Konstant stress som studerande

hmmm jag tänker tillbaka på mina högskolestudier som bästa tiden.

Flyttade till ny stad, fick nya vänner som också var inflyttade, bodde i korridor med studenter, pluggade hårt men festade hårt, gick på föreläsningar ibland bakfull med likasinnade, mycket fika till rabatterad studentpris och trevligheter. Mycket studentaktiviteter, roliga minnen som att leva på nudlar 2 mån för att ha råd med den där skitsnygga klänningen, satt i tyst datasal till 5 på morgonen med en vän för att hinna lämna in slutuppsatsen kl 7. Däckade i kompisens säng och körde en stor middag vid 14 på restaurang för att fira. Togaparty, maskeradparty, modeevents och good Bags med fruktansvärt fult smink utdaterat. utlandsstudier och mycket flirtande. Livet lekte.

Hade jag bara suttit och kämpat med plugget hade det blivit outhärdligt. Att det funkade att plugga så hårt berodde på att vi var vänner som tog pauser, hade roligt efteråt och levde livet. Man måste ha båda delarna för att få energi och ork.

sen måste man lära sig att misslyckas. Det är den viktigaste lärdomen. Och det är ok. Upp i sadeln igen. Vad spelar det för roll om du klarar tentan 4e gången? Ditt värde sitter inte under du gör utan den du är. livet är långt, och man kan inte gångbron livet utan törnar. Allt ordnar sig faktiskt :)

Så sant så!

Det låter som att det där med balans kom mer naturligt för dig... 
Jag har svårt att slappna av...
Har inte ens varit på en enda fest eller aktivitet sedan jag började... :) haha!

Om du inte kan slappna av kan du dela upp i kortare planerade perioder som du faktiskt kan ha mer kontroll över och gör fler saker med en rutin som du inte behöver kolla över igen för du har redan gjort det. Exempelvis skaffa dig en väckarklocka som du inte behöver ställa om för att den ska ringa nästa morgon och ställ den på samma tid varje dag oavsett när du ska iväg. Gå upp samma tid varje dag och fyll igen de dagar det blir en lucka innan du behöver ge dig iväg med en planerad aktivitet såsom yoga.

Har du en bra studieteknik? Man behöver oftast inte läsa allt i böckerna utan kan koncentrera sig på vad som är viktigt. 

Du verkar vara en orolig människa och det är väldigt energikrävande. Men det finns hjälp att få för att hantera åtminstone delar av sin oro och ångest. Risken är annars att du fortsätter oroa dig när du sen ska ut i arbetslivet.

Motion är jätteviktigt, tex en rask promenad en halvtimme på lunchen när det är ljust ute gör underverk. Jättebra att du funderar på yoga eller liknande där du tränar på att slappna av. 

Jag vet att man inte behöver läsa allt...
Jag brukar skumma igenom... anteckna lite... osv.
Som sagts tidigare, jag har inte blivit underkänd... så studietekniken i sig är inte urusel.

Det jag har svårt för är nog egentligen att hantera mina känslor av oro, ångest och stress.

Motion är en bra idé!
Jag märker att om jag är ute och går i skogen eller så.. så brukar min ångest minska betydligt. 

Yoga och lite styrkeövningar hemma ska jag försöka få in lite mer... (har en yoga-matta hemma.)

Helt ärligt så har jag aldrig satt mig ner och läst en hel kursbok, jag har använt dem som uppslagsverk vid uppgifter eller sökt upp något jag inte riktigt fattat från föreläsningar (då sökt på nyckelord I registret snarare än läst hela kapitel). Restiden är också ett problem. 3 h om dagen är orimligt om man ska ha något slags liv också. Ibland måste man överväga en flytt för att nå sina mål.
Våga dessutom lämna in uppgifter utan att vara 100% nöjd. Att själv lista ut vad som fattas tar ofta minst dubbelt så lång tid som om man får direkt feedback från lärarna. Man lär sig dessutom massor extra på att få konstruktiv kritik. Har aldrig varit med om en kurs där man inte kunnat komplettera. Så plugga smart, övertänk inte och flytta närmare.

Tror 3 timmar var lite överdrivet.
Kanske är det egentligen lite över en timme det tar. 
Men det KÄNNS som 3 timmar för det är ju väntetid och så... man måste ha marginaler. :)

Om jag tar tåget så tar det ca 35 minuter. Sedan måste jag ju ta bussen från mig till stationen... den tar ca 10 minuter. Så 45 minuter.... men sedan tar bussen lite längre ibland... tåget lite längre i bland... så typ en timmes resa kanske om man ska lägga till lite tid för dagar då tåg och buss går segare (och man måste vänta också.)

Sedan när jag är framme ska jag ju gå till skolan... typ 5 minuter.
Allt som allt krävs alltså ca en timme för att jag måste ju gå i tid för att inte missa tåg och buss....

Min oro för att missa tåg och komma försent har gjort att jag kanske planerar in lite väl mycket dötid till resorna. :)

Men sedan behövs ju lite tid för att inte komma försent till salen när man är framme också....

Men flytt är absolut något jag funderar. Antingen till staden jag studerar i, eller närmare centralstationen/city i min stad...
Det skulle underlätta mycket! 

Hej!
Det låter ju som att du har det jättetufft. Du har fått många goda råd här, varav några säkerligen kan vara hjälpsamma. Däremot verkar det som att själva oron i sig är ett problem för dig. Visst, det ÄR jobbigt att läsa på högskola, men vore inte bördan mycket mindre om du inte tyngdes av oron kring studierna? Det låter som att din kropp ständigt går på högvarv av oro vilket såklart gör dig helt slut. Jag skulle råda dig att vända dig till Studenthälsan eller till vårdcentralen och be om hjälp att hantera oron. Det tillsammans med strategier för studieteknik, strategier för att underlätta i vardagen med pendling och annat, och socialt stöd från studiekamrater tror jag kan ge dig en chans att faktiskt klara av studierna. 

Lycka till och ta hand om dig <3

Det är ett dåligt råd. Det har hänt att vi bara haft en chans vid inlämningar, just på grund av att vissa studenter annars inte anstränger sig och lämnar in halvdana uppgifter. Det blir så mycket extra jobb i onödan för den som rättar uppgifterna när studenterna har denna attityd. Studenter som uppenbart inte anstränger sig vid inlämningarna ger inte heller speciellt gott intryck bland lärarna, och det kan påverka betyget.

Jag skulle aldrig lämna in något om jag tvingade mig att bli 100 procent nöjd.
Jag har höga krav på mig själv....

Jag anstränger mig alltid så att jag gör så gott jag kan och försöker prestera ett bättre jobb än innan, men om jag skulle göra "100 procent" i från mig på uppgifterna skulle jag aldrig sova och äta...

Mina arbeten är ibland "halvdana" men oftast... "godkända med marginal" och ibland väl godkända... så...
Där vet jag redan med mig att jag gör så gott jag kan utefter mina förutsättningar med ångest osv.

Men om jag lyckas minska min ångest och oro så kanske jag kommer kunna lämna in bättre arbeten med tiden... 

Att vara nöjd till 100 % är inte samma sak som att lämna in halvdana arbeten för att man tänker att det är enklare att läraren får extra jobb än att man själv behöver anstränga sig.

Lärare är inte dumma, dels har de själva varit studenter en gång i tiden, och dels lär de sig att se vilka av studenterna som anstränger sig och gör sitt bästa men ändå inte når ända fram, och vilka som är slarviga och lata.

Jag tycker därför inte att du ska följa Plugga Smarts råd kring detta, utan fortsätta göra ditt bästa.

Hej alla och glad påsk!

Här kommer en uppdatering.

Jag har fortfarande många stressiga dagar, men överlag så har jag lugnat mig lite med min oro.

Jag försöker fokusera på att göra mitt bästa och att ta en sak i taget, inte se katastrofer framför mig. 

Idag har jag fyra uppgifter som jag bör skriva åtminstone lite på... för de är alla rätt omfattande och ska alla in den här månaden. Helst vill jag bli helt klar med en av dem.

Jag har inte lagt upp någon detaljplan.... 
Min utmaning är att fokusera mer på att ta mig framåt istället för att använda så mycket energi till att oroa mig. Så det är det jag jobbar på nu.

Jag ska ta mig framåt, steg för steg istället för att bli paralyserad av min oro. 

Men jag ska handla god mat och sitta och skriva så mycket jag orkar idag!

Jag går också i en onlinebehandling för oro och ångest just nu... så jag hoppas att det ska gå framåt med det. 

Jag förstår dig. Jag har aldrig varit menad för att plugga... men har varit menad för att lära mig haha. Så fram tills typ 1an på gymnasiet fick jag MVG i det mesta (förutom där jag behövde plugga mig fram till kompetensen) och sen gick det utför. Gick ut gymnasiet med IG i två ämnen och sen på universitet så tog jag mig igenom grupparbeten genom att sitta i grupp med folk som gjorde allt, och de gånger jag var tvungen att göra något själv gjorde jag det kvällen innan vi skulle vara klara. Tentor pluggade jag till 3 dagar innan tentan, hade knappt börjat eller ens läst/lyssnat på föreläsningarna, och varje gång hatade jag mig själv för att jag inte börjat tidigare för när jag faktiskt BÖRJAR lära mig så är det intressant. Så jag tänkte efter varje tenta att jag ska fortsätta plugga lite ändå men såklart man inte gör det?? Haha...
VARJE tentaperiod började jag precis innan och mådde lika dåligt varje gång. Nu idag (idag är jag 28 år, fyra år sedan jag slutade plugga) tror jag att jag kan ha haft lite ADHD med eller något likn eftersom jag tog paus var femte minut typ och drogs till annat hela tiden, även om jag Älskade att lära mig i sig.
Har insett att jag måste lära mig under press eller i grupp typ. Jag pluggade ekonomi 3 år och jobbar som analytiker idag, men jag lär mig av att engagera mig i saker och vara drivande och ha ansvar. Inte av att läsa på om saker, för jag hatar det.
Jag har ännu ett par kurser jag inte fått godkänt i... men det vet iaf min arbetsgivare om och det sega är att seriöst ingen bryr som om examen längre. Så har inte heller fått en "skjuts" i att ta tag i de där tentorna som är kvar..

Jag hatade att plugga, men jag älskade allt runtomkring när jag pluggade gjorde ju inte saken lättare heller. Det är svårt hur skolan är utformad som om alla fungerar likadant. Jag är otroligt stark "ledarskapsmässigt" och lärde mig lika mycket mina typ tre första månader i arbetslivet som under 3 år på uni.

Tack för din input!
Jag är väl lite ojämn i min ork och energi och motivation.
Vissa uppgifter klarar jag med nöd och näppe, andra får jag högsta betyg i, och en del kämpar jag för att nå upp till G.

Jag har sömnsvårigheter och lider av ångest generellt också... så det gör sitt.
Tentorna har jag hittills på den här utbildningen klarat alla! Har en från förra kursen som inte blivit rättad än... men jag tror att den ska bli godkänd.

Det är strukturering av allt jag ska göra som är det svåra.
Jag klarar också vissa saker bättre under stress..
Ibland när jag ska skriva en uppgift, och börjar läsa i en bok för att hitta vad jag ska ta med för referenser och vad jag ska analysera för något, och resonera kring- så fortsätter min hjärna att oroa sig för att jag kommer bli underkänd, och för de uppgifter som inte blivit rättade än tidigare, SAMTIDIGT som jag försöker göra den uppgift som jag har framför mig.

Det är alltså som en konstant stresskänsla i kroppen och tjatter i huvudet om alla farhågor jag har- så det är svårt att verkligen fokusera på en sak i taget.

Jag vet inte hur jag ska bli av med mina orostankar som bombarderar mig ständigt och tar energi... 

Jag tror jag måste sänka mina förväntningar på att prestera, vilka är de som ger mig min ångest och tar min energi. Det är svårt att ändra tankemönster. 
Jag gillar väl generellt att studera, men den här perioden har min ångest och sömnbrist tagit all glädje från mig.

Jag ska försöka hitta extra- eller sommarjobb också har jag tänkt. Det kanske kan minska min stress att inte hela "den jag är" hänger på plugget, utan att lite pengar kommer från annat håll, och lite av min identitet också.