Har nte råd att låta sina barn idrotta.

Läste också den artikeln och även om jag faktiskt själv har tänkt på att idrott kostar mycket och att alla inte har råd att hålla på som t.ex. mina barn så kändes den där artikeln som en verklighetsfrämmande snyftartikel. 

Ridning är svindyrt, där vi bor kostar det 11-15 000 per år för lektion en gång i veckan. Hockey kostar runt 3-5000 beroende på ålder (+ utrustning som går att köpa begagnat för runt 500-1000 kr per år i snitt).

Att hålla på med just de idrotterna är en förmån för de som både har råd och intresse av att betala så mycket (vet hur många barn som helst i min närhet som vill rida men inte får det för att deras föräldrar som ofta båda två är höginkomsttagare tycker att det är för dyrt). 

Att snyfta i aftonbladet att man inte har råd med just de idrotterna är att göra sig själv dum. 

Testa alla idrotter som finns i kommunen t.ex. handboll, basket, pingis, friidrott, innebandy och orientering brukar inte kosta så mycket. Fotboll kostar inte så mycket i grunden men har en känsla av att det är fler och större cuper där som gör att det kan tillkomma allt från 500 till flera tusen per år beroende på hur mycket man är med på och det är kanske inte så kul att inte kunna följa med på t.ex. övernattningscuperna med laget. 

Håller med. Även om vi skulle ha råd så är jag inte intresserad v att lägga så mycket pengar på ridning som det kostar.

Lägger hellre pengarna på annat.

Ja, det var nån artikel som jag läste där gymnastik lyftes fram som billigast, men den var ganska gammal. Nån annanstans stod det att bordtennis var en av de billigaste sporterna. Det varier säkert en del över landet också i den tio år gamla artikeln stod det att mediankostnaden då (2009) för gymnastik ar 2300 per år, men att den högsta angivna siffran för gymnastik var över 33000 kr. Så variationen är förstås stor. Enligt den var mediankostnaden för fotboll 3700 kr. Frågan var hur mycket pengar föräldrarna lagt ned på barnets idrott under ett år.

Jag hittade lite nyare artiklar också men där var inte gymnastik med.

Pratar man barngymnastik i vanliga idrottshallar kan det säkert gå hålla billigt men när det är specialanpassade hallar med bommar, barrar (dam och herr), ringar, räck, friståendegolv, hopp-utrustning, bygelhästar o s v så förstår jag att det kan dra iväg. Det är inga billiga redskap och inga att dela hallhylla med o s v. Så ja, jag tror det kan skilja otroligt mycket inom begreppet gymnastik.

Skulle gissa att stora lagidrotter är billigaste. Ex fotboll och innebandy. Är det mindre sporter blir det längre resor till allt matcher mm.

Det är nog väldigt svårt att göra en exakt bedömning.Den senaste kartläggningen som Riksidrottsförbundet gjort är som jag förstår den från 2009. Då jämförde man 11 sporter, de två billigaste av dessa var individuella sporter. Jag gar som sagt också läst att bordtennis är billigt, men det vae inte med i kartläggningen.

Men sedan kan det ju finnas andra ekonomiska hinder än de faktiska kostnaderna. Många matcher på nära håll som föräldrar förväntas skjutsa till kan ju också vara hinder för vissa. Läste om en mamma som hade råd med avgifter osv men inte bil och upplevde inte att det fungeeade att vara med utan bil Så sådana saker är ju också bra för föreningaena att titta på.

Jag har också läst att kringkostnaderna för många idrotter ökar, tex höga kostnader kring cuper.

Någon sport/aktivitet kan hon förhoppningsvis hitta. Ridning är ju något som går bort för de flesta. Vi har ekonomi för det, men aldrig vill jag lägga den tid och engagemang. Det gjorde jag som ung när jag var inbiten hästtjej, och vilken tid och pengar mina föräldrar lade ned förstod jag först senare....

I vår mindre stad är det ganska billigt med tex fotboll, runt 250 kr barn och termin. Sedan en medlemsavgift 600 kr per år för hela familjen till klubben.

Sedan är det ju en försvårarande omständighet när man är sjuk, då det ofta förväntas att man ska ställa upp med diverse grejer i föreningen.

Då riskerar man också få onda ögat från andra föräldrar och föreningen om man nu inte kan det av förklarliga skäl.

Tänker att barn- och ungdomsidrott ändå är ganska billigt med tanke på vad man får för pengarna. Tränare och ledare som ställer upp helt gratis på sin egen fritid, organiserad barnvakt flera timmar i veckan etc. 

Tror man förenklar för mycket om man skyller  alla skillnader på ekonomi. Att barn till socioekonomiskt starkare idrottar mer kan också ha att göra med kunskap (om kropp och hälsa), insikt i det egna ansvaret (det är lite jobbigt att kliva upp 7.30 på söndagar för simskola) och hur man prioriterar de pengar man faktiskt har (tar man bort cigg, väljer vatten istället för läsk och struntar i att skicka med riskakor till skolan och så kanske det finns pengar till handboll)

Ja, det handlar nog mycket om vad man vill prioritera. Ett problem som jag ändå framhärdar lite, är att det ofta inte räcker att bara få iväg barnen till någon sport, utan även att föräldrar ofta ska bidra med mängder insatser i idrotten/föreningen också vilket kan vara svårt vid förälders sjukdom. Därför kanske vissa drar sig hellre undan.

Vi har pengarna men valt att styra in barnen på billiga sporter och Kulturskolan. Vi har velat lägga pengarna på familjetid ist. De har inte tagit skada av det.?

Ja det gäller ju att alla hjälper till, även om man är sjuk finns det ju alltid något man kan göra.
Det blir ju värre om man inte har körkort. Men oftast är man två föräldrar och även mor och far föräldrar så det brukar lösa sig det också.

Ridning har väl alltid varit dyrt. Men har man verkligen intresset så går det nog att få till ändå. Är själv uppväxt med ensamstående mamma i ett låglöneyrke inom vården. Alla pengar jag och min syster fick som barn gick till att betala ridskolan. En del av terminsavgiften betalade vi själva med pengar vi fick i födelsedagspresent och annat. Utöver terminsavgiften kostade det inte så mycket. All utrustning gick att låna eller köptes billigt begagnad. Trots att vi bara hade ridlektion en gång i veckan tillbringade vi all fritid i stallet och hade alla våra kompisar där. Ridning är så mycket mer än bara ridlektioner, jag ser det mer som en livsstil. Vi hade kompisar som inte hade råd att ta lektioner men som ändå var i stallet varje dag. Många hjälpte till med olika sysslor i stallet och fick ridlektioner som betalning. Men det kanske handlar lite om var man bor också, om det finns en bra ridskola som också fungerar som en fritidsgård för hästintresserade i närheten.

Susanne Ek, som snyftar i kvällspressen får acceptera att hon och hennes barn måste rätta munnen efter matsäcken, precis som den (rätt stora) del av landets barnfamiljer som lever på låga eller genomsnittliga inkomster.
Där jag bor finns möjlighet för barn och ungdom att i kommunal regi delta i handboll, basket, innebandy och diverse friidrotter samt gympa. Kostnaden är ett medlemskort för ett par hundra per år.Behövs utrustning finns det till viss del att låna.

Tennis, ridning, ishockey har alltid varit mycket dyra sporter (det ÄR dyrt med ishallar tennisbanor skridskor skyddsutrustning hästar instruktörer etc) och vem ska stå för kalaset om det blir näst intill gratis? Alla skattebetalare? Som nog hellre ser att höjda skatter går till sjukvård och skola. Den sponsrade idrott, oftast lagidrott /gruppidrott, som pågår i kommunala sporthallar eller skolgympasalar är oerhört mycket billigare att driva per deltagare och kan ge lika mycket träning, lika mycket gruppgemenskap som att sitta på en häst, troligen mer!

Förutom skor så behövs fotbollstrumpor och benskydd. Sonens fotbollsskola kostar 600 per termin så det är inte heller gratis. Sedan ska det köras till cuper och sånt, förutsätter att man har bil och råd att köra.