får dom göra på förskolan


    Nej, det kan verkligen inte alla förskolebarn. Jag minns barn i min egna klass enda upp i högstadiet som inte klarade av att sitta still.
  • Lönnsirap
    Orolig över barn skrev 2019-06-23 07:44:08 följande:

    Jag är inte ensamstående och deras far var hemma under den tiden : vi försöker ge varandra avlastning / ensamtid / egentid ibland (vi har varken släkt eller vänner.)

    att gå till affären gör vi ofta även om vi egentligen behöver inte köpa något för att fylla de långa dagarna med- jag vet inte vad ska vi göra annars. - samma med cykel

    Jag tänker också ibland att vi ställer för höga krav, och de är så små , men det är inte lätt att se dem som små när de är så mogna och duktiga på alla plan. Det är faktum att jag uppfattar de ofta som stora.


    Jag tycker det låter som om du vanligtvis har rätt lugna barn och därför inte var beredd på vanligt adekvat 3och 4årings manér.

    Jag tror på att tänka tillbaka och fundera på vad du kunde gjort lättare för barnen. Pratat med dem innan om att ni ska handla något gott, hållt dem i var sin hand under shoppingen, mutat dem i samband med handlingen, haft 3 åringen i vagnen, gett dem en lista.... Osv.

    Eftersom du tog med barnen till affären får man väl anta att de oftast klarar detta ... Eller?

    Sen tycker jag att folks idéer om lekplatser är alldeles utmärkta.

    Är barnen dessutom av lugn kaliber är ju biblioteket och museum en bra idé!
  • Tom Araya
    Nattportier skrev 2019-06-23 17:59:40 följande:
    Ja vad är problemet med det. Frugan går ofta ut med våra 7 barn medans jag sover. på dagarna r jag kommer hem från jobbet. Hon har åkt till Ullared med 4 av dom själv.

    Sen kan barn i förskole ålder sitta still och vänta vid matbordet. Det får dom göra på förskolan
    TS har väl tydligt beskrivit vad problemet är!?
Svar på tråden Mina barn lyder inte