Vuxna barn som inte gör något

Det ska stå har istället för ägare

Sluta ge dem pengar helt och hållet. Inte en krona till kläder, alkohol, cigg, godis etc. Ingenting. Sluta också städa, laga mat, tvätta och skjutsa runt dem. De lär inse att det inte är så roligt då och motivationen till att skaffa egna pengar lär öka så att säga.

Om ni har råkat curla dem för mycket, curla dem lite till. Säg åt dem att sätta sig i bilen och kör till Arbetsförmedlingen, eller sätt er bredvid om man kan skriva in sig via nätet numera. Om de inte vill måste de börja åka iväg och handla, annars får de ingen mat. Du och frun kan äta på era jobb tills de fattat. Så här kan det inte fortsätta. Ni har rätt till ett eget vuxenliv. 

Ok, det lät som en trolltråd som vill smutskasta en fantasi man målar uppom hur ungdomar med föräldrar inom arbetarklassen är. Lät orealistisk men ville ändå skriva.

Tråden lär ju raderas. 

Tusen tack för tipsen, jag blir ännu mer upprörd över att vår situation är så otänkbar att folk tror att jag inte är seriöst. Jag känner mig så misslyckad som förälder, och skäms inombords över barnen. Tyvärr har vi försökt med det mesta. Min son har haft problem med polisen några gånger då han gjort inbrott och stulit kläder från Gant och en annan gång en tröja från carlings. Jag är rädd att han kommer att göra något dumt för att få tag på saker och sälja de för att få pengar. Jag tror att de handlar om att mina barn förmodligen anser att vissa jobb är förnedrande. T.ex städ, vården, McDonalds och liknande och vägra jobba där, det är ju mest där jobb finns när man inte har tillräckligt höga betyg för att studera vidare.  

Ledsen man, om det är på riktigt ber jag om ursäkt att jag trodde det var en trolltråd. 

Jag tror säkert att det stämmer att dina barn tror att jobba är förnedrande. Går säkert inte att förklara för dem om de tror att man kan få allt utan att jobba. Det är svårt för er att få hjälp från samhället då de är vuxna och bestämmer själva över sina liv. 

Ni är inte dåliga föräldrar utan har antagligen tvärtom gjort allt för era barn, som är unga i ett samhälle med värderingar som gör att många hellre stjäl en tröja än jobbar för den. Kombinationen med att de inte lyckats så väl i skolan gör att ni skulle behöva hjälp. Kanske kan du ringa Arbetsförmedlingen och fråga om de har något att erbjuda era ungdomar, som också kan ha rätt till försörjningsstöd för att betala för sig hemma hos er. Du kan ringa till socialtjänsten i din kommun och fråga vad som gäller för er del. 

Barn som inte gör något, dom behöver ju uppenbarligen inte göra ngt..... inte städa, handla, laga mat, tvätta och verkar vara otacksamma och inte nöjda över att få allt serverat utan tar det för givet. 
Det blir väldigt obekvämt för dom om ni som föräldrar ställer krav för att dom ska få ska få pengar.... tex att hjälpa till med matlagningen två gånger i veckan, städa huset en gång i veckan, tvätta sina egna kläder. Här får man väl räkna med gnäll och klagomål men det är ju ni som bestämmer i erat hus och ni som står för inkomsterna. Relationen kan bli dålig på kort sikt men bättre på lång sikt med barnen tänker jag....Gå till arbetsförmedlingen och anmäla sig som arbetslös, söka försörjningsbidrag tex....
Egentligen så har ni rätt att kasta ut barnen, det finns ingen laglig rätt att dom ska kräva att ni försörjer dem, det är en björntjänst. 
Jag tror att det vore bra om du och din fru tar samtalshjälp om hur ni kan gå till väga. Kurator eller psykolog. 

Börja med att flytta till en 3a och låt dom dela rum, sluta betala deras abonnemang på telefon/tvkanaler och tala om att inte en krona kommer betalas till deras nöjen, kläder mm utan det är deras ansvar. Köp hem hårtbröd, havregryn och pasta och låt dom klara sig på det en tid så lär nog polletten ramla ner till slut.

De kan plugga vidare genom att börja med att läsa upp betygen. 

Är de inskrivna på arbetsförmedlingen? Då är de tvugna att söka jobb och får i gengäld viss summa pengar. 

Och sluta försörja dem med kläder, nöjen, skjuts odyl, allt som inte är nödvändigt.

Och ta sin del av hushållet, minst. Självklart. 

Jag skulle gissa på att du fått de barn du fostrat, eller var de bättre på detta som yngre?

Uppenbarligen respekterar de inte vad ni säger utan bara kräver mer. De vet att de får som de vill.

Idag ger väl alla gymnasieprogram högskolebehörighet, även om det såklart kräver hyfsade betyg.

Att verkligen sätta ner foten verkar inte fungera, i alla fal inte om det är ni föräldrar som gör det. Men om någon annan gör det....?

Ni måste göra något nu. Och sluta direkt med att betala allt. Ni gör det såklart av kärlek, men egentligen hjälper ni inte dom. Även om det är jätte svårt så måste ni ställa krav. Dom kommer få det svårare och svårare med sitt liv ju mer ni hjälper/stjälper dom. Jag har sett på nära håll hur det utvecklats. Två vuxna barn på 30 och 36 år som fortfarande bor hemma och varken jobbar eller pluggar. Det har slutat med att båda fått social fobi och dom går aldrig utanför dörren. Det har försökts ställa krav men inga tillräckliga då inget hjälper. Föräldern dom bor hos är ensamstående med en lön, och hen försörjer både sig själv och sina vuxna barn. Föräldern kan inte träffa nån pga sina barn för vem vill dejta en person med vuxna barn hemma som dessutom får tvättat och lagad mat av denne? Tänk om det blir så för era barn också? Dom lider ju innerst inne för det är inget värdigt liv att leva. Alla mår innerst inne väldigt dåligt för det är så sorgligt och destruktivt. 

Enkelt. Jag gjorde så här med min son (som dessutom har ett funktionshinder, men ändå): Jag bara sa till honom att han måste flytta hemifrån inom 6 månader. Och då gjorde han det.  Han var 23 då. Först hade han inte jobb, då fick han leva på försörjningsstöd. Och det var något i andra hand förstås som han hittade, och delade med någon. Sedan så skaffade han ändå ett jobb. 

Andra sonen studerade, men i snigeltempo, bodde hos oss tills han var 25. Jag krävde sedan att han antigen byter studier eller nåt, men inte fortsätter så här att inte komma nån vart. Han började då plugga något mer användbart och flyttade ihop med flickvännen. Har pluggat klart och jobbar nu. 

Dottern flyttade när hon var 19, ihop med pojkvän då. Hon studerade, jobbade, studerar mera nu.