Oförskämd julgåva?

Jadu. Varför ska man ge julklapp till alla i en familj när man kan komma billigare undan? Varför ska man med ganska små medel framstå som en omtänksam person när man kan framstå som ett arsel?

Jag tänkte exkludera en svägerska från julklappar då hon strikt talat inte är en svägerska utan bara sambo med min bror. Det är min egenpåhittade gränsdragning precis som dem som exkluderar bonusbarnbarn från en familj har sin. Tror du jag blir populär om jag köper julklapp till alla andra i familjen inklusive övriga bröders fruar? 

Sedan finns det förstås släkter där det faller sig helt naturligt att inte köpa julklapp till bonusbarnbarnen. Men i det här fallet tycks det varit synnerligen olämpligt. Särskilt som farmor och farfar tydligen köper presenter till ett annat bonusbarnbarn.

Så de brukar inte ge bonusbarnet julklapp?

-Vi- har 3 barn och JAG har ett äldre barn med annan pappa. Jag tog inte med äldre barnet från början just pga liknande kommentarer, men sen nämnde jag det iallafall och det blev förvirrat.
I detta fallet bryr jag mig inte om äldsta blev exkluderad eftersom hen mer är i ålder för havtornssaft än klistermärken (men inte heller dricker sådant).
Julen är alltid knepig. Vi har rutiner i vårt hem, rutiner som gör att livet rullar på. Bland syskon med respektive finns två kockar som givetvis har prestige i att laga "perfekt julmat" men har noll arbetsledning. Sist vi var där samtidigt som dem en jul, så drog köttbullskocken ut på löprunda 1,5 innan det var dags att äta.  Kan ju säga att de inte ens var rullade när det borde varit dags att äta. Barnen fick bröd och smör, fanns inget pålägg hemma och att de skulle få JULost eller JULskinka eller JULkorv innan de vuxna på middagen var otänkbart. Så vi undviker helst att komma om alla abdra ska vara där. Det blir kaos varenda gång och oftast serveras inte maten göre det är läggdags för barnen. Som alla vet är trötta, hungriga barn ljuvliga att umgås med. Det är inte bara våra barn som blir så, utan även alla kusinerna. Det är inte heller ett stort hus, så finns inte plats att leka på om det är fullt med folk i köket och flera bord inburna och uppdukade till långbord i vardagsrummet gör att det inte går att se på TV.
Men det året vi vägrade komma blev det ett himla liv. Så vi ska vänta på frågan om vi vill komma. Får vi den inte kan vi stanna hemma, får vi den måste vi i princip komma.
Jag är som sagt uppvuxen ganska ensam med min mamma. Vår jul var god mat (i måttliga möngmängder der, som var slut på julannandagen),  kalle anka och julfilmer.  Min mamma var uppvuxen med väldigt hårt kontrollera jular med mycket måsten för att mormir skulle känna att det var jul, och mamma hatade det. Jag försöker hitta en medelväg. Min mamma, när hon ännu hängde med nog för högtider osv, gillade att vara med oss på jul men var också lika nöjd att få vara hemma för sig själv.
Mina barn vill gärna fira med farföräldrar, fastrar, farbröder och kusiner. I år är dessutom helgen kort, aå misstänker att det är enda chansen för dem att ses.

mycket bra har sagts redan.

framför allt så är det farmor och farfar själva som kommer att få en sämre relation till sina barnbarn, kanske hela er familj, om de inte anstränger sig mer.

Själv får man förhålla sig till situationen och acceptera läget.

Jag skulle, på riktigt, hört av mig till dem med ett tydligt leende, älskvärd och tacksam över presenterna och påpekat lite på samma gång att 'nu blev det väl nån liten sammanblandning av påsar och paket?'

Förklarat att de givetvis aldrig skulle skickat något som ni är allergiska emot, havtornen som de ju vet att ni inte gillar och missat en present till barnen.

Så skulle jag sagt att det absolut inte var några problem, det är ju tanken som räknas, och barnen klarar sig på de andra klappar de får. Men, av respekt, så måste ni naturligtvis få vet att det blev lite fel. Tusen tack ändå, inga problem som sagt. Har det blivit nån sammanblandning eller så är det inte hela världen.

Obs! med äkta tacksamhet, leende och avväpnande - inte syrligt eller kritiskt på något sätt.

Sen får mormor och morfar välja själva vad de gör med informationen.

* farmor och farfar förstås :)

Men oj, man blir ju matt bara av att läsa om syskonens jul....

Inte för att det spelar så stor roll för hur farnor och farfar framstår, men är det alltså fyra barn allt som allt och bara två som fick klappar?

Det är besvärligt med släktskap och familjer och jular. Bättre lägga sin energi på roligare saker.  Men det är lättare sagt än gjort, jag vet!

Det fanns påsar nog till alla, men innehållet var par, utom de färgade pappren. Två (små) ark klistermärken, två paket plåster. Om de räknade att två barn fick klistermärken och två plåster skulle det blivit "rätt" men äldsta är inte i ålder för barnklistermärken eller mönstrade barnplåster. Så det är tre barn som skulle dela på det.

Så då fick alltså barnbarnen, ditt äldre barn har ju egen farmor och farfar. Så ingen skada skedd.

Förutom att farmor och farfar framstår som nästan komiskt snåla. Även om klistermärkena och plåstren hade räckt till alla. Ok, jag vet inte om jag uppfattat det rätt men jag uppfattar det som att ni har tre gemensamma barn, varav två fick julklappar. Utöver det finns ett bonusbarn som inte heller fick julklapp. Alltså fyra barn sammanlagt i er familj?

Oavsett så verkar de ju vara både jobbiga att fira jul med och sjukligt snåla. Jag har har inga råd att ge förutom att bekräfta att du inte är överkänslig.

Har farmor och farfar det ekonomiskt dåligt ställt..? 

Uppdatering om julafton.
På j6lafton ringer makens syskon, de har paket till våra barn pch vill komma och lämna dem. Vi lämnade våra hos svärföräldrarna tidigare i veckan. Bland paketen fanns även paket från svärföräldrarna, så jag är nu ännu mer förviread över den julgåva vi fick tidigare. Kanske det var just tack för hjälpen med däcken, men det har vi inte fått förut genom.åren, och inte tyckt behövts då vi får förvara våra däck hos dem (det är smidigare iom att vi byter där, de är under husgrunden ich inte ivägen eller tar plats som annars används).
Jag och maken fick doftande duschtvål och deo av svärmors favoritmärke, barnen fick kläder som till färg och modell ser ut som om de var köpta till de andra barnbarnen. Vi hade min dementa mamma reagerade på dem och undrade hur i hela friden någon som träffat barnen kunde tro att de skulle uppskatta mörka murriga färger eller matta puderfärger. Dotterns kläder är dessutom i modellen korta och breda (som flickkusinen) fast hon är lång och smal och avskyr allt som är kort,  om en tröja slutar ovanför rumpan vägrar hon använda den. Sönerna som är lite stadigare har istället fått slimmade leggins, som är vad pojkkusinen med spinkiga ben använder. Skulle dessutom gissa att knäna inte skulle överleva en dag utan att gå sönder, just nu ligger 12 par byxor med förstärkta knän och väntar på att lappas...
Sedan sitta-stilla-i-timmar spel och golvpussel. Som ingendera funkar i vårt hem. Men men. Barnen fick alla egna paket, med sina namn på, det var väll det viktigaste. De unvek farmor/mormor problemet i år genom att skriva "från Pelle och Anna" på paketen.
Vi skulle dit idag på restmiddag. Men en kusin har fått feber. Samma kusin hade tydligen feber förra helgen också, och visade samma tecken i fredags som förra fredagen, men de reste hit endå, för barnen måste ju få fira jul. Eftersom vi inte kan vara sjuka (eller hemma med sjuka barn) nästa vecka så valde vi att bli hemma.
Tyvärr blir svärfar alltid sjuk av minsta lilla, så vi lär inte träffa dem alls under helgerna, viljet är synd då vi bokat mycket jobb för att sedan ha barnen lediga just för att kunna träffas.

De saknar koll på läget och ni kommer knappast lyckas med att få dem till att ändra sig.

Gissar att det inte bara är i detta sammanhang de beter sig annorlunda.

Verkligen.