2000 kalorier?

Inget konstigt alls om du är mätt och tycker det känns omöjligt att äta mer. Man vänjer helt enkelt sin mage och kropp vid den mängd man äter. Mättnadskänsla är liksom inte något pålitlig vetenskaplig måttstock. En person som lider av extrem fetma kan vräka i sig 7000 kcal om dagen, fortfarande vara hungriga och tycka det låter omöjligt att bara äta 1500 kcal. En annan människa kan äta ett äpple och känna sig proppmätt. Du kommer vara bekväm vid den nivå din kropp har vant sig vid. 

Det är bara att kolla på programmet superskinny vs supersize så förstår du nog rätt snabbt hur detta funkar. Spinkiga människor med näringsbrist som faktiskt äter det de tror är rätt, lagom och blir mätta på och är övertygade om att de aldrig skulle kunna äta större mängder mat. Många mår fysiskt dåligt i början då kroppen inte är van. Och sedan är ju detta ett tv-jippo, det är inte direkt att rekommendera att gå från att äta superlite till att äta extrema mängder. För att göra det hälsosamt skulle man bara gå direkt till en hälsosam kost med mer kalorier och näring. Men det är tydliga exempel på hur det går att träna om sin kropp till ett nytt normalläge. 

Ja, det är därför jag är överviktig, det vet jag + att det sitter kvar från att jag var barn och då åt vi i familjen alldeles för mycket för normala portioner. 

räknar mest kalorier för att det är lite kul och bra motivation för att inte äta sötsaker. Begränsar inte mitt intag av nyttigt mat bara för att jag då måste skriva in extra kalorier

Har är ett exempel på en vanlig vardagsmåltid (900 kal) jamfort med fredagsmys (1276 kal) och festmåltid (3000 kal) - ingen av dem innehaller konstiga fileer eller imat... bara vanliga ingredienser.

www.kunskapskokboken.se/action/subProductKnowledgeGroup;jsessionid=B073EF8653FDCB216E51673B15F9B706

Det där är ju en paj för knappt 2 portioner. Knappt. Hur många delade du den i? Om du svarar "mer än 2" så sluta genast upp med att medvetet svälta dig. 

3 portioner, fick dock lägga till lite extra broccoli till den sista portionen. Jag blir ju mätt och inte hungrig förrän flera timmar senare så det känns som att det är lagom även fast jag vet att jag borde äta mer kcal. 

Fast om du har ätit underskott av kalorier ett tag och inte bara en dag hade du gått ner i vikt. Jag enkel matematik, kalorier in och kalorier ut. Kanske underskattar du kalorierna i diverse sötsaker du stoppar i dig mellan måltider? Eller smör du steker i eller annat?

800 kcal är alldeles för lite i det långa loppet att leva på dock. Det är helt okej att köra på en sådan diet i kanske en månad för att kick starta sin viktnedgång. Kan man se kilona rasa i början kan det hjälpa motivationen. Men som sagt, det är inte tillräckligt för att kroppen ska vara hälsosam och må bra i det långa loppet. Du får inte i dig allt du behöver vid den mängden. Så om du faktiskt äter den mängden varje dag måste du börja försöka träna din kropp att äta en större mängd efter en tid. Du kan trappa upp det om du mår väldigt dåligt av att äta mer, börja med att sikta på 1000 kcal sedan 1200 kcal sedan 1500 kcal och slutligen när du gått ned önskad mängd behöver du äta ännu mer om du rör dig så mycket. För då handlar det om att bevara balansen mellan intag och uttag, inte längre ligga på ett underskott.

Sanningen i 95% av fallen brukar dock vara att personerna ljuger för sig själva eller helt enkelt räknar ordentligt fel när vi pratar om överviktiga människor som säger sig äta jättelite. Det är inte ett dugg svårt att räkna tokigt trots att man använder sig av sådana appar. Men om du är en av de få som faktiskt råkat hamna där du svälter din kropp är det viktigt att du lyssnar på vad jag skrev först. 

Som en f.d. anorektiker som brukade hänga på forum för ätstörda kan jag berätta att över hälften av de andra anorektikerna åt fler kalorier än du gör just nu. Mättnadskänsla är INTE en måttstock på vad som är hälsosamt eller rätt mängd.

Man läser så ofta i trådar om viktnedgång att ALLA går ner i vikt om de äter mindre än de gör sig av med och jag förstår logiken i det, men... Jag började gå ner i vikt för 2 år sedan, det gick för fort, 20 kg på 3 månader och satte sig sedan på hjärnan. Jag har idag en ätstörning som ändå inte gör att jag går ner i vikt. Jag behöver inte gå ner mer, jag SKA inte det, men ändå- varför gör jag det inte? Idag är en bra matdag, har ätit 5 finncrisp, en liten portion tacos (nötfärs och grönsaker), 3 rutor mörk choklad och kanske 1 dl cashewnötter. Eller är det mer än jag tror?

Jag tränar typ varje dag, idag har det bara blivit 30 minuter på en spinningcykel dock.

Ts, var försiktig i alla fall. Svält dig inte utan gör detta långsiktigt!!! Du vill inte ha det förhållandet till mat som jag har eller dagligen må som jag gör, det är verkligen fruktansvärt och jag önskar att jag kunde vara nöjd med några kilon mer och inte vara livrädd att allt jag stoppar i munnen leder till viktuppgång. Ät ordenligt men välj bra alternativ och fortsätt skita i sötsakerna!!!

Hur länge har din vikt stått stilla då?

I nästan ett år...

Ja om din vikt stått stilla i ett år äter/dricker du definitivt mer kalorier än du tror. Alla tror alltid att just de är undantag från biologin men så funkar det inte. Ingens kropp är magisk. 

Men jag äter ju inte! Har börjat gråta i mataffären när hungern slagit till, han svimmat rakt ner i en stentrappa och har ofta noll ork. Då väljer jag att inte äta ändå utan tränar istället... Vet att jag gör fel men jag har blivit sjuk av det!

Ja ditt problem har ju ingenting att göra med hur mycket du ska äta, du har en ätstörning, en psykisk sjukdom, som du bör fokusera på. 

Jag tänker inte diskutera om biologi, fakta och vetenskap kring kroppar/mat/kalorier gäller även dig, det gör det, det gäller alla. Ingen är ett undantag. Det är även helt ointressant med tanke på att du har en ätstörning och behöver oroa dig mindre inte mer över vad du äter. 

Ok... Tack!