Låg AMH, Högt FSH och så många frågor...

Kära du, du berövar inte din sambo på barn. Man vet helt enkelt inte innan om man kan få barn, om en eller båda är bärare av något genfel som medför skada eller livsoduglighet. Att förutsätta att man kan få barn med den personen man faller för är i utgångspunkten fel inställning från början (om man nu haft den). Huruvida man är kompatibel för barnaalstrandet vet man först när man börjar försöka och eventuellt blir utredda. Många tar för givet men det är inte en självklarhet.

Jag saknar erfarenhet av donation.

Tack för ditt svar. Men det känns som att man berövar den andra personen detta. Vi vill så gärna, så mkt planer. Ingen av oss har barn sen tidigare. Vi träffade bara varandra sent i livet och har andra långa relationer bakom oss. 

Jag är arg på min ålder, arg på att mamma inte pratade om tidigt klimaterie (inser att hon borde ha haft likande, det tog år och år att för henne att få mig när hon var 38 år), arg på att jag är problemet, arg på att jag inte prioriterat detta och så ofantligt ledsen. Så ledsen. 

Min sambo vill så gärna ha barn. Men nu ställs allt på sin spets. Ska han nu inte få barn? Det är inge fel på honom. Tänk om vi hatar varandra om 5-10 år? Vi sitter där barnlösa och har missat detta kapitel i livet. Och allt pga av mig. Jag och min förbannade ålder. 

Ett sånt där besked innebär många känslor och funderingar. Först måste ni landa i det innan ni kan gå vidare. I vårt fall var det en läng väg till ÄD. Vi gjorde flera IVF.er med egna ägg och jag blev tom gravid. Det blev dock m.f och andra IVF:er blev inte ens insättning.
När IVF var uteslutet och vårt enda embryo i frysen inte klarade upptining återstod ÄD. För barn skulle vi bara ha. Det tog tid att få barn på det sättet också eftersom jag fick ytterligare m.f, men det gick till slut. Och var värt allt.  Vi gjorde dubbeldonation eftersom ett barn var viktigast och inte generna. Barnen är ju våra biologiskt och har aldrig känts annat än som våra.

Ta ett steg i taget. Låt detta sjunka in. Prata med läkaren/kliniken hur det funkar med ÄD- för det antar jag ni skulle få här i Sverige. Och framförallt- släpp skuldkänslorna! Det är inte ditt fel- det är sånt som händer. Vissa behöver ÄD redan vid 25 och andra får barn spontant vid 47. Det är ytterst sällan nåt man kan påverka själv. 

Ni kan inte göra något åt att ni träffade varandra sent i livet. Du kan heller inte påverka vad din mamma utelämnade för dig.

Det viktiga är nog att ni samtalar och bearbetar detta och tar gemensamma beslut om framtidsval tillsammans nu. Så det inte kommer upp agg och förtryckta känslor senare i livet.

Tack. Fint att läsa att saker löste sig för er. Men jag har så många frågor om det här med äggdonation.... Hur förklarar man det för barnen i framtiden? Hur vet man att de inte kommer må dåligt av det? Blir det lite som adoption när man väl berättar för dem? Förlåt för min okunskap men detta med donation är nytt för mig sen några veckor tillbaka. Jag förstår ju att barnen växer upp i ett hem med så mkt kärlek som du skriver, det är fint. Det egentligen som räknas. Men jag tänker längre, om typ 20 år, när de är unga vuxna. Hur hanterar barn det då? Mkt sånt som gör att jag inte förstår äggdonation. Har jobbat deltid som nanny i många år i USA och barn är fantastiskt. Egentligen barnen jag bryr mig om mest. Finns så många barn som lider illa, men de gör det ju inte av äggdonation, för de var verkligen efterlängtade. Men det är själva det här när de börjar undra vad de kommer från. Vad svarar man då?

Finns så mkt att bearbeta. Så enormt mkt. Vi pratar men min sambo är inte redo att prata helt. Vi har pratat två ggr nu men han tycker det är jobbigt. Försöker förklara att det inte är över, men han kan inte hantera det. Fastnat i tanken om det inte blir något, vad händer då. Han var optimisten i det här att klart det mesta går att lösa med IVF. Sen kan vi inte ens göra IVF.... Det fanns liksom inte på kartan, som han uttryckte det. 

Fattar inte heller hur svenska sjukvården bara kan ta såna här samtal över telefon. Utan att sen lägga till att man borde söka samtalshjälp/psykolog och hur man kan finna det. Jag har gått igenom väldigt mkt (flera dödsfall inom familjen, likande känsla detta) men kan inte ens föreställa mig hur en person som inte har gått igenom så mkt hanterar alla dessa känslor.

Jag har en kollega som skaffade barn med spermiedonator från Danmark. Hon har sparat all den informationen om honom hon fick och kunde finna själv. Barnet vet om att hon kommer från en donator. I tanke med barnets tankar och frågor förklarar mamman. Nu har det barnet aldrig haft en pappa för mamman träffade ingen man. Då är det mer naturligt.

Jag tror det är bra att vara öppen på den nivån barnet kan hantera det. Är man ärlig från barnet är litet blir äggdonationen en naturlig del av livet och inte en chock senare.

Man kan förklara att barnets ögonfärg avviker för mamma och pappa önskade sig så mycket att de fick använda donation och då fick du andra gener som gör dina ögon gröna istället för blå.

Spermiedonation har funnits många fler år än ÄD. När de gjorde en studie för några år sen i Sverige hur många av barnen som sökte upp sina donatorer var det väldigt få. De brydde sig helt enkelt inte för donatorn var inte deras pappa tyckte dom. Jag tror det kommer bli samma med äggdonation. Kvinnan som donerade ägget är ju inte mamma. mamma är den som burit barnet, fött barnet, älskat barnet, tagit hand om barnet. Alternativet är ju att inte ha funnits alls och jag tror det är ytterst ovanligt att nån människa oavsett ursprung hellre hade sett att man inte fötts alls än haft de föräldrar man har.

Man får förklara på den nivå barnet är och avdramatisera saken. I min F.B-grupp för ÄD- föräldrar är äldsta barnet drygt 10. Hon vet om sitt ursprung, de har besökt landet där hon blev till och tja, sen var det bra typ.

Adoption och ÄD går inte jämföra annat än med att det genetiska ursprunget är ett annat. Vid enbart ÄD är ju pappan genetisk förälder och vid ED är det två donatorer. Vid adoption är barnet fött av en annan kvinna och lite äldre när det väl kommer hit, det är övergivet av mamma (och kanske pappan) till skillnad mot ÄD där barnet fötts av kvinnan som gjort ÄD. 

Det finns oftast kurator vid gynkliniker/IVF-kliniker att prata med och det vore kanske en idé. 

Har du fortfarande ägglossning och mens av dig själv? Då är det kanske inte helt kört. Det finns de som blivit gravida fast de är nära klimakteriet trots dåliga värden. Både högt FSH och lågt AMH visar att du inte har så många ägg kvar men det säger inget om kvaliteten på de ägg som du har kvar. 

Jag är i samma situation som du och jag är 40 år. Har också dåliga värden. Det jag gjorde var att kontakta en privat gynekolog som skrev ut ägglossningsstärkande och ska prova det i några cykler nu och hoppas att det fungerar. 

Mäter du basal kroppstemperatur? Det är ett jättebra sätt att få koll på hur det ligger till om du har egen ägglossning eller inte. 

Jag har barn sedan innan men min nuvarande kille har inga barn och vill väldigt gärna ha ett biologiskt barn så jag hoppas att det inte är för sent. 

Hej! 
Läs inläggen i denna länk! Där finns mycket hopp och inspiration för alla med lågt och mycket lågt amh! 

www.familjeliv.se/forum/thread/55472636-sokes-framgangshistorier-trots-lagt-amh

Hej. Vår utredning visade att jag har AMH på under 0,1 och FSH på 12. Få äggblåsor och vi behövde börja tänka på ÄD eller ED (vi är 32). Nu har vi blivit godkända för högspecialiserad IVF med åtminstone två försök med mina ägg innan vi eventuellt går vidare till donation. Jag hamnade i chock när resultatet från utredningen kom och det kändes overkligt. Men när vi landat lite i allt bestämde vi att vi skulle börja med IVF med mina ägg och sen ta det därifrån. Nu vet jag inte alls hur vår resa kommer sluta men jag vill bara skriva att jag vet hur det känns när en får ett sånt här besked. Och jag håller tummarna för er och att framtiden blir bra även om vägen dit är lite krokig. ????

Jag har ett donatorbarn (spermadonation) som är snart 5 år. Vi har pratat om det sedan han var ca 2,5 år, frågorna var väl som flest vid 3-4, numera vet han och har inte haft frågor på länge. Vi pratade om hur barn blir till, hur det behövs ägg och sperma (bebisfrön sade vi när han var mindre), hur en del mammor inte har ägg eller pappor inte har sperma och att man då behöver få hjälp av andra snälla människor som delar med sig. Vi har också pratat mycket om att familjer kan se ut på olika sätt. Det finns jättemånga bra barnböcker att låna på biblan för att ta hjälp i samtalet.

I Sverige har barn rätt att få veta sitt genetiska ursprung och du kan se till att få det i utlandet också. Vi har ett dokument med ID-nummer på donatorn med vilket barnet kan få reda på donatorns identitet när hen är 18 år. Båda i Sverige och i Danmark säger de dock att det är väldigt ovanligt att barn begär ut informationen.

Du ska ha i åtanke att det är stor skillnad på adoption och donation. Vid adoption finns det en separation som barnet ska förhålla sig till. Det finns ursprungsföräldrar som av olika anledningar inte kunnat ta hand om sitt barn. Barnet har blivit lämnat. Det kan bli olika stort och svårt för olika barn men den här separationen finns inte hos donatorbarn. Det som finns är ett som sagt ett genetiskt ursprung. Alla jag talat med i min process att skaffa barn och all literstur jag läst rekommenderar att man pratar med barnet redan i förskoleåldern så det blir en del av olika sätt ett barn kan bli till. Då slipper man situationen där det kommer som en chock och kanske identitetskris senare i livet.

I Sverige är man väldigt låsta vid AMH-värden och ålder. Utomlands finns det kliniker som specialiserar sig på kvinnor med lågt AMH, t.ex. Danmark. Där rekommenderas mild IVF eller naturligt IVF för oss med lågt AMH. Detta finns inte i Sverige utan där nekar man behandling och säger att äggdonation är enda alternativet eller så kör man samma behandling som för alla andra. Men tyvärr verkar det vara så att vi som har lågt AMH inte svarar så bra på stimulering och därför fungerar inte det så bra för oss.

För er som har Facebook vill jag tipsa om en privat grupp för oss som kämpar med låg äggreserv. Den heter ?Lågt AMH ? och barnlängtan?. Gruppen är inte så stor än men det behövs ju fler medlemmar för att den ska växa.