Dålig separation

Vad är det du inte vet ut eller in omkring?

Att det är över är ju redan bestämt. Lite sorgligt att det var soc som var tvungen att berätta för dig att barnen inte skulle behöva växa upp på det viset, men huvudsaken är ju idag att de slipper det.

Du har ansvar för dina barns stabilitet och välbefinnande. Inget annat.

Nä precis så är det och jag börja inse vad som hänt och förstå nu. 
Har försökt lämna ett par ggr men det har slutat i kaos. 
Nu måste jag väl bara läka och mina barn också ????

Så lägg din energi på det. Ödsla den inte på en dum karl.

Bra gjort. Det du ska göra nu är att låta tid passera. Tid till att läka och att bli stark. Ha inte kontakt med honom än om det inte är nödvändigt. Är så lätt att du tar ansvar över hans mående nu. Barnen i fokus och en dag i taget.

Tack, det är precis vad jag tänker göra från och med nu! Barnen och jag ska hitta tillbaka till ett normalt liv och läka tillsammans.
All kommunikation till/från honom sker via en anhörig till honom. 

Hoppas barnen slipper träffa honom! Fy varför är det synd om honom?? Hur länge har ni varit ifrån varandra?

Jag tror att det jag tycker är synd är det blev ett så konstigt slut där vi inte just nu får/ska prata med varandra. Han fick inte chansen att förbereda sig. Önskar att vi hade kunnat göra det på ett "normalt" sätt.
Det är vara 6 dagar vi varit ifrån varandra och 4 dagar sen vi fick info om att ej ha kontakt med varandra. 

Mitt problem är nog att jag vill ringa och fråga att han är okej, och säga att allt blir okej mm... Hjälpa honom liksom. Men jag vet oxå innerst inne att jag inte kan ansvara för hans mående längre och att vi måste läka på varsitt håll. 

Du behöver se över dina lojaliteter och prioriteringar.
Du sitter och ynkar om pappans mående och tycker synd om honom. Inte ett ord om dina barns mående och deras läkande efter att ha varit utsatta.

Detta tillsammans med det faktum att det var soc som var tvungen att ?tvinga? dig att ta barnen ifrån den skadliga situationen gör mig oerhört bekymrad. 

Skärp dig.

Men du skrev ju tidigare att du visst lämna tidigare men det blivit kaos? Då var ju detta till sist ett fullt "normalt" slut.

Om dina barn nu behöver läka, då de har blivit utsatta för en massa skit av sin pappa, varför håller du på å svärmar för honom efter bara några dar??

Barnens hälsa och lugn å ro borde vara prio nu. Har någon av er tänkt sätta dem främst snart..? 

Jag sätter mina barn främst. Deras läkande kommer att ske i lugn och ro med mig. 

Idag har en del lagt sig och jag är glad att det blev så här. Jag har fått ett lugn i min kropp som jag inte haft på många år. Så nu kommer jag njuta av mina barn och skapa en ny normal hemmamiljö 

Du är medberoende.
Det ni hade har än gång varit bra antar jag och när det tar slut så slungas man tillbaka till alla delar av ens förhållande.
Bra att du börjar se tydligt att förhållandet inte var rätt, just nu tror jag dock inte att du ser nyktert på relationen då du antagligen är traumatiserad. Har själv lämnat våldsamma (verbalt) relationer och det är bannemig inte så lätt som folk tror att vara helt rationellt. Fortsätt ha dina barns välmående som kompass och skriv gärna ner de dåliga sakerna han sagt och gjort så du kan blicka igenom vid tvivel, han kommer inte ändras! Kan ibland läsa igenom vad jag va med om och då bli överraskad över att det faktiskt var min verklighet. 

Ta hand om DIG och dina barn <3