Tänker jag helt fel här?

Liite uppdatering.

Som jag säkert skrev så dissade jag först honom på julafton då han bjöd in mig och min familj på julafton hos sig med sina...sedan dissade jag honom på nyår, eftersom vi inte hade hörts på någon vecka dessförinnan (han körde sin ghosting så jag var trött på det) och då åkte jag utomlands över nyår med den nya dejten.

Jag önskade honom dock gott nytt år och skrev ett kort meddelande strax efter tolv slaget på nyår och han svarade direkt och blev glad. Då var han med sin vän i Spanien i en vecka. Sedan hörde han av sig dagligen till mig som att ingenting har hänt. När han var på väg hem i lördags så skrev han till mig och frågade om jag vill fira barnets födelsedag med hans familj. Jag sa att jag inte kunde pga att jag skulle träffa min mamma. Då bad han om att vi skulle träffas på middag på kvällen eftersom han saknade mig. Jag sa att jag var trött och kände mig sjuk och inte kunde. Då fick han nog och sa att om jag kan träffa min mamma på dagen, men inte vill träffa honom efter så lång tid så vill han aldrig mer se mig igen.

Jag sa att vi kan väl ta en lunch i veckan istället. Då blev han tokig. Han vill ju träffa mig på riktigt. När jag stod fast att jag inte kunde, så har han dissat mig helt. Jag skrev igår igen o frågade om lunch, men han öppnar inte meddelandet och ignorerar helt. Så har han aldrig gjort tidigare, så nu känns det som att han bestämt sig.

Jag vill inte förlora denna nya man som jag träffar och därför vill jag inte riskera att träffa exet och ha sex och att vi återgår till varandra igen, när det ändå kommer ta slut igen efter en vecka. Dessutom har min nya bjudit mig på 2 veckors semester till Miami och Karibien, plus att han är den snällaste mannen jag träffat. Vill ge honom en chans.

Exet vill ju inte ens resa iväg med mig på min födelsedag då jag tagit semester pga att han ska skjutsa sin dotter till flygplatsen just en av de dagarna. Sjukare har jag aldrig hört. Så jag tänker inte förstöra min semester för 100 gången pga honom och hans barn. Det är alltid sånt tjat för att vi ska tillbringa semester eller resa ihop, eftersom alltid barnen måste gå före och om resan skulle infalla någon dag på dotterns (20 åringens) vecka så vill han inte åka. Så trött på detta. Samtidigt så känns det jobbigt och sorgligt att det nu med största sannolikhet är över för gott.

Så vad råder ni mig att göra? Bara acceptera och vänta på eventuell förändring kanske den dagen hon flyttar eller blir mer självständig. Eller borde jag bara visa att jag reser utan honom om det ska vara så svårt för honom?

Ville bara dela med mig att jag fick rätt tillslut. Var innerligt trött på min partner och hans dotter där jag kände mig som nr 2 senaste åren, att jag gick till en annan man som prioriterade 'MIG. Vi träffades i några månader när så min ex partner hör av sig igen och ångrar att han varit så dum att han tagit barnen före mig hela tiden. Nu har ju dottern äntligen träffat en kille och han insåg att han inte kan fortsätta välja barnen före i alla lägen. Så han jagade mig ett bra tag, sa att han försummat mig och insett att han handlat helt fel.

Nu har han sagt till barnen att jag måste få ha min egen tid då barnen inte kan komma och gå som de vill i huset, utan de måste hålla sig till varannan vecka. Dessutom har han huset till försäljning och vill köpa något nytt där vi båda skapar vårt boende tillsammans. Jag kan inte vara lyckligare än vad jag är nu, Barn ska INTE alltid gå före. Vi vuxna kommer ju att leva tillsammans när barnen går vidare med sina liv, så det är ganska logiskt tycker jag.

Men skojar du, kastar du bort den fine mannen bara för att ditt ex kommer och smörar????? Utnyttjade du den nye bara för att bli bjuden på resor och att visa att du hade nån???

Ni verkar ju fasen förtjäna varandra!