Kvinnor föredrar barnlösa män!

Skulle aldrig dejta en man med barn sedan innan med undantag för om han skaffat dem på egen hand genom exempelvis adoption som ensamstående eller surrogat som ensamstående. Är inte intresserad av att ha hans ex inblandat i mitt eller min partners liv på något sätt överhuvudtaget och inte heller intresserad av att ha barn i mitt hem eller liv som har en mamma (även om hon skulle vara avliden). Vill för övrigt inte heller vara tillsammans med en man som gått igenom allt det där med att skaffa barn med en annan kvinna redan.

Och om ett eller bägge av paren skulle separera: Kommer barnen att fortsätta ha fyra bra, aktiva, engagerade föräldrar då?

Att man i en sådan situation inte tillämpar växelvis boende med lika mycket tid i fyra olika hem är kanske självklart, men kommer de två föräldrarna som inte är biologiska föräldrar  att  ändå  fortsätta vara engagerade i barnen och vara viktiga vuxna i deras liv?

Kommer de att vilja det,för det första?
Kommer de om de skulle vilja, tillåtas av de biologiska föräldrarna att vara det, för det andra?
Har ni diskuterat detta?

Hellre en man m barn än en utan och helst en man m äldre barn eller i alla fall lika gamla som mina.

Orkar inte med barn under 10 år igen...

Jo, det är sant. Jag har själv stora barn, varav en tonåring som inte vill vara varannan vecka hos pappan mer. Jag är inte mer bunden till hemmet än vad jag hade varit om hon varit hos pappan med syskonen. Däremot kan jag inte ta någon hem till mig, så det är ju något begränsande.

Huruvida eventuella barn i en hypotetisk seriös och långvarig relation funkar ihop är för mig egalt dock, eftersom jag aldrig har för avsikt att flytta ihop två familjer. Då får vi bo isär så länge det finns hemmavarande barn.

Är själv kille så jag kan inte svara på hur kvinnor tänker. Fast tittar man på dejtingsidor verkar det vara tvärtom många kvinnor som vill att man ska vara farsa. Själv är jag inte det men jag söker inte efter en kvinna med barn så att dom vill ha en farsa kvittar för mig. Antar att kvinnor med barn söker farsor eftersom dom vill ha någon som lever som dom. Som singel kille utan barn ratar jag kvinnor med barn av samma anledning. Antar att det är samma med kvinnor. Så är du farsa försöka hitta en morsa då gillar dom dig nog.

Det är väl givet. Kvinnor vill väl inte ha nå?n annans ungar att ta hand om. Det finns skäl till att man säger att något är ?styvmoderligt? behandlat. Det finns djurarter där en hona som träffar en hane som redan har ungar, har ihjäl ungarna som en förutsättning för att gänga sig med hanen.

En man som redan har barn, har ju redan barn. Varför skulle han vilja ha fler med en ny kvinna? Så tänker vi.

Nu hör jag visserligen till dem som föredrog att träffa en man utan barn när jag var ensamstående mamma men ditt sista stycke tror jag inte ett dugg på. Det finns mängder av män som redan har barn som vill ha fler och det är inte det minsta  ovanligt.

Så ytterligare en ny tråd startad av dig, igen, där du struntar i att deltar i diskussionen.

Varför är det så ointressant för dig att diskutera med andra som svar dig i dina trådar? Har du missat att detta är ett diskussionsforum och _inte_ ett  "ge din åsikts forum"?

Självklart. Det stavas biologi.

För min del är barn något stort. Något man gör med en person och inte flera. För mig är det viktigt att man inte lever med någon "som gjort dethär förut". Och som har dethär viktiga med någon annan redan. Nej, jag har ratat ALLA karlar som har barn sedan innan. Dom var totalt ointressanta när jag sökte min livspartner att dela livet med och alla speciella stunder i livet som kommer.

Tycker inte om andras ungar och vill inte bli påtvingad dem. Maken har ungar sen innan och jag kommer aldrig någonsin att beblanda mig med sådant igen.
Kommer heller inte vilja blanda ihop ägodelar och boende med en som har vuxna ungar, särbo är vad jag kommer välja.

Det är inte alls säkert att det blir så, vi har aldrig varit barnvakter åt makens barnbarn.
Skulle han vilja passa barnbarnet så står det honom fritt att göra det, men jag håller mig utanför om det inte är en direkt kris så att de frågar mig om jag kan ställa upp, då hade jag gjort det.

Men ibland så passar det bättre med en man med barn. Min väninna har inte barn och vill inte ha heller.

Nu har hon lyckligen hittat en pappa med nästan vuxna barn, hon behövde bara vänta 3-4 år innan den yngste flyttade ut. Och nu är det perfekt- hon slipper tjat om barn, han har redan barn, alla är nöjda.

Jag har själv inga barn och är inte heller intresserad att dejta någon som har barn sen innan. Jag vill ha möjligheten att bara vara vi två. Lista ut vad VI vill, flytta vars VI vill, bestämma hur VI vill att vårt gemensamma liv ska se ut. Inte vill jag göra det extra krångligt genom att slänga in ett par ungar och (minst) ett ex som kommer påverka hur jag ska leva mitt liv?

En vettig pappa som vill ha regelbundet umgänge och vill kunna finnas i hans barns liv blir ju såklart rätt låst. Kan jag välja bort en sån person gör jag ju givetvis det. Barnen och exet kan vara hur gulliga och fina som helst, men jag vill inte bli begränsad i mitt liv för att min kille valde att skaffa barn innan vi blev ett par.

Kanske ska pappan inte på första dejten visa bilder på barnen och berätta roliga anekdoter om dem och liksom ömsom gråta och skratta......och flika in lite sorgliga historier om exet.....hon som svek!? Hon som inte håller tiderna vid överlämningarna...............etc etc. Det blir inte bra.

Det stämmer kanske med dina bekanta men inte som regel. De bekanta killar med barn jag känner har träffat nya kvinnor, både med och utan barn. De bekanta kvinnor med barn jag har som träffat någon har fastnat för partners både med och utan barn. Det får väl bero på omständigheterna. Vuxna utflyttade barn är inte detsamma som småbarn hemma. Finns det hemmaboende barn på båda sidor kan det bli problem rent praktiskt med trångboddhet, svårigheter passa boende som passar båda samt respektive andra föräldrar med delat boende etc. En änkling ellerl någon som har ett vettigt ex är inte samma som någon med exet from hell.  En tjej med skolbarn jag känner har dejtat ett par killar efter skin skilsmässa. Hon säger att det aldrig blir en man utan barn igen, hennes erfarenhet är att de inte förstår eller respekterar vad det innebär att elva med barn och att barnen behöver gå först. 

Det är förnuftigt att vara medveten om sådant och inte bara bli "kääär". Alltså att sociala omständigheter kommer att påverka förhållandet och ta ställning till hur viktigt sådant är för en innan man inleder ett förhållande. Alla faktorer påverkar ett förhållanden. Bunden till släktgård, vill jobba utomlands, har begränsad ekonomi, har hälsoproblem, är lågutbildad, vill ha djur, vill ha separat ekonomi, vill bo intill och ha daglig kontakt med släktingar. Etc etc. 
Vad som är positivt eller neutralt för en person kan vara ett big nono för en annan. Någon bor gärna i etta i Stockholm med sin kulturarbetande luspanke partner. Någon annan ska absolut ha villa vovve volvo i Tidaholm ett stenkast från mor och far. o s v. Den enes himmel, den andres helvete. Visst kan man ändra sig och visst kan saker hända som man inte räknar med (en bekants man trillade ner från en stege och fick en hjärnskada och tidig demens t ex). Men innan man inleder något är det ett bra tillfälle att fundera över vartåt man strävar.