Mor/farföräldrar hur gör ni med julklapp/peng

På makens sida finns tre syskon, där två har barn och en är ungkarl utan barn. Alla barnbarnen får klappar, men inte barnen med barn, medan barnet utan barn får klappar. Utöver det brukar vi vuxna ha secret santa där man drar en lapp och den personen köper man klapp till, för en satt summa.

På min sida är vi lite udda generationer. Mina barn är i samma ålder som min fasters barn, jag har ett vuxet syskon utan barn (runt 30 år). Hos oss blir det primärt att mina barn och min fasters barn - samt min bror - får klappar. I övrigt ger vi vuxna varandra lite symboliska klappar - tänk chokladaskar, någon bok, kanske något enklare sällskapsspel och liknande. Hade däremot känts dumt om min barnfria/-lösa bror köper en massa klappar till en hop med ungar, men knappt får något själv... Så till honom brukar det bli lite mer  

För hur mycket köper respektive barn åt föräldrarna? Ger de också 3000 per hushåll till föräldrarna? 

Mina föräldrar ger bara barnbarnen och då per person. samma summa till alla barnbarnen även om en familj har fyra barn och andra syskonet två.

samma vid födelsedagar. Barnbarnens födelsedagar genererar presentpengar men inte vi barns. 

Mina föräldrar vill inte ha presenter alls själva. varken till jul eller födelsedagar. 

Jag som är barnlös moster har inte en tanke på att jag skulle få presenter för samma värde som det jag ger till syskonbarnen. Att få skämma bort dem lite är ett nöje jag gärna betalar för.

Men om din bror inte känner likadant så är det ju schysst av dig att se till att han inte känner sig bortglömd och förfördelad. 

Läst något i en annan tråd, som jag tyckte var både vettigt och bra.

Om jag ger 2500 vardera till mina barn och deras familjer så får 
A (singel) 2500 kr
B (fru och 1 barn) 2500/3=833 kr vardera 
C (ensamstående med 4 barn) 2500/5=500 kr vardera

Det innebär ju i princip att barnbarnen inte får några julklappar utav mig utan de bekostas av deras föräldrar, av pengar föräldrarna annars fått av mig. Konstigt och orättvist, i mitt tycke.

I min familj får barnbarnen en summa insatt på ett konto och en mindre present som de behöver eller något som går åt- pyjamas, underkläder, bok, choklad etc. Barnen får en julklapp och ett presentkort (lika till alla barn). Det har funkat och varit uppskattat de senaste 20 åren (sen första barnbarnet kom).

Men att bli arg för en gåva, som i ts, anser jag fel oavsett!!!

Jobbigt bara om det kommer fler barn i familjen med fen barn, får de föräldrarna betala tillbaka till sina föräldrar då? Eller höjer man summan för alla då? Det blir ju istället orättvist beroende på hur många år man får det högre/lägre beloppet? Jag vill liksom inte bara byta pengar på jul, jag vill ge en uppskattad gåva! Jag är ensamstående med tre barn och har inte pengar i överflöd men vill gärna hitta något bra till alla mina barns kusiner (11 st). Det brukar bli mellan 150-500 kr per barn men gåvan passar just sin mottagare. Hade det börjat gnällas över summa hade jag nog... Eller jag vet inte, det skulle aldrig hända i min familj. Alla uppskattar det de får!

Det varierar väldigt. Mina föräldrar vill inte ha några presenter alls men ingen går med på att inte ge något. Oftast får de väl genomtänkta saker som kan variera från någon hundralapp i kostnad men tagit tid att göra (tex att man gör hemmagjord senap mm, stickar en tröja o.dyl) till många tusen (tex bjuder med på resa utomlands). Inte så att någon alltid ger billigare och någon annan dyrare utan tanke utan det varierar år från år.

Men vem köper julklappar till sina vuxna barn nu för tiden, trodde de flesta slutat med det?
Hos oss får bara barnen och ungdomarna julklappar eller pengar. Alla andra är vuxna och har egna inkomster.finns ingen reflektion om vad för pengar som läggs på det och om det är "rättvis" värde mellan barnen. 

Ja det har ju inte alltid varit 5 barn i den familjen. Men summan har nog varit typ 500 kr per barnbarn i 20 år och det har nog snarare handlat om att föräldrarna fått mindre och mindre än att totalsumman har höjts.

För mig har det faktiskt känts bra att våra föräldrar ser oss barn också (även som vuxna) och att vi inte bara existerar genom våra barn. Och att det barnlösa syskonet har ett eget värde och inte bara förväntas att ge utan att få.

Sedan förstår jag såklart att ekonomin spelar in. Om de hade haft dåligt med pengar och fick kämpa för att ge något till barnbarnen så hade jag ju tyckt det bara var jobbigt att de la pengar på mig. Men nu har de väldigt bra med pengar och hade kunnat ge mycket mer och det enda som hade påverkats hade varit vårt framtida arv (som alla vi barn har varit tydliga med att vi tycker de ska leva upp och att vi kan tjäna våra egna pengar).

Så för oss i vår familj handlar fördelningen enbart om vad som känts rättvist och sjysst och ingenting om olika parters ekonomi.

Det är aldrig någon som har gnällt eller inte uppskattat saker, det är våra föräldrar som förklarat bad de upplever som rättvist (och som sagt startade med den där julen där det delades ut typ 50 julklappar, alla utom jag hade en partner som köpte julklappar till dom, och jag fick totalt 3. Jag gnällde inte men kände mig ensam och osynlig och flera andra uppmärksammade också att det inte kändes bra).

Är nog allas andra känslor som kommer in, att det känns fel att en person köper en massa saker till alla andra familjerna (barnen) men inte får igen alls eftersom personen inte har barn. 

Men ska inte barnbarnen få behandlas som egna individer, utan som en förlänging av barnet (sin förälder)? Om du får endast ett barn och ditt syskon har 3 barn, ska ditt barn få 450 kr varje jul och födelsedag medan ditt syskons barn får 150 kr vardera = 450 kr sammanlagt? Det är ju helt orimligt att man är värd mindre för att man har flera syskon. Det är rätt småsint av dig att sitta med tårar i ögonen för att barnen får leksaker och du som vuxen "bara" 3 klappar!? Vem bad dig köpa för mer än du hade råd med till alla vuxna i familjen? Fy, så pinsamt.

Köper inget till vuxna.

Varje barnbarn får lika mycket, det är föräldrarna som får mindre. D.v.s. det barn med många barn själv får inte någon julklapp, det barn utan egna barn får en större julklapp. Så i ditt exempel ovan så skulle alla barnbarn få klappar för 450 kr, men mitt syskon och dennes partner kanske får en flaska vin att dela på medan jag och min partner en flaska champagne. Och vårt barnlösa syskon en sparesa. 

Jo det var faktiskt jättejobbigt den julen. Jag hade köpt en klapp till mamma, en till pappa, en till de som par, en till mitt storasyskon, en till dennes respektive, en till de som par, en till varje av deras barn och en till mitt småsyskon. 

Mitt småsyskon köpte med precis samma fördelning som mig. Mina föräldrar också (en till äldre syskonets, en till dennes partner, en till dom som familj och en till mig) + massor till deras barn och massor till mitt småsykon. Och mitt äldre syskon och dennes partner hade ju också köpt en massa till varandra. Och mitt syskons partner hade med en påse klappar till mina föräldrar från sina föräldrar. 

Så det här handlade inte om att bara barnen fick paket, utan ALLA vuxna närvarande fick runt 10 paket var utom jag då jag var den enda som var ensam i mitt hushåll. Vilket givetvis inte gjordes lättare av att jag nyligen blivit dumpad, annars hade jag också haft en partner som hade kunnat ge mig något. 

Jag sa inte något till någon och visade inte heller något, men både mitt småsyskon och mina föräldrar kom till mig senare med julklappar i efterhand för de tyckte att det hade känts hemskt när det ropades upp julklappar i en timme och alla utom jag satt med störa högar. 

Detta är ju något helt annat än du beskrev i inlägget jag svarade på. Du skrev att barnfamiljen överöstes med klappar och alla fokuserade på barnen, det tycker jag är självklart, med motiveringen i mitt föregående inlägg. Men med detta förstår jag mer vad du menar, man får passa sig när man köper massvis med julklappar till någon enskild. Vi firar alltid litet på morgonen och utbyter våra julklappar innan vi träffar släkten, det skulle kännas lite konstigt annars.