Rädd för att stadga mig o skaffa barn

Vill du ha en familj? Vill du ha barn?

Livet tar inte slut med det förändras när man skaffar barn. Men bara för att du stadgar dig i en relation så betyder det inte att du automatiskt kommer skaffa barn inom ett år eller två.

Oavsett om du skaffar barn eller stadgar dig så kommer ditt liv att förändras, tänker främst på festandet. Dem i din omgivning kommer stadga sig, skaffa barn eller få andra prioriteringar i livet. Vill du fortsätta hålla igång festandet så kommer du behöva byta ut några vänner längs vägen.

Det intryck jag får av din text är att du inte riktigt vet vad du vill. Det finns vissa normer i samhället som man nästan förväntas leva efter. Plugga, karriär, hitta en partner, gifta sig, skaffa barn osv. Men har du nån gång frågar dig själv "vad vill jag?"? Vill jag verkligen detta eller gör jag bara det för att det förväntas av mig? Vad vill jag uppnå i livet och hur tar jag mig dit?

Nej man slutar inte leva för att man får barn men av naturliga skäl så får man en annan prioritering i livet och vissa saker är inte längre livsviktigt. Jämför med att du offrar något i ditt privatliv i utbyte mot ditt ultimata drömjobb...

När man passerar 30 och fortfarande lever "unkarlsliv" med fester och ligga runt händer något med en själv och omgivningen. Då passerar man en del osynliga gränser och man blir plötsligt lite utanför och lite gammal för uteliv. Omgivningen har nästan alla gift sig och fått minst ett barn och det innebär att du behöver byta ut en del vänner längs med vägen, du hamnar bland lite yngre eller en del frånskilda och "överblivna" singlar. I regel är det samma folk man ligger runt med på helgerna. Du blir det femte hjulet bland dina stadgade jämnåriga vänner när de bjuder in till parmiddagar. Nånstans runt 35 blir det patetiskt att fortfarande festa runt som singel som du gjorde när du var 25. Och nånstans vid 35 börjar det bli försent att skaffa första barnet då fertiliteten sjunker. Jag kanske hårddrar det lite men jag utgår från min egen ålder (42) och vad jag ser hos mina jämnåriga kompisar.

Att skaffa sig en sambo är dock inte samma sak som att du måste föda barn. Men nånstans måste du ändå reflektera vad du egentligen vill ha för vuxenliv och för vems skull du gör det. Att skaffa barn är inget måste. Men att växa upp och vilja göra något av sitt liv är en nödvändighet.

Gör det inte då. Finns absolut inga krav på det. Lev som du vill och mår bra av.

Haha, De var nog exakt detta jag behövde höra! Inte tänkt på det på de sätter... jag vill ju definitivt ha barn och skaffa familj villa Volvo. Känner mig nog bara rädd för att det är ?no return?, samtidigt vad vill jag returna till? Fest och skoj finns ju i alla åldrar. Och någon gång måste jag ju stadga mig eftersom de är något jag faktiskt vill. Livet Blir ju vad man gör de till! Tusen Tack för ditt ärliga inlägg!

Jag vill definitivt ha barn och familj! Är nog bara rädd för att mista friheten skulle jag säga... jag festar inte ens så mkt som de lät. Jag vill inte ångra mig det är allt jag vill.

Livet kommer se annorlunda ut och du kommer inte ha samma frihet när du skaffar barn. Men att du blir seriös i en relation eller bli sambos behöver inte medföra någon större förändringar. Vänd på det istället. Tänk om du knuffar undan denna person som du börjar bli mer seriös med och du ångrar dig? Du inser hur fantastiskt hen är men för sent. Hela livet kommer du jämföra alla andra med hen.

Oroa dig inte över en framtid som ännu inte är aktuell. Ta ett steg i taget. Bli sambos och bo ihop först ett tag eller lev som särbos om ni ännu inte är i flytta ihop stadiet.

Läs om de som har ångrat sig.

Beror på hur mycket du värderar din frihet, ligga runt är väl ingen höjdare som du skaffar förhållande.. och festa ofta inte heller optimalt med barn.

Finns inget krav på att varken stadga eller skaffa barn.. det är något man ska vara säker på innan man går den vägen.

Först var jag säker på att jag ville ha barn runt 22, men ville vänta tills efter utbildning, jobbat ett tag och bra boende. När allt det kvar fixat började jag få kalla fötter. Tänkte jag väntar lite till för jag hade inte den där barnlängtan som jag såg andra hade. Blev inte så sugen när jag såg andra barn utan tvärt om. Nu är jag säker, jag vill inte ha barn. Är glad att jag inte följde normen och skaffade någon när jag var osäker. Har ansvar över hästar och hund, men känner att det blir ingen mer hund eller häst när jag behöver ta bort dom. Härligt och roligt, men har haft djur och ansvar hela mitt liv, det passar mig inte.