Babysim

Min första gick på babysim. Vi gillade det. Blev dock ett glapp sen, mellan babysim och upp till 5årsåldern. Han trivs i vattnet (gör förvisso systern också som inte gick babysim) men är inte simkunnig än.

Så sammanfattningsvis: jag tyckte det var mysigt och ansåg det bevisligen värt det (gick två terminer). "Värt" blir ju väldigt individuellt utifrån ekonomi och tycke. Det är ju ganska dyrt. Det är inget måste för barnets del. 

Gick med äldsta dottern, tycker inte de va något speciellt mer än kanske lite mysigt. Hon lärde sig simma vid 7 år. Gick inte med de de andra tre, sonen har precis lärt sig nu, han Är 7,5 år. Andra sonen är snart 3 år älskar vatten och har god vattenvana så kommer nog börja simma runt 7 år oxå. Yngsta dottern på snart 1 år är oxå en fisk som älskar att bada. 

Du kan lika gärna åka själv och bada u simhallen med barnen enligt mitt tycke. Men beror på hur man är som person. 

Jag gick på babysim med min yngsta. Det var jätteroligt och mysigt för både mig och bebis, och pappa eller min kompis följde med oftast så det blev en kul grej vi gjorde tillsammans. Vi gick två terminer och bebis/barnet fick naturlig vana av vatten, men jag framför allt lärde mig mycket om barnets naturliga reflexer att hålla andan och blev mindre rädd för att bada med barnet. Häftigt att skicka ungen under vattnet och se hur hon simmade som en liten groda helt naturligt.

Helt klart värt det tycker jag, det var nog något av det roligaste jag gjorde med barnen när de var små.

1. Ja. (1993)
2. Ja. Men mindre kul för mig eftersom det var gemensam dusch och omklädning. 
3. Minns inte men inte tidigare bara för att hon gick på babysim. 

Gick på babysim med mitt barn men det var inget det gillade alls, så vi var där några gånger och gav sedan upp. Lärde sig simma som sexåring eller kanske tidigare, simmade i varje fall tusen meter som sjuåring och tyckte det var roligt med allt bad. På egna villkor.

Ja, jag gick med bägge mina barn. Och ja, jag tyckte det var värt det - jag älskar vatten så det var ju kul att kunna göra det med min liten bebis och ha mysiga stunder ihop och bekanta mina barn med något som jag själv tycker om. Sedan gynnar det ju barnet på andra sätt också - motion, vattenvana, säkerhet (om det görs rätt).

Med simkunnig antar jag nu att du menar när de kunde hålla sig över vattnet utan hjälp, inte den "officiella" definitonen med att kunna simma 200m, varav 50m på rygg. Dottern kunde hålla sig över ytan själv från 22 månader, simma dit hon ville ungefär 2 månader efter. Sonen kunde hålla sig över ytan själv i några sekunder vid 19 månader. Jag trodde att det som med sottern kommer gå framåt fort och att han kan hålla sig i flera minuter inom någon vecka, men plötslig blev hans huvud jättestor och han åkte flera steg bak. Sedan var det många pauser i simningen, så varje gång vi tog upp det igen fick han börjar om från början. Han kunde slutligen simma strax innan han fyllde 4.

Vi gick två kurser, jag och dottern. Det är jättemysigt och hon älskar vatten (bara 10 månader nu så inte simkunnig hehe). Vi har pool hemma så jag ville gärna gå för att känna mig bekväm att ha henne i vattnet. Första kursen var hon 4 månader och det kanske var onödigt tidigt då hon inte förstod att vi var i vattnet knappt, men ändå mysigt. Andra gången var hon 7 månader och älskade det, plaskade som en tok och gillade att "jaga" leksaker och sjunga sånger.

Ja, vi gillade det och det var värt det, men inte för simkunnigheten utan för att det var en mysig och rolig stund för båda föräldrarna och bebisen. Det är ju inte simning som sådant som de lär sig, i den riktiga bemärkelsen att klara 200 meter bröst och ryggsim, utan barnet får vattenvana, lär sig från tidig ålder (ett par år) att hoppa i från kanten, vända sig, sprattla sig tillbaka till kanten och dra sig upp. Vid kanske fem år ungefär tar de sig över från ena sidan besängen (10 meter var vår) till andra utan hjälp. Visst ser man att bebisar simmar under vattnet, men det är inte som de lär sig på simskola utan en naturlig reflex. Om det är ren simkunnighet ni är ute efter så är det inte värt det, det kostar ju ordentligt mycket och riktigt simma lät de sig ändå inte nämnvärt snabbare än andra.

Nej att simma lär de sig ju inte däremot vattenvana som är ovärderlig. Min äldsta dotter som inte gick på babysim var väldigt rädd för att få huvudet under vattnet och fick nästan panik. Det var jobbigt för henne när hon lekte i vattenbrynet om hon råkade ramla, hon var rädd för vågor och hon krävde mycket uppmuntran och träning när hon skulle lära sig simma i sjuårsåldern. Den yngsta som gick på babysim var aldrig rädd för vatten. Hon lärde sig simma grodsim mm simning på ytan ungefär vid samma ålder som systern men höll andan och simmade under vattnet långt innan det. Det gjorde iofs jag också och jag gick aldrig på babysim.

Gick på babysim så tidigt som man fick vara med, det var jättekul. Särskilt när vi va två vuxna med och kunde göra roliga övningar som man inte kunde göra på egen hand. Tycker att jag lärde mig mycket och framförallt att inte vara rädd för att vara i vatten med en bebis. När jag var på semester själv med honom så simmade jag i poolen med honom på ryggen, tror inte jag hade vågat det utan babysimmet som gjort oss båda bekväma i vattnet. 

Men jag har gått på två olika babysim. Det första var som sagt bra, medan det andra var uruselt. Där var det trångt i en pytteliten pool och det enda som hände var att man liksom var i vattnet med barnet. Det fanns inte plats att göra några övningar. Ledarna var inte med i vattnet och verkade inte kunna särskilt mycket. 

Så jag tänker att det är bra att kolla i förväg hur förutsättningarna är.