Hur överlever man hjärtesorg

Man överlever genom att tänka rationellt. Att sätta ord på varför man är ledsen brukar hjälpa väldigt mycket.

Att du är sårad och besviken och hjärtekrossad kan bero på mycket, försök bena ut varför. Oftast är sorgen som tyngst för att man har fått sina drömmar, förhoppningar och planer krossad. Man sörjer det som aldrig blev verkligheten. Man är arg och besviken för att han inte var den man egentligen ville att han skulle vara.

Hitta ord för det du känner så blir det lättare att ta dig igenom det jobbiga. Och det blir lättare att hitta strategier för att må bättre.

Sätta ord på, som att förtydliga vad jag är arg o ledsen o besviken på? Det har jag gjort. Pratat och förklarat för min pappa och för min vän.

Smärtan är olidlig och tårarna är i princip omöjliga att tränga undan...

Ibland kan det vara viktigt att höra sig själv säga till sig själv vad ens sorg består av. Att älta med andra människor är också viktigt men mest av allt är det viktigt att man resonerar med sig själv och är ärlig mot sig själv och säger högt det man kanske tycker är jobbigt att höra.

Och viktigt att vara snäll mot sig själv. "ja jag bar mig åt som en idiot men jag gjorde vad jag trodde var bra där och då"

Nånstans måste man också bestämma sig för att nu räcker det med att vara ett offer. Jag vill inte gråta mer. Nu får det vara bra. Att faktiskt bita ihop och gilla läget. Att välja bort gråten. Man kan vara ledsen ändå fast man inte gråter.

SKRIV! Perfekt när man har barnen och inte hull gråta. Ta en kopp te, kryp ner i soffan och skriv ner alla dina känslor och tankar. Det är faktiskt ett väldigt bra sätt att ventilera och få ut sig allt. Testa :)

[quote=79944736][quote-nick]Anonym (T) skrev 2019-10-06 13:48:38 följande:[/quote-nick]SKRIV! Perfekt när man har barnen och inte hull gråta. Ta en kopp te, kryp ner i soffan och skriv ner alla dina känslor och tankar. Det är faktiskt ett väldigt bra sätt att ventilera och få ut sig allt. Testa :)[/

Ja det ska jag prova. Jag är en väldigt känslosam person. Har lätt till gråt och detta är fruktansvärt tufft.

Känner inte igen mig själv i detta nu heller. I andra relationer när det varit avgörande saker som inte fungerat trots att jag försökt så har jag kunnat släppa och gå vidare mkt lättare. Detta är ju inte första avbrottet mellan oss...och jag är inte bra på att hantera det alls. Värdelöst faktiskt. Förstår inte varför.

Var ute i naturen, promenera, träna på gym, umgås med människor du tycker om och kan finna tröst hos, streckkolla serier, lyssna på glad, lugn eller peppande musik! Men var ändå inte rädd för att tillåta dig sörja och bearbeta vad som hänt. Tillåter du dig att sörja kommer du att komma ut starkare och säkrare på dig själv.

Håller med

Kanske det tog hårdare den här gången för att det var andra gången med samma kille. Du blir liksom besviken dubbelt upp här. Ni försökte en gång till och det gick ändå inte. Klart att du är ledsen extra mycket då.

[quote=79945701][quote-nick]Fjäril kär skrev 2019-10-06 21:41:32 följande:[/quote-nick]Kanske det tog hårdare den här gången för att det var andra gången med samma kille. Du blir liksom besviken dubbelt upp här. Ni försökte en gång till och det gick ändå inte. Klart att du är ledsen extra mycket då.[/

Ja kanske e d så... jag vet att det bästa är att hålla sig sysselsatt, ändå gör jag raka motsatsen... Suck. Jag plöjer serie varje tillfälle jag har. Vaknar mkt på nätterna...

Ett bra sätt att läka på är att hitta nya vardagsrutiner. Sluta med allt som påminner om honom och ert förhållande. Börja om på nytt med fräscha rutiner.

Sluta se era gemensamma serier, sluta se alla filmer ni alltid såg, sluta sov i hans tröja, plocka bort foton och minnen från väggar och hyllor, sluta läs gamla sms, sluta beställ hans pizza, osv..

Hitta nya restauranger, börja ät middag i vardagsrummet, möblera om, köp nya lakan, passa på att förstora fotot på barnen du alltid pratade om och häng på väggen, börja promenera, känn lyxen att ta ett bad ifred, ta ett glas vin istället för en kaffe, hitta nya program på tv att se, lägg om tider och rutiner hemma. Etc etc

Jag tror det heter separationsångest. Det har mindre att göra med personen du lämnade än dig själv. När vi var barn vi upplevde separationsångest när vi separera med våra föräldrar fysiskt. Vi blev panikslagen. Någonstans i ditt hjärta sådan känsla gömde och väntade bli släppas igen. Peng! Ditt rationala själv slutar fungera och ditt barn själv tar över. I alla fall, jag tror det är bäste förklaring jag sett. Hoppas det hjälper. Eller skratta över det. kram kram.

Din kropp har inte fattat vad hade hänt. Även du förstod det i hjärnan. Gå och skämma bort dig. Gå på pubar. Varför inte.

Jag går tvärtemot råden i tråden och säger sörj. Gråt tills gråten tar slut. Det är en process man inte riktigt kan styra över.

När är livet trååkiiigaast - när du har barneh hemma - eller när du är ensam?

[quote=79952835][quote-nick]deski skrev 2019-10-09 23:22:36 följande:[/quote-nick]När är livet trååkiiigaast - när du har barneh hemma - eller när du är ensam?[/

Tråkigt o tråkigt... Det är tuffare just nu med barnen hemma för att jag vill hålla skenet uppe liksom. Är jag själv kan jag sörja och försvinna i min egen värld...

Vad tänkte du?

Så häär:

När du är ENSAM är du alldeles ensam antar jag,

När du har barnen är du inte ensam o har barn dvs människor omkring dig

Hur skall livet se ut framöver - du har tydligen lägenhet o han är Boomerang Kid -
dvs en vuxenbäbis som flyttar till mamzen/papzen o får mat o sevice - antingen
för en peng eller heeltt graaatiiiis. (vet inte hur gammal han är o vad han skall göra på
sikt)

Boomerang Kids är ett jätteproblem i USA där männen flyttar tillbaka till mamzen papzen
för de har inte råd att leva juste med den försörjningsplikt de har mot exfamiljen. Samtidigt
tar dem öldrickande kompisar mm o kräver att mamzen skall ställa upp o serva

PS - han är inget ensamsläkte - det finn + 4 miljarder män på får jord-
en del är i förhållande andra vääärdeelöözaa o fattiglappar - ytterigare andra
kriminella/alkisar/drogare/handekappade - men det blir ändå ett stooort antal kvar