Hjälp mig snälla.

Såg inte fortsättningen på tråden.

Vad vill hon själv? Vilken ålder är hon?

Hon är 22, hon har inte fastnat i något missbruk än iallafall vad hon säger själv, eftersom jag var väldigt snabb på att reagera, man såg på långa vägar att något inte stod rätt till vilket var otroligt obehagligt att det ska hända det bästa man har i hela världen:( Man tar det lite personligt att man liksom helt har misslyckats med uppfostran

Eftersom hon är myndig är det svårare att hjälpa, då måste det verkligen vara i samförstånd med henne. Bra att ni hade ett fint samtal iaf, det är en bra start.

Jag tänkte att hon får göra det som känns bäst för henne. Sen om inte det funkar får vi ju testa en annan metod, tänker mig att det är ett dumt drag att göra sig osams med henne och att hon vägrar prata om det, för det är ju ett väldigt viktigt ämne. Aldrig trott på att utskällningar funkar, det får ju bara personen att bli ännu mer osäker i sig själv:)

Nej, så resonerade jag med. Mina föräldrar bara skrek och var arga, när jag själv bestämt mig för sluta och var abstinent tyckte de att det var ett bra tillfälle att skälla ut mig dagligen.

Som själv fd missbrukare så har jag nog ganska lätt för att få sonen att lyssna på mina argument, han kan ju inte säga att jag inte förstår. Ska kanske tillägga att jag sa att drogtesterna var för att hjälpa honom fatta rätt beslut ett tag framöver och att han själv höll med om att det var något han kunde gå med på.

Nu var min son mycket yngre än din dotter och var inte myndig, det gör ju också en viss skillnad.

Jag har dock påtryckt vad jag har varit med om, och hur pass allvarligt det är och hur det påverkar exakt ALLA runt omkring personen, inklusive personen själv. Jag har  varit inskriven otaliga gånger på psykiatrisk tvångsvård och det är ju verkligen ingen plats som man vill hamna på, har berättat vilken hjälp jag har hittat på nätet att man kan söka, sen får väl givetvis hon bestämma vilken sorts hjälp hon vill ta emot. Tänker att hon är ju vuxen och får säga vad hon tycker hon också.

Fattar praktiskt taget inte heller varför man börjar punda när man har alla möjligheter i världen och 2 föräldrar som hela tiden hjälper till,  det är det som irriterar mig mest i den här soppan, 

Kan det handla om psykisk ohälsa i botten? 

Du tar små steg, då jag tror detta har överlägset störts chans att lyckas med, och allt det andra finns kvar även efter ni tagit de första stegen tillsammans.

Försök kom fram till en plan.
Och sen tar ni nästa steg om så krävs.

Ditt barn är som du berättat vuxen så jag tycker att du börjat bra med att prata om droger och din erfarenhet. Jag tänker att det kan uppfattas påträngande och anklagande ur dotterns perspektiv om du skulle börja pusha för mycket med att gå till beroendemottagning, bara namnet kan ju sticka i öronen för en som inte anser sig ha ett missbruk om än använder narkotika. Däremot finns det ju alltid en anledning till att man drogar/dricker eller röker, så där tycker jag att du kan fortsätta nysta och lägga fram som en viktig poäng när du pratar med henne. Fråga hur hon mår, varför hon gör det, vill hon ha kul eller försöker hon må bättre? Ja, du hajar, utifrån vad hon berättar kan du hjälpa henne med att antigen erbjuda dig att följa henne till en samtalsterapeut t.ex eller bara ge henne telefonnr/mailadress till något hjälpstöd som du kollat upp.

Precis vad vi också sagt så många gånger.

Har hon droger i ert hem?? Det kan gå illa för er om polisen hittar det, just saying...

De är givetvis kasserade. Jo jag vet, har själv suttit inne i 9 år för skiten:( var dock 24 år sen så den tiden är förbi.

Finns inget att vänta på. Gör allt du kan. För att du älskar din dotter , antar jag. Hon kanske hatar dig i början. Men det vänder då hon blir klar i skallen .  Då kommer hon både älska dig och tacka dig. 

Döden är tyvärr det som väntar om hon fortsätter experimentera med sånt där, försökt få in det i skallen på henne hur illa det kan gå om man har otur, om hur mycket skada en benzo för mycket kan ge. Man tänker ju inte klart när man håller på, det var precis det jag upptäckte när jag personligen slutade med droger för en himla massa år sen, man blev liksom en helt annan person och mer tacksam för det man har, och framför allt att man överlevde, man vet ju praktiskt taget inte om man överlever nästa gång. Och det är den känslan som skrämmer mig mest, att förlora min egen dotter i en överdos. Hade känts som ett stort misslyckande när det ända jag har tjatat om i 22 år gått upp i rök, har så länge jag kan minnas alltid sagt det till henne att det ända som löser problem är att göra något åt dom.

Döden är tyvärr det som väntar om hon fortsätter experimentera med sånt där, försökt få in det i skallen på henne hur illa det kan gå om man har otur, om hur mycket skada en benzo för mycket kan ge. Man tänker ju inte klart när man håller på, det var precis det jag upptäckte när jag personligen slutade med droger för en himla massa år sen, man blev liksom en helt annan person och mer tacksam för det man har, och framför allt att man överlevde, man vet ju praktiskt taget inte om man överlever nästa gång. Och det är den känslan som skrämmer mig mest, att förlora min egen dotter i en överdos. Hade känts som ett stort misslyckande när det ända jag har tjatat om i 22 år gått upp i rök, har så länge jag kan minnas alltid sagt det till henne att det ända som löser problem är att göra något åt dom.

Hur har det gått ts?