Vill bara dö. Fyra år åt helvete och sen har vi ett barn. Vem fan vill dejta någon som redan har ett barn? Är inte redo att dejta men menar på sikt. Vill bara hoppa från en bro ikväll.
Behöver vägledning, har gått med en klump i magen i flera dagar och kan ju inte komma över min exfru nu när vi ska tvingas träffas ändå. Hur fan hanterar man detta och går man någonsin vidare?
Sant. Alla som separerar och har barn måste leva ensamma resten av livet.
Ska tilläggas att jag är 28 år och således ganska ung så hur ska jag kunna hitta en tjej i min egen ålder som är okej med att jag har barn?? Inte för att jag är redo nu men pratar om framtiden. Vill ju ha kärnfamiljen dessutom. Nu blir det inte så.
Är väl lite så jag tänker
Jaja, uppdatering:
Har träffat en tjej i några veckor nu, hon har också barn och aa häromdan när vi var barnfria hade vi sex. Men känner mig ändå besviken, personlighetsmässigt är hon helt fantastisk men då jag är en ganska ytlig person stör jag mig fortfarande på att min exfru är så jävla snygg. Hon är ett äckligt jävla as men fortfarande jävligt snygg. Kan en bra personlighet göra att man tycker att personen blir snyggare? Jag vet att det här låter galet ytligt och jag hatar mig själv för att jag är som jag är.
Sen gillar jag på nåt sätt att ha både henne och exet i mitt liv. Hon verkar ha bra kontakt med sin exman och det stör mig inte (än) men om jag bara kan sluta vara så förbannat ytlig kanske jag kan komma ur det här trots allt.
Varför satsar du inte på att vara själv ett tag? Du gör ju tjejen du träffar en rejäl jävla otjänst eftersom du uppenbarligen inte processat klart separationen från ditt ex. Sluta lev genom andra och satsa på att utveckla dig själv!
Varför satsar du inte på att vara själv ett tag? Du gör ju tjejen du träffar en rejäl jävla otjänst eftersom du uppenbarligen inte processat klart separationen från ditt ex. Sluta lev genom andra och satsa på att utveckla dig själv!
Nej, jag måste vara exfrun så hon förstår sitt misstag. Därefter kan jag börja leva.
Du låter inte frisk. Sök hjälp, för ditt barns skull åtminstone.
Nu hände det. Efter månader av depression, vrede och sorg började vi sakta men säkert att kunna prata normalt med varann, så småningom i en vänlig ton och nu i veckan började vi prata om att kanske på sikt göra ett nytt försök. Men bara om vi kan gå till botten med alla problem och bearbeta alla känslor som ställt till det för oss. Jag älskar den här kvinnan, jag saknar henne enormt och visst, det dök upp andra men det gav mig bara mer och mer insikt över att det här kvinnan jag vill leva med. Vi skulle tänka över det men vi lovar ingenting. Nån som har några tips och råd att dela med sig av? Jag vill att det ska funka mellan oss men det gör det inte om vi faller tillbaka i det här mönstret igen. Finns det nånting man kan göra eller är tålamod enda nyckeln till allt?
"Kärlekens olika språk" är en bra början. En kort beskrivning finns här:
rikatillsammans.se/upptack-karlekens-olika-sprak/
Boken kan finnas på biblioteket, annars är den inte så dyr. Extra viktigt när man har små barn.
Googlade upp den här gamla tråden idag av någon anledning.
Kan uppdatera med att mot alla odds blev vi ihop igen, vi har även flyttat till ett större hus och dessutom förlovat oss!
Så alla ni som sitter i samma sits som jag var i, ge aldrig upp, det kan sluta lyckligt också, det gjorde det för mig :)
Googlade upp den här gamla tråden idag av någon anledning.
Kan uppdatera med att mot alla odds blev vi ihop igen, vi har även flyttat till ett större hus och dessutom förlovat oss!
Så alla ni som sitter i samma sits som jag var i, ge aldrig upp, det kan sluta lyckligt också, det gjorde det för mig :)
Googlade upp den här gamla tråden idag av någon anledning.
Kan uppdatera med att mot alla odds blev vi ihop igen, vi har även flyttat till ett större hus och dessutom förlovat oss!
Så alla ni som sitter i samma sits som jag var i, ge aldrig upp, det kan sluta lyckligt också, det gjorde det för mig :)
Grattis... eller vad man nu säger
Vad har ni gjort för att komma över separationen och det som ledde till den? Pratade ni med någon?
Suck...
Kämpar som faaaan nu för att få det att funka och jag tror min fru gör detsamma. Men vår trotsiga unge provocerar provocerar och provocerar. Hur vet man om ens barn har adhd eller liknande? Det var vårt barn som fick oss att bryta upp förra gången och hn har inte lärt sig ett skit sen dess. Stökar till och skrattar åt sig själv och man säger till och säger till, försöker vara konstruktiv men inget hjälper.
Snälla hjälp mig, jag vill inte bli lämnad och må dåligt igen bara för att vår unge aldrig kan hör vad man säger
Sök hjälp av professionella med barnet och vad och hur ni kan göra för att få det att fungera. Så slipper du hamna i samma situation igen.
Gå på familjeterapi alla 3
Det låter ju absolut som att ni behöver hjälp utifrån! Sådär pratar man inte... Hur gammalt är barnet?
Det låter ju absolut som att ni behöver hjälp utifrån! Sådär pratar man inte... Hur gammalt är barnet?
Suck...
Kämpar som faaaan nu för att få det att funka och jag tror min fru gör detsamma. Men vår trotsiga unge provocerar provocerar och provocerar. Hur vet man om ens barn har adhd eller liknande? Det var vårt barn som fick oss att bryta upp förra gången och hn har inte lärt sig ett skit sen dess. Stökar till och skrattar åt sig själv och man säger till och säger till, försöker vara konstruktiv men inget hjälper.
Snälla hjälp mig, jag vill inte bli lämnad och må dåligt igen bara för att vår unge aldrig kan hör vad man säger