• Maria8­607
    Mon 7 Mar 2022 21:47
    2502 visningar
    9 svar
    -3
    9
    2502

    Hjälp mig att tänka

    En jääääättte lång historia som ska bli vääääldigt kort. 

    För 6 år sedan träffade jag min vad jag då trodde, soulmate. Han var 14 år äldre än mig, men mentalt är vi på samma plan. 
    Han lämnade sin dåvarande som han hade 2 barn med för att han träffade mig. Det var krokigt i början och vår resa har inte varit varken lätt eller fin, hela vägen. Men vi är som fast bundna i varann. De vi upplever när vi umgås är något utöver det vanliga. Både sexuellt och på många många andra plan. Det är som gnistor när vi ses. Och den känslan delar vi tillsammans.  Trots att de gått så många år sen vi träffades. Vi har levt särbo liv. Jag har inga barn och det har heller aldrig riktigt legat i mitt intresse att skaffa några. Det har varit varken eller i tankarna. Inget jag har saknat men heller inget jag direkt inte velat. Han däremot har velat fram och tillbaka. Han har två och är nöjd med dom. Men i och med att jag är yngre så har jag bett honom att aldrig avfärda tanken helt, vilket han gått med på för man kan aldrig säga aldrig(hans egna ord) . De första problemet är att han inte har presenterat sig för sina ungar. Som snart är i tonåren. han har knappt vågat erkänna för exet att jag existerar men ändå på nått vis gjort det. För dom har bråkat om mig, otaliga gånger. Hon är bitter som blir lämnad för en yngre tjej osv osv osv. De hade ett par år tillsammans. typ 15 eller nått. Jag har förstört deras familj osv.

    Vi har lyckats blivit gravida 2 ggr. En gång tidigt i relationen och en gång senare. Han har velat fram och tillbaka på senare år hurvida han vill eller inte. Gjort slut lite poff sådär bara och gjort konstiga saker under tiden, men alltid kommit tillbaka och sagt jag kan inte leva utan dig. Jag älskar dig på ett sätt jag aldrig älskat någon förut och bla bla bla. Men vi har löst det, pratat osv osv. (I början av relationen var vi stormiga och jag var precis som honom, i velandet och sånt, men åtminstone jag mognade och slutade att tönt göra-slut)  Och nu sist i alla fall,  Jag visste att något var på tok. Kände det liksom i min kropp. Men han förnekade, in i det sista. Tills en dag när jag hade duschat för vi skulle ses och gå ut och äta.


    Så ringde han och sa: Hej, det här känns inte bra. Jag vill göra slut. Och resten behöver jag inte förklara. Sorg, ilska, besvikelse, känslan av att bli lurad osv har jag gått igenom och sedan blivit någorlunda normal i huvudet.


     


    Sen för ca 7 veckor sedan så ringde han och frågade om jag bjöd på en öl. (På fyllan) Självklart, svarade jag. Som också var på fyllan.


    Det var fint och fantastiskt som vanligt. Den natten. Jag blir gravid. För 3:dje gången. Och nu känner jag, jag orkar inte mer. Jag orkar inte fler mini förlossningar och heller inte göra det för att behaga honom. Jag har nu sagt detta till honom såklart och informerat honom om hur de ligger till. Och nu är han tokig. Jag har förstört hans liv, eller kommer att göra säger han. Jag kommer att förstöra barnets liv som ska få växa upp utan pappa. För han vill då  inte ha med ungen att göra förrän den själv vill det, om den vill det. När den blir större. Jag är egostisk och han vill inte ha med mig att göra mer och att han säger att jag kommer att vänta på ett samtal där jag kommer att behöva bekräfta mitt faderskap och de ska vara allt. Han uttryckte sig till och med på ett sätt som lät såhär: Jag vill inte ha någon kontakt med dig utan det tar jag via soc. Eller vad det nu blir. Vad gäller barnet.


     


    Vad f*n ska jag göra? Förstör jag hans liv? Vem blir jag om jag behåller ett barn mot någons vilja? Han uttrycker ett sånt hat och kallade idag situationen för ?smutsig?. Och har skrivit ett flertal gånger ? Vad är det du inte fattar, jag vill inte ha barn? Konstigt nog så vad åtminstone jag kommer ihåg så han inget skydd med sig när han kom och satte på mig den där fylle kvällen. Men men, det är inget jag tänker trycka upp i hans ansikte såhär i efterhand. Han påstår också att jag har övertalat honom till att inte sterilsera sig en gång i tiden. Vilket inte stämmer, den ?makten? anser jag mig själv inte ha riktigt. Där emot så sa jag, att jag inte tyckte han borde göra det för då bestämde han åt oss båda och jag gillade inte den känslan. Och han struntade i att sterilsera sig.


     

  • Svar på tråden Hjälp mig att tänka
  • Mon 7 Mar 2022 21:58
    #1

    Han låter faktiskt inte det minsta fantastisk, utom möjligen att ligga med, och sådana finns det ändå gott om. Jag tänker att det är den punkten du ska försöka jobba mot, att han inte är fantastisk alls, så att prioriteringarna klarnar lite. 

    Är du 35 som det står i din profil så är det än viktigare att moget väga bekymret med en svår relation till en bråkig expartner i minst 18 år, mot lusten att få barn och faktumet att du inte har all tid i världen. 

  • Maria8­607
    Mon 7 Mar 2022 22:12
    #2
    pyssel skrev 2022-03-07 21:58:01 följande:

    Han låter faktiskt inte det minsta fantastisk, utom möjligen att ligga med, och sådana finns det ändå gott om. Jag tänker att det är den punkten du ska försöka jobba mot, att han inte är fantastisk alls, så att prioriteringarna klarnar lite. 

    Är du 35 som det står i din profil så är det än viktigare att moget väga bekymret med en svår relation till en bråkig expartner i minst 18 år, mot lusten att få barn och faktumet att du inte har all tid i världen. 


    Haha nej jag kan tänka mig att den förklaringen ovan inte är till hans fördel riktigt. Oavsett så känner jag att detta inte handlar om honom längre, på något sätt. Det handlar om mig och bara mig. För en gångs skull. Jag har förstått den här mannen på ett sätt som han aldrig mer kommer att uppleva med någon. Jag har stöttat honom, försvarat honom, älskat honom med varenda cell utav mig. Och jag vet att det låter som att han bara är ett bra ligg med tanke på beskrivningen ovan. Men det har varit så mycket mer. Och jag vill nog våga påstå att att han har delat den känslan med mig. Där i stunderna. Men sen när vi varit och nuddat på verkligheten som också innebär en vanlig vardag så har han drabbats av någons lags panik och dragit sig ur. 

    Jag är inte mycket för normer och jag kommer själv inte från en kärnfamilj eller är uppvuxen i samhället normer men jag anser mig ändå har klarat mig fint trots det. Jag tycker det är svårt och jag är som splittrad inom mig och jag ställer mig frågan om jag kommer kunna sova gott om natten i resten av mitt liv med vetskapen om att jag gjorde något mot någon annans vilja. Vad som också ska tilläggas är att jag är ingen jägare efter själva familjelivet. Och det har aldrig lockat mig. Snarare tvärtom. Jag ligger mycket längre efter än vad bekanta och vänner gör vad gäller utvecklingen av att skaffa barn, hus osv.  


    Jag bekymrar mig inte så mycket om mitt eget föräldrarskap och hurvida jag skulle axla rollen som ensamstående mamma. Men vem blir jag i att göra såhär? 

  • Anonym
    Tue 8 Mar 2022 20:27
    #3

    Ja du, nu har du fått se vem han är. 

  • Anonym (E)
    Tue 8 Mar 2022 22:04
    #4

    kan Inte citera dig ts, men du blir den som tar ansvar för ert gemensamma handlande. Oavsett hur du väljer att göra är det du som tar ansvar och konsekvens av den natten ni båda var delaktiga i.

    vill du behålla så behåll. Man ångrar inte ett barn, möjligtvis val av pappa, men han vill ju inte vara delaktig.(visserligen kan han ångra sig)

  • Wed 9 Mar 2022 09:53
    #5
    +1

    Hur  gammal är du och har du stabilt arbete?
    Det är prio för att du ska kunna ge barnet en dräglig situation. Bostad går alltid att ordna och du har barnet hos dig de första 2åren så eget rum är inte så viktigt. Det är det praktiska.
    Det mentala, klarar du att ta hand om ett barn, ha orken med sömlösa nätter, ha tid för uppfostran och barnets behov och inte behovet att prioritera sociala medier, grattis, då är du redo. Vill du ha barnet så kör på det. Låt han komma til sans, antingen så kommer han att ångra sitt beteende eller ej, i vilket fall så ångrar du inte att du prioriterade hans känslor före ditt barn.

  • Maria8­607
    Wed 9 Mar 2022 14:46
    #6
    +1
    trollhona skrev 2022-03-09 09:53:57 följande:

    Hur  gammal är du och har du stabilt arbete?
    Det är prio för att du ska kunna ge barnet en dräglig situation. Bostad går alltid att ordna och du har barnet hos dig de första 2åren så eget rum är inte så viktigt. Det är det praktiska.
    Det mentala, klarar du att ta hand om ett barn, ha orken med sömlösa nätter, ha tid för uppfostran och barnets behov och inte behovet att prioritera sociala medier, grattis, då är du redo. Vill du ha barnet så kör på det. Låt han komma til sans, antingen så kommer han att ångra sitt beteende eller ej, i vilket fall så ångrar du inte att du prioriterade hans känslor före ditt barn.


    Ja det har jag. Jag har en trygg anställning inom staten och är 30 år gammal. Bostad, bil, ett bra nätverk osv. 


    tack för ditt kloka svar ??

  • Maria8­607
    Wed 9 Mar 2022 14:47
    #7
    Hjärta*
  • Thu 10 Mar 2022 19:37
    #8
    +1

    Kan bara instämma i ?trollhona?s? inlägg gällande beslut om fortsättningen... Det äger du nu alldeles oavsett vad han säger/hotar/tycker/känner eftersom du redan är gravid... Du är varken den första eller sista kvinnan i den här situationen och du är ingen sämre människa än någon annan för det... 

    Du får fundera igenom ordentligt vilka ekonomiska/sociala/inre förutsättningar du bedömer att du har, och om du bedömer att du klarar av att han potentiellt sett aldrig kommer finnas i barnets liv mer än på ett papper och ett månatligt underhåll, och hur du ska förhålla dig till det den dagen barnet börjar fråga (om du behåller dvs)... 

    Hur han ställer sig måste du försöka släppa för det är utom din kontroll nu... Kanske ändrar han sig efterhand, kanske inte...

    Lite märkligt att han tycker att situationen är smutsig och äcklig men hade samtidigt inget problem att ha oskyddat samlag med dig på fyllan... Utan hans sperma i din mus så hade ju den här
    situationen aldrig uppstått. Då är ju han själv en lika stor del av ?smutsen? isåfall om det är så han ser det....

    Sex är verkligen inget smutsigt men det har ibland sina konsekvenser. Eftersom graviditeten inte sker i manskroppen så är ju det enda rimliga att det slutgiltiga beslutet ligger hos kvinnan... Sen är en del män inte kapabla att hantera kvinnans beslut i den frågan, men det är en annan sak...

    Är helt övertygad om att det här kommer gå bra för dig i slutändan alldeles oavsett vad du beslutar dig för.

    Kramar

  • Sat 12 Mar 2022 23:35
    #9
    Maria8607 skrev 2022-03-09 14:46:49 följande:

    Ja det har jag. Jag har en trygg anställning inom staten och är 30 år gammal. Bostad, bil, ett bra nätverk osv. 


    tack för ditt kloka svar ??


    Då är det bar att gratulera du ska bli mamma.

    Sätt dig och fundera på det praktiska, inköp, namn till barnet mm.
    Kläder, babysitter, bärsele, badbalja och dylikt kan du köpa begagnat.
    Det som du bör köpa nytt är en säng, då är du säker på att den inte är utsatt för slitage och att den uppfyller alla säkerhetskriterier. Samma med barnvagn. Kan rekommendera Bugaboo Fox, den är dyr men väl värd pengarna. Du kan ha den från att barnet är nyfött till att det är 4år. Och vagnen är något du kommer använda dagligen så slår man ut summan på fyra år är det småpengar. Den är också praktisk som första vagn för den går smidigt att köra, går att fälla ihop lätt och väger nästan ingenting.
    Prata med din arbetsgivare också om föräldraledighet, om du är ensamstående har du rätt till alla föräldradagar så du blir ledig ett bra tag om du inte vill tillbaka till jobbet.
    Gör också dig själv en tjänst, blockera killen på mobilen några månader. Han behöver lugna ned sig och du behöver inte mer stress.
    Om han är helt allvarlig med att inte vilja ha kontakt med sitt barn (vilket gör honom till årets största rövhål) så ta kontakt med socialtjänsten redan nu och berätta att han motsätter sig faderskap och att det ska till en utredning. Du vill ha hans namn på papperna för då måste han betala underhåll till dig. Så även om han är ett så stort kräk att han inte vill veta av sitt barn så kommer han iaf bli påmind en gång i månaden.
Svar på tråden Hjälp mig att tänka