Bonusbarn i sovrummet

Vi har tittat på andra lägenheter ja, men den vi har är oerhört billig och vi skulle inte kunna hitta något annat i samma storlek och prisklass. Sen kommer vi självklart att flytta till något större när jag har pluggat klart och då kommer barnen givetvis att få egna rum.

Gällande det här med att sätta gränser för barnet är det svårt när man får tillbaka ?HÅLL KÄFTEN!! Eller JAG BRYR MIG INTE!! Och kallar det barnmisshandel om han blir av med sin pryl för att sedan ringa sin mamma och klaga. Och då är helvetet loss.

Madrass till barnen i vårat sovrum är inte heller aktuellt då det inte finns någon plats för det ( barnen har som sagt det största rummet). Och som jag nämnt tidigare så renoverades deras rum förra året för att det skulle bli mer trivsamt för dom. De har en soffa där inne de kan chilla i , en 50? tv, diverse spelkonsoler osv. Så det går ingen nöd på dom.

Hade barnen varit små hade jag nog inte haft något problem med att ha de i sovrummet, men nu är ju dessa barn stora och jag tycker det är opassande att exempelvis en tonåring ska ligga i våran säng. Jag hade inte låtit min egna tonåring göra det heller om jag hade haft en.

Skaffa bäddsoffa till er som ni har i vardagsrummet då blir ett rum ledigt som ett av barnet kan få.

Tycker du på riktigt det är ett bra alternativ att två barn som är här varannan vecka har varsitt sovrum medans vi som bor här varje vecka sover i vardagsrummet? ???? på en bäddsoffa?!

Tycker du på riktigt det är ett bra alternativ att två barn som är här varannan vecka har varsitt sovrum medans vi som bor här varje vecka sover i vardagsrummet? ???? på en bäddsoffa?!

Med risk för att låta egoistisk.. Visst det är två barn som bor här i sitt eget hem. Men det är fortfarande varannan vecka. Det är oxå mitt hem som jag bor i varje vecka. Måste jag då uppoffra mitt sovrum och min sömn för att barnen ska få varsitt sovrum?

Som sagt, situationen är att de delar rum. Det kommer inte ändras så länge vi bor i denna lägenhet. Och jag känner mig riktigt obekväm med att ha barnen i min säng. Så snälla. Kom inte med lösningar på hur rumsituationen ska lösas. Hade jag velat haft det hade jag frågat deras mamma.

De sover inte i sängen utan ligger bara där under kvällen/dagen. Nu är det tyvärr så att jag pluggar och inte har möjlighet att betala något mer i hyra och min sambo verkar inte prioritera det i sin ekonomi ( det är ju dom sagt inte mina barn och jag tycker inte att jag ska behöva betala för dom alls då jag har egna utgifter och dåligt med pengar). Jag har dessutom cancer så att nej, det är inte ett alternativ för mig att sova på någon bäddsoffa och jag vill inte ha barnen och deras ?skit? i min säng.

Jättefint av er andra som absolut inte har något emot att sova i vardagsrummet, men återigen, det är ingen lösning i detta fall.

Tack för tipset! Ser det dock svårt med hemmakontor i både kök och vardagsrum samt behöv av att torka tvätt i vardagsrummet (då båda barnen tycker att kläderna ska tvättas efter varje användning), och barnen som sagt har det största sovrummet. Vi köpte våningssäng till dom förra året för att de skulle ?slippa se varann? när de är i samma rum men eftersom de har svårt att respektera varann och ha en lämplig ljudvolym är det svårt. De kan givetvis hänga i köket, eller i vardagsrummet med oss vilket vi alltid bjuder in dom till att göra, men det brukar ändå vara våran säng som blir mest attraktivt för dom och det är där jag inte känner mig bekväm. Har tyvärr ingen klädkammare heller..

Men skickar gärna en skiss i morgon ifall du vill titta!

Alltså.. Alla dessa trådar om bonusbarn. Blir lite trött.

Hade detta varit dina barn, hade det varit någon skillnad då? Med handen på hjärtat nu alltså.

Jag tycker om den lösning du blivit erbjuden i kommentarerna. Fixa en bäddsoffa i vardagsrummet. Det är precis så jag hade löst problemet.

Har själv 2 bonus barn, ibland kommer 11 åringen in på natten och lägger sig hos oss, jag bäddar om honom och tar en filt. Precis som jag hade gjort med mitt egna barn. Jag ser ingen skillnad på om jag fött dom eller inte. Jag ser dom som en jävla gåva från deras mor.

Och nej, dom är inte bortskämda för fem öre. Det handlar om kärlek och respekt. Men när barnet behöver närhet så finns vi där som vuxna.

Och vad är problemet med att säga till att dom ska duscha och lägga strumporna i tvätten?

Du kan prata med dom vettu, dom lär inte bitas. :)

Spelar det någon roll att det är bonusbarn, ja, det gör det ju här...

Om du hade läst alla TS inlägg så hade du vetat att det finns uppfostringsstrider som TS i dagsläget inte kan ta då hon och bonus inte går att prata med om hur ofta det duschas eller strumpors smutsighet, där hon bara får otrevligt bemötande tillbaka och barnens far inte accepterar att det diskuteras över huvud taget.

Hade TS varit förälder hade hon haft en helt annan möjlighet att gå in och styra upp relationen till barnen och haft mer rätt att säga åt dem att "nu är det detta som gäller". Som bonusförälder måste hon acceptera de gränser med barnen som bio-föräldrarna sätter upp.

Det du också missat är att TS är studerande, och studerar i hemmet, att barnen inte bara är mörkrädda och vill sova med sin pappa vissa nätter, utan kräver att få använda TS säng som allmän "hangout" dagtid, samt att TS har CANCER och därav kanske inte vill ha något smutsigt i sin säng, och inte orkar med att stöka med och sova dåligt i en bäddsoffa.

Hade barnen varit hennes hade de kanske brytt sig lite mer om hennes situation också.

Saker kan vara annorlunda mellan bio- och bonusbarn utan att betyda att TS, i det här fallet, gör något fel.

Vi har tittat på andra lägenheter ja, men den vi har är oerhört billig och vi skulle inte kunna hitta något annat i samma storlek och prisklass. Sen kommer vi självklart att flytta till något större när jag har pluggat klart och då kommer barnen givetvis att få egna rum.

Gällande det här med att sätta gränser för barnet är det svårt när man får tillbaka ?HÅLL KÄFTEN!! Eller JAG BRYR MIG INTE!! Och kallar det barnmisshandel om han blir av med sin pryl för att sedan ringa sin mamma och klaga. Och då är helvetet loss.

Madrass till barnen i vårat sovrum är inte heller aktuellt då det inte finns någon plats för det ( barnen har som sagt det största rummet). Och som jag nämnt tidigare så renoverades deras rum förra året för att det skulle bli mer trivsamt för dom. De har en soffa där inne de kan chilla i , en 50? tv, diverse spelkonsoler osv. Så det går ingen nöd på dom.

Hade barnen varit små hade jag nog inte haft något problem med att ha de i sovrummet, men nu är ju dessa barn stora och jag tycker det är opassande att exempelvis en tonåring ska ligga i våran säng. Jag hade inte låtit min egna tonåring göra det heller om jag hade haft en.