• olidligt

    Ofrivillig pappa efter en kort men intensiv romans.

    Jag kommer, som det verkar, bli ofrivillig pappa efter en kort men intensiv romans.



    Vi tar det från början, i stora drag. 


    Träffade en tjej (32 år, jag 39år) på krogen i början på mars. Hon följde med mig hem den kvällen och därefter började vi träffas och blev ganska snabbt ett par. 


    När två månader hade gått började det knaka lite i relationen. Efter knappt en veckas paus och efterföljande diskussioner kom vi fram till att det nog gått lite fort. Vi bestämde oss för att försöka bromsa in lite och ge relationen en chans. Vi började planera och lägga våran semester tillsammans.


    En månad gick och vi var åter tillbaka i missförstånd och knak i relationen. Denna gången ledde det till att vi gjorde slut. Samtalet avslutade med att hon sa, ?bara så du vet är min mens sen?. Hon skulle ta ett graviditetstest dagen efter. 


    Dagen efter ringer hon mig på morgonen och säger helt kallt ?jag har tagit ett test nu, jag är gravid?. Vi träffades och pratade nära på dygnet runt en helg, två dygn med tårar och diskussioner. Situationen gjorde att allt kändes väldigt bra mellan oss. Vi pratade ?på riktigt? och nådde liksom fram till varandra som vi inte gjort tidigare. Min ståndpunkt var och är att jag vill skaffa barn under ?rätt? förutsättningar, där man planerar för framtiden tillsammans med boende o.s.v. Hennes ståndpunkt var, som jag uppfattade det, mer kluven. Dels höll hon med mig i mitt resonemang men samtidigt ville hon kanske behålla barnet eftersom hon ?inte blir yngre?. Jag gjorde klart för henne att oavsett vad hon bestämde sig för ville jag att vi skulle göra det tillsammans och att vi skulle försöka på nytt. Det kändes ju så bra!


    Diskussionerna landade där och då aldrig i något beslut. Men vi skulle försöka lappa ihop våran relation ?på riktigt?. Hon skulle ta kontakt med en barnmorska på måndagen för att ta reda på hur långt gången graviditeten var. Hon ringde mig och berättade att hon hade fått tid dagen efter och att om hon ville, kunde göra abort redan då. Jag blev lite förvånad över hennes snabba agerande men sa att jag gärna ville vara med henne om hon bestämde sig för att göra abort.



    På tisdagen får jag ett sms; ?Så nu är det klart. Nu kan du andas ut.? Något förvirrade svarade jag ?Va vad??, hon svarade, ?Alltså graviditeten. Det är över nu?.
    Efterföljande sms-konversation är ganska intressant för denna historias ?slut?. Därför kommer den här:
    Jag: ?Kan jag ringa????
    Hon: ?Jag orkar inte prata just nu?
    Jag: ?Jag förstår.. Jag önskar att jag visste att du skulle göra det idag bara. Har inte fått uppfattningen att det var så?


    Hon: ?Jag sa ju till dig igår att jag skulle gå och ta tabletten idag och göra resten hemma på torsdag. Du sa ju igår att du ville jag skulle komma idag för att jag skulle göra det idag. Så det hade du fått information om."


    Jag: "Jag vet inte om jag har hört fel eller om vi bara missuppfattat varandra igen.. Men jag tyckte att du sa att du hade pratat med barnmorskan och att du, om du ville, kunde göra det redan imorgon. Fattade inte det som att du hade bestämt dig för det."


    "Ring gärna när du känner att du orkar"
    Hon: "Jo vi pratade om det jätteväl igår när jag var hemma på lunch. Jag sa dock aldrig vilken tid. Jag sa bara imorgon.


    Så du måste bara ha glömt. För jag är 100 på att du var helt med på att jag skulle göra det idag.


    Men det spelar ingen roll alls, jag är inte sur eller något.


    Nu är det iaf gjort."


    Jag: "Som sagt.. Jag uppfattade det som att du hade pratat med barnmorskan och att du, om du ville, kunde göra det redan imorgon. Fattade inte det som att du hade bestämt dig för det. Jag har liksom inte velat/vågat fråga mer. Inte velat stressa eller pressa dig. 


    Usch, vill bara kramas med dig nu"


    Hon: ?Ja okej men nu vet du iaf. Det var idag.


    Får hoppas jag får uppleva ett barn en annan gång."

    Hon kom till mig på kvällen efter dessa sms. Allt kändes bra.


    Efterföljande tid fick jag en del hjärnspöke. När allt började sjunka in började jag ifrågasätta om hon verkligen varit gravid eller om det bara var ett sätt att få tillbaka mig? 


    Desto mer jag tänkte tillbaka på situationen med graviditeten desto mer odlades mitt tvivel. Jag fick aldrig något bevis på att hon var gravid. Fick inte se något graviditetstest t.ex.


    Det kändes ändå på något konstigt sätt som att det aldrig varit bättre mellan oss. Så jag valde att försöka slå bort dessa tankarna och försökte intala mig att hon aldrig skulle göra något sådant. 



    Ju längre tid som gick desto fler tankar och tvivel dök upp. Preventivmedel var en sak. Jag kände mig aldrig trygg eftersom det var enbart låg på henne att skydda oss genom hennes p-piller. Vid ett tidigare tillfälle när vi diskuterat preventivmedel sa hon nämligen att hon inte tål kondom. 


    Till slut var situationen ohållbar. Jag kände att jag var tvungen att ta upp det här med preventivmedel, mina övriga hjärnspöken valde jag att inte ta upp då jag inte såg att det skulle leda till något. Plötsligt var vi inne i ett nytt skov med missförstånd och oförmåga att kommunicera på ett konstruktiv sätt. Återigen gjorde vi slut.



    Nu till slutklämmen på denna historia. För två dagar sedan får jag ett sms sent på kvällen.
    ?Tjena. Jag har något extremt viktigt att säga till dig. Du får försöka hitta ett tillfälle att kunna prata med mig.?


    Jag ringde upp henne och hon förklarade då väldigt sakligt att hon har ljugit för mig. 


    Hon gjorde aldrig abort eftersom hon under måndagen eller tisdagen drabbats av blödningar. Hon ska då ha ringt barnmorskan och fått reda på att det med största sannolikhet blivit missfall. Några dagar efter har hon tagit ett nytt graviditetstest som var negativt.


    Nu var mensen sen igen och ett nytt graviditetstest har tagits -Positivt!



    Hon vill nu med största sannolikhet behålla barnet. Jag vet varken ut eller in. Pendlar mellan hat och förtvivlan. Gjorde igår klart för henne, kanske i ren affekt,  att jag inte vill ha något med barnet att göra om hon väljer att behålla. Hur ska jag kunna knyta an till ett barn som ?blivit till? under dessa premisser? Hur ska jag kunna samarbeta kring ett barn henne efter detta?



    Så, kort och gott, tankar om detta?






    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-07-13 14:43
    Någon snäll admin kanske kan snygga till det här inlägget? En del citationstecken har av någon anledning blivit frågetecken o.s.v
  • Svar på tråden Ofrivillig pappa efter en kort men intensiv romans.
  • Madde007

    Lider med dig.. är man tillsamans med någon ska man lyssna på varandra och kunna lita på varandra. Tex, lita på att om hon säger att hon tar p piller tar det också.

    Och om hon är medveten om att du inte vill ha barn ska acceptera det. Som du säger själv att skaffa barn tycker iallafall jag att man ska vara 2 om att planera att göra, man ska älska varandra och båda ska vilja.

    Min sambo sitter i samma situation som dig men dock med ett barn som är fött. Hon såg till att bli gravid. Hon visste att han inte vill ha barn men hon ville. Hon skulle göra abort men då de hinner ta slut innan pga många olika anledningar så väljer hon att behålla barnet istället för en abort då som hon säger själv är så ledsen för att han inte vill vara tillsamans med henne inte vill göra en abort för hon vill inte bli ännu mera ledsen ( vilket för mig låter som en extremt dålig ursäkt till att behålla) (egoistiskt om inte annat.

    Och ja han få skylla sig själv då han fått många varningssignaler av många att han inte kan lita på hon samt inte använde kondom så ja ett barn blev till. (Och nej jag va inte anledningen till att de tog slut mellan dom, vi hade ingen kontakt med varandra)

    Idag ha mamman ensam vårdnad och pappan har gjort faderskapstest, han är pappa. Ha ansökt om delad vårdnad men mamman vägrar skriva på. Han få görna komma dit och hälsa på hos henne och hennes nya kille för att träffa barnet ca 2 gånger i veckan 2-3 timmar per gång men då det kommer till att ha hon själv är det alltid nej. Hon ändrar ständigt kraven och allt ska vara på hennes villkor.

    Idag tas kontakt med en advokat för att diskutera situationen och sedan tas det troligen vidare då hon fått så extremt många chanser men tydligen så är det viktigare att barnet följer med mamman och hälsar på kompisar än att vara med pappan och bygger upp relationen ännu mera där.

    Han vill verkligen ta sitt ansvar och vill vara en bra pappa till sitt barn men hon sätter ständigt käppar i hjulet. Tanken va att gå rätt väg. Att först gå på hennes villkor, de funka inte så då blev de familjerätten å de funka inte häller så nu är de tanken att ta de ännu högre.

    För även fast de inte va planerat eller något han ville så skulle han (Eller jag för den delen) aldrig oönska detta barn livet. Men att den ena föräldern ständigt ska missunna barnet och den andra föräldern tid är inte OK.

    Stå på dig och lycka till med allt! Och våga sätta ner foten och kräv det som är rätt för barnets skull. Ett barn ha rätt till båda föräldrarna (så länge båda är lämpliga)

  • Solarn
    Qami skrev 2019-07-13 16:34:48 följande:

    Påstår kvinnan att hon tar p-piller tycker inte jag ansvaret för en graviditet ligger hos mannen, nej. Det är kvinnan som gjort fel här, först ljuga om p-piller, sen gravid, sen abort fast det blev missfall, sen gravid igen (?) och nu behålla. Hon verkar inte mogen för varesig förhållande eller föräldraskap.


    Så om en kvinna du knappt känner, och som under den korta tid ni varit tillsammans har sagt att hon blivit gravid sedan gjort abort och sedan ändrat det till att hon fick missfall, säger att hon äter p-piller så anser du att skyddet är säkrat? Det var ärligt talat inte det smartaste jag hört. Alla har ansvar för sin del.

    Köper inte riktigt klagomålen från män att det inte finns manliga p-piller heller, för visst är det så att det inte finns pga bristande marknadsintresse.
  • riboflavin

    Jag måste få fråga. Har du den här gången fått svart på vitt att hon faktiskt är gravid?


    Vid god typografi ska horungar inte förekomma.
  • Animerad
    riboflavin skrev 2019-07-17 21:58:59 följande:

    Jag måste få fråga. Har du den här gången fått svart på vitt att hon faktiskt är gravid?


    Bra fråga.

    Jag var i en liknande situation och det visade sig även andra gången att det med största sannolikhet varit hitte po.
  • Tomatmacka

    Men behåll för fan! Ni är ju inga tonåringar, ni är vuxna, då tar man sitt ansvar. Jävla medelålders nuförtiden som desperat försöker få tillbaka sin ungdom.

    Sen tycker jag att 39 är jävligt gammalt för att bli pappa, kul att vara nästan 60 bast när ungen tar studenten men hon är ju i en acceptabel ålder iallafall.

  • Jemp

    Det vettiga är väl att be om ursäkt för det sista du sa och istället säga att du vill vara med vid ultraljud och när graviditeten dateras. Få det svart på vitt att hon 1) är gravid och 2) om det är samma eller ny graviditet. Fundera över om ni ska fortsätta ihop eller hur din fadersroll ska se ut.

    Kanske följt av faderskapstest när barnet är fött.

  • olidligt

    Jag har nu varit med om de mest surrealistiska dagarna i mitt liv. Har gått från att tro att människan faktiskt är gravid, till att vara övertygad om att hon faktiskt inte är det, och aldrig varit. För att sedan gå tillbaka till att tro att hon är gravid igen och så har det penndlat.

    Igår fick jag till sist någon form av bekräftelse på att hon faktiskt inte är gravid i form av en skärmdump från hennes digitala journal. Ett negativt blodprov. Jag har dock inte landat i huruvida jag vågar tro på det. Men just nu känns det okej.

    Jag håller på att sammanställa denna soppan. Kanske postar jag den här sen.

  • K med lilla E
    olidligt skrev 2019-07-23 08:30:09 följande:

    Jag har nu varit med om de mest surrealistiska dagarna i mitt liv. Har gått från att tro att människan faktiskt är gravid, till att vara övertygad om att hon faktiskt inte är det, och aldrig varit. För att sedan gå tillbaka till att tro att hon är gravid igen och så har det penndlat.

    Igår fick jag till sist någon form av bekräftelse på att hon faktiskt inte är gravid i form av en skärmdump från hennes digitala journal. Ett negativt blodprov. Jag har dock inte landat i huruvida jag vågar tro på det. Men just nu känns det okej.

    Jag håller på att sammanställa denna soppan. Kanske postar jag den här sen.


    Men kan du inte bara vara med henne och tillsammans gör ni ett graviditetstest, det finns ju sådana där man kan se vilken vecka man är i. 
  • olidligt
    K med lilla E skrev 2019-07-23 09:03:04 följande:

    Men kan du inte bara vara med henne och tillsammans gör ni ett graviditetstest, det finns ju sådana där man kan se vilken vecka man är i. 


    Det kan man tycka!

    Alla möjliga och omöjliga ursäkter dök dessvärre upp.
  • olidligt
    Persikaplommon skrev 2019-07-23 19:57:14 följande:

    Vet du ens att du är pappan om hon är gravid?


    Läs min uppdatering ett par inlägg upp.

    Hon var inte gravid. Hoppas jag!
Svar på tråden Ofrivillig pappa efter en kort men intensiv romans.