Anonym (Krossad) skrev 2021-02-15 21:31:24 följande:
Jag trodde vi gick framåt, men efter igår vet jag inte längre. Jag sa till honom att inte köpa blommor, och om han nu måste, köpt från plantagen. Och det har jag sagt länge. Redan förra året när det var morsdag, födelsedag, blommor hit o blommor dit, köp BILLIGA, jag vill inte ha buketter som förr! Jag mår illa!! Senast när det var tulpanens dag skulle han iväg o köpa tulpaner, och jag sa, köp inga tulpaner OM det inte är den billiga buketten, den fanns inte så han köpte den som va lite dyrare, okej fine. Huvudsaken att han inte köpte den stora mixade för 200kr.. skit sak? Ja jag vet inte. Men det ligger kvar i huvudet.
Igår när blombutiken ringde förstod jag ju direkt att det vat från honom, vem annars? Jag fråga varför, och han sa att han ville för han älskar mig. Men för mig känns det bara som ett jävla svek! Ett stort jävla svek och tillbaka till ruta ett. Aja, väntar på dom jävla blommorna och blir lite låst hemma. Vid 22, är jag trött och irriterad att blommorna inte dök upp. Frågar honom om dom kanske ringt honom för att leverera. Jomen serru, de hade dom, och han hade så gått ner till källaren för att riva av kortet och slängt iväg dom i källargången. Och jag frågade honom vad han gjorde när han pös iväg utan att säga nått, fick till svar att han lämna bara kartongen till nya dataskärmen.. mjo visst. LÖGN igen!! Lögner som han lovade att han inte skulle hålla på med efter otroheten. Tillbaka från början.. att bygga denna tillit.. hur?
Vart vi står? Jag vet inte.. jag vet ingenting längre..
Fast jag tror inte det är sveket med blommorna du egentligen reagerar över utan det STORA sveket han gjorde mot dig när han var otrogen.
Det blir så när man inte bearbetar saker, inte löser problem i grunden utan bara slätar över dem och låtsas som att det aldrig hänt. De bli kvar och växer sig stora i mörkret och pyser ut på alla möjliga märkliga sätt.
Jag misstänker att du gick på skitsnacket om att otrohet kan hända vem som helst, det är bara mänkligt, osv, och "förlät" alltför lättvindigt. Otrohet händer inte vem som helst, otrohet händer människor som hellre går bakom ryggen och ljuger än är ärliga och tar saker med sin partner även om det är jobbigt, det är ett personlighetdrag som inte försvinner bara för att man förlåter. Och som du själv kan se är det ett personlighetsdrag som finns kvar hos din man där han hellre går bakom din rygg och ljuger om saker, tex blommor än har en diskussion med dig.
Iom att du förlät honom för lätt så behövde han aldrig konfrontera sig själv och sina brister, varför skulle han göra det när du accepterar det ändå?
Du frågar hur ni kan bygga upp tillit... det gör man inte på det sätt ni gjort. Tillit byggs upp genom att den som svek gör ALLT för att visa att han går att lita på igen och är värd en andra chans. Det var alltså inte upp till dig att övertala dig själv om att din man går att lita på, det var upp till honom att övertyga dig om att han går att lita på. Och det har han tyvärr inte gjort och därför har din tillit heller aldrig återuppbyggts.
