Bråk om sex tar död på allt

Om jag skulle tänka mig vad som skulle krävas för att jag skulle ta mig ur det där dödläget...ni som tror er veta hur kvinnor på "gruppnivå" är... :) en hel del av oss har lika mkt eller mer lust än män. Oavsett var i barnskaffandet vi befinner oss. För att jag inte skulle vilja ha sex med min partner så skulle det krävas att jag ärligt talat tycker rätt illa om personen. Innan det skulle bli tal om något sex behöver den känslan gå tillbaka. Respekt, att bli lyssnad på och enbart vidrörd på ett behagligt sätt är minimum. Liksom, vad har partnern att förlora på det och vad finns att vinna. Jag skulle förmedla det på ett lugnt sätt och inte vika en tum. Njet. Får jag inte det så har jag inte oöverstigliga problem att avveckla relationen, trots barn. Det är oerhört tråkigt men det är det att leva i undermåliga relationer med.

Sen kommer vissa av er att börja yla om könskrig, radikalfeminism och säkert några -ismer till. Era märkliga agendor rör mig inte i ryggen.

Eller så är den bara tillfälligt nedprioriterad utifrån situationen?

De har fått barn, livet har gjort en 180 graders sväng, de är inte bara partners utan nu mamma och pappa, hon har angett att hon fick en stor bristning efter förlossningen som gör sex till något svårt, man är som kvinna fokad på bebisen första tiden- det är första prio (vi är biologiskt programmerade till det), andra prio är att få sova lite och hinna hälla i sig en kopp kaffe, drömmen är inte ett knull utan att få gå på toa själv, att hinna ta en dusch utan skrik.

Man måste få lov att få dispans i relationen den första tiden med barn och göra det man orkar med- bebis och läka ihop. Mannen får faktiskt backa här. Hans behov är nedprioriterad bebisens fokus och hennes återhämtning. Hade han lånat ut sin kropp i samma utsträckning hade det varit en annan diskussion.

Missförstå mig rätt. SEX och närhet ÄR viktigt. Superviktigt. Jag hade lämnat mitt äktenskap bums om vi slutade ligga, hade aldrig fixat det. MEN första året när man blivit föräldrar så måste man kunna acceptera att sexlivet haltar. Man måste få lov att ta varandra lite för givet här och överleva dagarna. Småbarnslivet är kort. Man måste se långsiktigt på relationen. Det är först när sexlivet haltar efter första delen som man bör oroa sig. Men inte innan. 

Mimosa86: Ts vill inte ha sex just nu. Om hon har sex mlt sin vilja så ÄR det ett sexuellt övergrepp, även om de är i en relation med varandra. Är det något i det du INTE förstår? 

Förövrigt så har själv blivit våldtagen, så vet hur der känns. 

Du behöver inte hans tillstånd för att separera, om det är det du vill.