22 år och oplanerat gravid, vet varken ut eller in
Jag har nyss fått reda på att jag är oplanerat gravid. Plussade för 2 dagar sedan. Var på ultraljud idag och barnmorskan sa att det var väldigt tidigt, precis så man kunde se, vecka 5+1. Har en tid med kurator imorgon.
Jag velar enormt mycket mellan att behålla och göra abort. När jag plussade fick jag råpanik och tänkte direkt på abort, men nu när känslorna har lagt sig lite grann är jag inte alls säker.
Har ett stabilt förhållande (sen nästan 5 år tillbaka), egen lägenhet och ekonomin skulle inte bli något större problem.
Min kille pluggar till ingenjör och skulle vara klar när barnet är 1 år, men har redan nu extrajobb. Jag har även en stöttande familj som sagt att de kan hjälpa till några ggr/vecka. Problemet är att jag tänkt börja plugga läkarprogrammet till våren (6 år) och tänker att det blir väldigt svårt med ett litet barn. Om jag behåller tänker jag att jag nog hinner göra klart första terminen (bf mitten av juni) och sen blir det ju sommarlov i tre månader. Tänker sen att det kanske går att plugga hemifrån med barnet iaf ett halvår och sedan kanske ta studieuppehåll ett halvår. Och därefter lösa det med min kille/mamma/och att jag kan plugga flexibla tider
Vill inte behöva sätta en 1 åring heltid på dagis, så tänker att på det sättet så kommer den kunna vara hemma mycket iaf tills 2 årsåldern.
Rent praktisk känns det som att vi skulle kunna lösa det för barnet den första tiden, iom. att de två prekliniska åren har mer flexibla tider och mindre obligatorisk närvaro. Jag är dock orolig för att mina studier kommer få lida om jag väljer att behålla. Vill ändå kunna klara av dom och ta max 6 mån studieuppehåll (tänker också att det kanske är lättare att plugga hemma med ett litet barn som sover mer än ett barn över 1 år). Eftersom det just är de 2 första åren på läkarprogrammet som har flexibla tider känns det också som att det är antingen att behålla det här barnet nu, eller vänta tills jag är typ 29.
Jag är nog lite sugen på att få barn nu, men samtidigt har jag svårt att se mig själv som mamma och är rädd att det kommer påverka mitt liv negativt. Min kille känner sig inte heller helt redo för barn, utan tycker det hade passat bättre om 2-3 år, men han tror också att det skulle gå att lösa just nu, och säger att det i slutändan är mitt val att göra abort eller inte.
Är som sagt orolig att mina studier kommer få lida/barnet kommer få för lite uppmärksamhet/det kommer tära på vår relation och att vi inte längre kommer kunna träffa vänner så som vi vill. Å andra sidan längtar jag redan nu lite efter barn och är inte så säker på att det blir mycket enklare efter studierna (med BT och ST). Vill helst ha 3 barn så det kanske inte är så dumt att få första nu. Är inte heller säker på att jag nånsin kommer känna mig helt redo för ett barn.
Är också extremt nojig eftersom jag druckit alkohol innan jag visste att jag var gravid (senast i fredags). Visserligen inte mer än 2 glas vid samma tillfälle, men ändå 2-3 gånger. Är livrädd att få ett barn med missbildningar eller andra problem just nu, eftersom det i princip inte skulle gå att kombinera med studier.
Går det att plugga läkarprogrammet med ett litet barn?
Hur vet man om man är redo att få barn?
Nån som druckit tidigt i graviditeten och hur gick det?