Fransan skrev 2021-10-10 07:53:32 följande:
Ja, det är det som känns orättvist av honom!
Vi pratade inget mer på hela kvällen, han surar. Synd bara att alla hormoner gör upplopp och jag känner bara för att gråta och bli omhändertagen.
Det positiva är att han är ärlig med hur han känner. Det hade väl varit värre om han inte vågat säga hur han känner och sen bara lämnat dig när han inte orkade med småbarnsåren? Nu behåller du graviditeten med realistiska förväntningar. Du vet att han inte kommer gulla med magen, följa med och shoppa kläder eller glädja sig vid ultraljudet. Även om du behöver känna dig omhändertagen vid graviditeten så vet du redan nu att han inte klarar av det.
Du vet att din glädje över bebisen inte delas och han vet att hans oro/sorg över ett barn till inte delas. Ni får stötta varandra så gott ni kan.
Om ni ska lyckas behålla kärleken till varandra i detta så bör båda visa förståelse för varandras känslor. Hans känslor är precis lika äkta och viktiga dom dina. Det är nog fruktansvärt jobbigt att se sin partner lycklig över något som orsakar stor sorg hos en själv. Han mår kanske lika dåligt som dig?
Självklart bör du behålla om du vill och relationen har aldrig några garantier! Småbarnsåren är kaotiska och krävande även om barnet är efterlängtat.