Kan vi hitta tillbaka?
Det har varit upp och ner och destruktivt länge. Jag var otrogen en gång och detta kan han inte glömma. Jag har ljugit och gömt saker för honom som sedan kommit fram. Varför har jag ljugit? Jo för att han är så sjukligt svartsjuk sedan jag var otrogen från början, så efter det ville han kolla min mobil för att se om jag lagt till någon kille eller skrivit till någon. Ju mer han höll på så desto mer irriterad blev jag. Han började även förbjuda mig att umgås med vissa lite sämre väninnor för att han tyckte att de påverkade mig dåligt så att jag drack och ville ut och festa.
Det blev värre och värre och sen alla andra problem med att vi har olika syn på saker, hur vi ska bo, samt framtiden, värderingar och vad vi tycker är roligt i livet. Jag älskar att resa ofta och äta och dricka gott. Han vill mest vara hemma och inte göra så mycket. Detta har gjort att jag har sökt mig utåt.
Nu har vi tagit en paus som är längre och mer definitiv än tidigare. Jag saknar sällan honom trots att vi inte träffats på en månad. Den enda gången vi träffades var hos min psykolog och då kände jag ingenting. Men de många minnena vi har tillsammans efter så många år gör att jag såklart saknar honom och innerst inne vill jag att det ska fungera, eftersom vi faktiskt älskar varande och känslorna finns.
Jag hörde av mig idag för att höra om han också kände att han mår bättre utan mig, eller om han vill mötas halvvägs. Det vägrar han. han tycker att jag ska ändra mig, eftersom jag var otrogen och har ljugit för honom. Själv går jag till både psykolog, psykiatriker och jobbar med mig själv för fullt. Men min psykolog säger att jag inte ensam kommer att ändra mig, plus att anledningen till att jag ljugit har ju varit för att jag känt mig missnöjd med honom. Så om det ska fungera så måste även han mötas och förändra sig lite. Men detta vägrar han. Han ser mig som boven till allt dåligt som hänt, och ser inte att jag faktiskt anpassat mig väldigt mycket till honom. Flyttat till hans stad och hans bostad och blivit lugn och anpassat mig till hans TV program, hans mat och hans familj. Jag skulle vilja ha något tillbaka eller iallafall mötas. Jag har inte rest eller gått ut och ätit så mycket som jag är van vid och som jag älskar för att han inte velat. Därför hade jag velat att han sa att han såklart kan mötas på vissa plan.
han säger att han älskar mig och har känslor, och ändå vill han inte alls ändra på något. Detta är ett mönster hos honom sedan tidigare relationer. Det är hans väg eller ingen väg. Att han inte lärt sig!!!
Jag hoppades på att han hade tänkt till lite och han hoppades att jag skulle ha tänt till och vill ändra mig för honom. Men ingen av oss vill ändra oss för den andre. Jag vill att vi båda ändrar oss och möts halvvägs så att vi båda blir nöjda.
Han sa att han heller är ensam och mår lite bättre än med mig och ständigt blir lurad och bedragen. Jag sa att jag ska låta honom vara och inte störa.
Vad hade ni gjort? Han menar på att jag måste ta konsekvenserna av mitt handlande som jag sårat honom. Tycker även ni det? Konsekvenser menar han att jag måste bevisa att jag ändrat mig under en tid och verkligen visar att jag är en bra människa. SEN kanske han kan ändra sig. Men då blir det ju en ond cirkel, att jag återigen blir missnöjd och kommer söka mig utåt. Varför kan han inte förstå???
Vad hade ni gjort?
