Alla ska visst ha villa, volvo, vovve

Kände som dig fram tills 30 sedan började jag längta efter familjelivet med giftermål, barn och hus. Ångrar inte en sekund att jag skaffade familj även om jag hade ett bra liv innan .Var rak och säg som du skriver här om någon frågar så kommer de nog inte fråga igen. Tyvärr är det så att det som går emot normen gör människor otrygga och anses som konstigt. Man får bara skita i vad andra tycker helt enkelt.

Kan poletten trilla ner någongån för de runtomkring mig, bara... Några barn blir det inte för min del, jag har opererat bort livmodern för flera år sen, av medicinska skäl Ibland tänker jag om körkort att jag skulle vilja ha ett bara för att kunna bila i Europa någon gång i mitt liv. Det hade varit nice. Annars, nä... Jag har faktiskt bara 7 km till närmaste affärscentrum och bara 11 till jobbet. 

Vi är heller inte direkt normen i detta hem, men jag brukar inte ge folk en chans att direkt ifrågasätta eller kommentera våra val. Självsäkerhet och bestämdhet i rösten gör att folk sällan vill ge sig in i diskussioner med en.

Vad jag menar är:
- Vi har barn, men betydligt fler än snittet på 1,78 barn.
- Vi har aktivt valt bort villaliv, för vi båda känner att vi har noll och inget trädgårdsintresse, och vi har ingen lust att ha hand om ett hus med allt det innebär. Vi älskar vår enorma, sekelskifteslägenhet mitt i centrum i staden vi bor i.
- Vi vill INTE ha några djur vi heller.
- Kommer aldrig köpa en volvo, vi har andra sorters bilar, men för det mesta cyklar vi överallt.
- Vi äter lite annorlunda mat än de flesta. Mest vegetariskt, och ofta med influenser från helt andra länder än Lilla Landet Lagom Brunsås.
- Vi reser väldigt mycket över hela världen, och då absolut inga charterresor till Alanya.
- Vi har valt bort arbete för en av föräldrarna.

Jag skulle våga påstå att det mesta här ovanför är saker som många skulle ha synpunkter på, men det gäller helt enkelt att vara säker på sig själv, sina val, och inte ge andra utrymme att börja förklara hur dessa tycker att man borde leva sitt liv.

Leva livet kan man göra trots barn. Vi reser, äter ute på restauranger, unnar oss saker, spelar golf fastän vi har barn. Livet blir vad man gör det till och ekorrhjul lever de flesta i även utan barn som har heltidsjobb.

Fördelen med att bo i villa (om man gör det på rätt sätt) är att det är obekvämt, inte att det är bekvämt.

Bekvämlighet och lathet äter upp människan inifrån och det är därför vi har västvärldens depressions-epidemi.

Flyr svenssonlivet som pesten. 

Ingen i släkten tjatar men har fått korkade kommentarer av nån idiot här och där vid några få tillfällen. 

Vad menar du?

Att man håller igång. Jobbar du t.e.x. i trädgården 15h i veckan så kommer du att ha mycket bättre fysik med tiden än någon som inte gör det. 

Visst, det finns de i lägenhet som spenderar bonustiden med rörelse och träning men det stora flertalet gör det inte. I synnerhet inte nör folk blir äldre.

Vad är det du behöver göra som är så fysiskt 2 h per dag, året om, i trädgården?
Känner som jag missat nåt i min.

Egentligen behöver man inte göra någonting i trädgården. Det är en fråga om ambitionsnivå. Både trädgården och man själv mår bättre om man tar jobbet.

Fördelen med annan träning är att inga grannar blir förbannade om jag sitter på soffan när det spöregnar.

Jag gillar växter men har inte tålamod och regelbunden tid att avsätta till trädgård, tycker jag.

Och min man vägrar helt för han är uppväxt med tjat om gräsklippning och lukning- så jag tänker aldrig ta på mig ensamt ansvar för en trädgård i den här relationen.

Varför skulle någon granne bli förbannad på det? Det låter mest som en ihopdiktad skröna.

Jag pratar dock i generella termer om den moderna människan och den rör sig alldeles för lite. Tidigare gjorde människor mycket rätt pga av pliktkänsla. Plikter som kommit till av årtusenden av kloka människor som konstaterat hur man bör leva. 

Numera struntar många i plikterna för att det är bekvämt i stundwn och att de inte förstår de allvarliga negativa konsekvenser det faktiskt får.

Skröna? Har du ens varit i Sverige eller?

Finns alltid grannar som haft åsikter om trädgård, både i villa och radhus, där vi har bott. Det snackas. Man måste helt enkelt sköta sina grejer för annars ser det dåligt ut för föreningen och området.

Och jag håller med egentligen men eftersom jag inte pallar alltid så har jag då ingen trädgård numera.

Om man själv har en positiv attityd till sina livsval och förmedlar attityden utåt blir man inte lika ifrågasatt. 

En sak att ha åsikter. En annan att bli förbannad. 

Om man nu är i en förening är det rimligt att man sköter sig. Det är rätt självklart.