Får era barn ha surfplattor vid matbordet eller på restaurang?!

Din åsikt har ingenting med saken att göra, för du kan för lite om ämnet.

När du har ett barn som går ner 700gram i veckan för att hon inte äter, så kan dj ju fundera på hur länge du skrille strunta i att använda hjälpmedel.

Nej, inga plattor vid matbordet i vår familj och absolut inte på restaurang. Var på semester utomlands i vintras och firade en släkting på en bra och välbesökt restaurang som var full med folk av olika nationaliteter. Nästan alla, både par och barnfamiljer satt och glodde på sina plattor/mobiler istället för att prata med varandra. Såg så sjukt tragiskt ut. Vi var liksom det enda sällskapet som pratade och skrattade tillsammans.

Hemma: Ibland. Ibland äter hon faktiskt utan. Fast ofta äter hon några tuggor och springer iväg till datorn någon minut. Återvänder tills hon är mätt eller tröttnat på att äta.

På restaurang: Ja, alltid. Vi skulle aldrig någonsin kunna gå på restaurang ifall vi inte hade en surplatta med oss i väskan. Dessutom slipper hon äta riktig mat utan får sitta och smaska på en kokosboll.

Hon är snart sju år, har autism och selektiv ätstörning. När hon börjar klättra på soffryggen och rulla runt på golvet, då fungerar inte surfplattan längre och någon får lämna sällskapet för att sysselsätta henne utomhus. Någon som minns prinsessan Leonores show på Adriennes dop? Något i den stilen.
Hon skulle aldrig äta en hel rätt av något som serveras på restaurang. Vi är glada om hon äter någonting alls. Rent, kokt ris eller ett knäckebröd kanske kan gå ned. En kaka choklad är alltid med i väskan som reservmat.

På ett seminarium för autismföräldrar frågades om hur många som hade skärmtidsbegränsningar för sitt barn: Ingen räckte upp handen. Sedan frågades hur många det var som hade dåligt samvete för det: Ungefär hälften.

Bättre det tänker jag än att de springer omkring och lever rövare, och stör andra restauranggäster. 

Ts ville dock ha blandade åsikter. Annars skulle hon ej ha ställt frågan på ett allmänt forum..

Det är ju knappast så att man tvingar barnet att titta och det inte får vara med vid samtalen.

Bara vid frukostbordet, för det gör jag själv. Förr satt folk och läste morgontidningen vid frukostbordet och det tyckte i stort sett alla var ok. Idag sitter folk och tittar på telefonen/paddan vid frukosten istället. Då måste det också vara ok, tycker jag. Men inte vid några andra måltider. Mina barn är väldigt lugna, så att ha med paddorna till restaurangen för att de ska hålla sig lugna är inte nödvändigt.

Hemma tillåter vi aldrig skärm vid bordet men när vi är på finare restaurang så får mina två virvelvindar till barn ha varsin platta med hörlurar på. Något annat vore inte ok mot de övriga gästerna tycker jag.

Mina killar har båda autism och den ena har dessutom adhd.

Jag har en ovilja mot att tillåta skärm vid bordet i vardagen men min ena kille har väldigt svårt att få i sig det han behöver så jag kanske borde rucka på den principen.

Hemma får dom inte ha plattan vid bordet. När de va lite yngre kunde vi ta med på restaurang för dem att hålla på med EFTER att de har ätit så vi föräldrar kunde sitta kvar lite längre med kaffet och njuta lite extra.

Nu är de större (skolåldern) och klarar av att sitta med utan att skrika, gråta och försöka springa runt så nu lämnas den hemma

Självklart, är de enda sätter att få mina barn att äta både hemma och ute

Jag har en 5 åring som behöver träna det sociala samspelet, så vi kör skärmfritt vid måltider både hemma och på restaurang. Men jag tror att det viktigaste är att göra det man själv tror är bäst. Vad fungerar bäst för familjen och barnet.

Har en son nyss fyllda 5. Hemma äter vi för det mesta i vardagsrummet framför tvn, ser då något som vi alla tycker om t.ex Mr Bean eller liknande. Vi pratar och umgås då. På restaurang får sonen telefonen när han ätit upp men vi försöker in i det sista få honom på andra tankar genom att prata om sånt som intresserar honom. Vi har en slapp inställning till livet. Vi umgås väldigt mycket hela dagarna (helger och lov) åker på utflykter och äventyr ihop. På vardagarna efter jobb och förskola blir det lekplats och umgänge. Vi umgås alltså mycket och interagerar med varandra. Lämnar tex städ och tvätt till senare tillfällen så vi kan umgås med sonen med full uppmärksamhet. Därför känner jag att tv och platta inte inkräktar på vårt umgänge. Tycker mer synd om de familjer som endast verkar umgås vid sina skärmfria middagar och sen ska föräldrarna göra sysslor eller bara umgås med varandra eller egna intressen.

Det får de självklart inte. Vi äter tillsammans och det innebär att vi ska se varandra i ögonen. Surfplattan används till läxor och någon gång till nöje(de kan få titta på film/spela när de är sjuka).

Vid frukost, ja. Barnen skulle kanske kunna skippa platta etc och vara sociala vid frukost men jag klarar det definitivt inte. Mobil/bok/tidning/baksidan på mjölkpaketet, det kvittar så länge jag inte förväntas föra ett sammanhängande samtal innan frukosten är över och jag vaknat.

Övriga måltider äter vi tillsammans utan skärmar (eller böcker etc). Är vi på restaurang med vänner och vi vuxna vill sitta kvar och prata efter maten ser vi till att ha något för barnen att göra, oavsett om det är platta eller ett kortspel, men det är sällan det inträffar.