Det är sommar????
Jag har semester och är ute med de yngre barnen på dagen.
Styvsonen som är en bit över 20 blir sur om vi inte äter med honom när han kommer hem.
Även pappan tycker att jag borde passa hans jobb tid och äta med honom.
Jag tycker att borde vara tacksam att det finns mat klart och inte bara färdiga köttbullar som han får steka själv.
Jag håller helt med dig om den biten. Sen undrar jag om det är sonen eller pappan som skapat detta drama. Eller att sonen kan göra det eftersom pappan håller med.
Jag tycker bara att man som boende i samma hus kan vara schyst och informerar hur man gör. Inget annat.
Sällskapsdam? Vad fan! Är väl mer normalt att sonen gärna vill äta tillsammans med FAMILJEN. Skärp dig för fan.
Vuxna karlar som gnäller över något sånt...
Vilka märkliga svar i tråden.
Det handlar väl inte om att inte kunna laga egen mat, utan om att man i en familj väl strävar efter att äta huvudmåltiden tillsammans? För att det är trevligt, inkluderande och en viktig del av gemenskapen i en familj.
Sedan lyckas man såklart inte alltid, på grund av sådant som jobb, träningar och liknande. På ledigheter kan rutiner helt sättas ur spel, absolut. Men att sträva efter och önska gemensam middag i alla fall är väl ändå inte ett dugg bortskämt eller curlat?
Kommer bonussonen hem 21:00 och ni vill äta 18:00 förstår jag om det inte går. Men kommer han hem 18:30 är väl det naturliga och självklara att vänta en halvtimme med middagen, eventuellt ge småsyskonen en morot att knapra på om de är hungriga. Och självklart hjälpas åt med inköp, tillagning, disk osv, men det är ju en annan diskussion.
Vilka märkliga svar i tråden.
Det handlar väl inte om att inte kunna laga egen mat, utan om att man i en familj väl strävar efter att äta huvudmåltiden tillsammans? För att det är trevligt, inkluderande och en viktig del av gemenskapen i en familj.
Sedan lyckas man såklart inte alltid, på grund av sådant som jobb, träningar och liknande. På ledigheter kan rutiner helt sättas ur spel, absolut. Men att sträva efter och önska gemensam middag i alla fall är väl ändå inte ett dugg bortskämt eller curlat?
Kommer bonussonen hem 21:00 och ni vill äta 18:00 förstår jag om det inte går. Men kommer han hem 18:30 är väl det naturliga och självklara att vänta en halvtimme med middagen, eventuellt ge småsyskonen en morot att knapra på om de är hungriga. Och självklart hjälpas åt med inköp, tillagning, disk osv, men det är ju en annan diskussion.
Vilka märkliga svar i tråden.
Det handlar väl inte om att inte kunna laga egen mat, utan om att man i en familj väl strävar efter att äta huvudmåltiden tillsammans? För att det är trevligt, inkluderande och en viktig del av gemenskapen i en familj.
Sedan lyckas man såklart inte alltid, på grund av sådant som jobb, träningar och liknande. På ledigheter kan rutiner helt sättas ur spel, absolut. Men att sträva efter och önska gemensam middag i alla fall är väl ändå inte ett dugg bortskämt eller curlat?
Kommer bonussonen hem 21:00 och ni vill äta 18:00 förstår jag om det inte går. Men kommer han hem 18:30 är väl det naturliga och självklara att vänta en halvtimme med middagen, eventuellt ge småsyskonen en morot att knapra på om de är hungriga. Och självklart hjälpas åt med inköp, tillagning, disk osv, men det är ju en annan diskussion.
Vilka märkliga svar i tråden.
Det handlar väl inte om att inte kunna laga egen mat, utan om att man i en familj väl strävar efter att äta huvudmåltiden tillsammans? För att det är trevligt, inkluderande och en viktig del av gemenskapen i en familj.
Sedan lyckas man såklart inte alltid, på grund av sådant som jobb, träningar och liknande. På ledigheter kan rutiner helt sättas ur spel, absolut. Men att sträva efter och önska gemensam middag i alla fall är väl ändå inte ett dugg bortskämt eller curlat?
Kommer bonussonen hem 21:00 och ni vill äta 18:00 förstår jag om det inte går. Men kommer han hem 18:30 är väl det naturliga och självklara att vänta en halvtimme med middagen, eventuellt ge småsyskonen en morot att knapra på om de är hungriga. Och självklart hjälpas åt med inköp, tillagning, disk osv, men det är ju en annan diskussion.
Pappan kanske har helt avvikande arbetstider eller arbetar på annan ort.. och det spelar väl egentligen ingen roll för resonemanget var han är, om han golfar eller sliter på jobbet. Att önska att räknas in i måltidsgemenskapen även om pappa inte är hemma är för mig inget konstigt alls.
Jag har två stora (20 och 18 år) barn som jobbar respektive sommarjobbar. Och en liten till som jag har semester med. Samtliga mina egna. Skulle aldrig drömma om att anpassa min vardag efter de två storas jobbscheman! De skulle heller aldrig drömma om att tjura över det. Har jag lagat mat när de är borta sparar jag till dem. Har jag ätit mat ute osv får de laga/köpa själva. Överenskommelsen är bara att jag skickar ett sms om det så de vet om de måste handla
Jag skulle heller aldrig bli stött om de tex spontant bestämmer sig för att gå ut och äta med vänner och inte kommer hem till min middag (samma sak där - de skickar ett sms o berättar)
Att låta varandra leva. Är också att vara familj.....