En fråga till er som frusit ut/ ignorerat en kollega

Och det har ingenting med saken att göra.

Nej, det har jag aldrig gjort.

Såklart dina egna tillkortakommanden är högst relevanta i en tråd där du tillskriver andra dåliga egenskaper utifrån att man exempelvis fryser ut Hitler.

Jag betraktar ju ditt ställningstagande som en karaktärsbrist.

Om jag så vore djävulen själv så förändrar inte det vad utfrysning är för någonting.

Det kanske är så att ni som ser det som mobbning oavsett aldrig har stött på en sådan människa som helt enkelt förtjänar att frysas ut?

Skönt för er. 

Det är ju inte precis så att den som blir utfrusen är en söt liten ängel som aldrig gjort en fluga förnär.

Den person jag slutade att ens titta på led knappast av det, resten av kollegorna fortsatte i alla fall att vara någorlunda hövliga, några fortsatte vara hennes vänner vilket jag inte riktigt fattar men deras val.

Hon borde ha fått sparken för det hon gjorde, jag skäms inte ett dugg över att jag sa max 5 ord till henne efter händelsen och då var det för att jag var tvungen, annars aldrig.

Jag är ingen mobbare men beter man sig så jävla illa som hon gjorde så kan man inte komma och gråta över att vara mobbad om personen man gjorde illa vägrar ha något med denne att göra.

Det är fortfarande utfrysning även om jag eller andra i tråden skulle anse att personen förtjänade utfrysningen.

Haha ja såklart det är utfrysning, det har jag väl inte sagt emot?

Det var ju mobbning du kallade det, men det är knappast mobbning att vägra prata med en person som gjort en illa.

Utfrysning är mobbning oavsett om personen som blir utfryst mobbade först. 

Haha nej det är det inte! Du kan inte dra allt över samma kam. IBLAND är utfrysning mobbning. Ibland är det för att skydda sig själv som man låter bli att prata med en person.

Att ca 19 andra pratar med personen medan 1 (jag) inte gjorde det betyder inte att personen är mobbad.

Jag är väldigt nyfiken på er som har skrivit i tråden om kollegor som varit vidriga eller gjort hemska saker mot er innan ni bestämde er för att ignorera dem. Eller rättare sagt, jag är nyfiken på vad kollegan ifråga hade gjort? Skulle vara intressant att höra!

Har själv blivit utesluten/mobbad på en arbetsplats av en person, då hon var avundsjuk på att jag fick mycket beröm och uppnådde goda resultat trots att jag var mer junior än henne. Det var jättejobbigt, som tur var fick jag annat jobb ganska fort. 

Jag tyckte om min kollega innan händelsen så det fanns verkligen ingen avundsjuka, kanske från hennes sida, jag vet inte. Jag hade iaf inga problem med henne alls men en dag fick hon tydligen ett väldigt problem med mig. Jag vill inte säga exakt vad hon gjorde här för folk kan nog känna igen det. Men det var i stort sett förtal mot mig som nådde en stor mängd människor på arbetsplatsen, även de som vi inte jobbade med, dvs andra avdelningar, det hon sa var heller inte sant. Som tur var så stod de flesta på min sida, några ville inte välja. Blev möten med chef och allt och hon vägrade både ta ansvar eller be om ursäkt. Efter det vägrade jag ha med henne att göra och sa rakt ut till chefen att jag aldrig skulle arbeta med henne igen. Jag bytte jobbgrupp i stort sett efter händelsen, dock jobbade vi ändå ganska nära varandra men om jag mötte henne i korridoren eller om vi träffades i lunchrummet så ignorerade jag henne totalt. Sa inte ens hej.

Men 1 person, då är det inte utfrysning. Utfrysning är fortfarande en form av mobbning. Oavsett vad personen har gjort.

Varför tjafsar du om mobbning då? Ts frågar om DU dvs en person frusit ut någon. Inte om en hel grupp gjort det.

En del människor förtjänar att frysas ut, så är det bara.

hm ok tack för svar!

Därför att utfrysning ÄR en form av mobbning.

Det du beskriver är inte vad som brukar avses med utfrysning. Att du som ensam person väljer bort en person som du inte pratar med samtidigt som 19 andra pratar med personen.

Man kan svara i tråden att man har utfryst någon, det måste inte vara att man var ensam om det, står inte så alls.

Frysa ut vet jag vill inte direkt om jag gör, mer försöker undvika just nu. Jobbar väldigt mycket med en person, denna person har väldigt hög frånvaro och dränerar mig på energi när hon väl är på plats. Tar inget ansvar, frågar om allt vi ska göra trots att hon varit dubbelt så lång tid jämfört med mig och borde visa/lära mig, vi har samma schema/saker vi ska göra vecka efter vecka så väldigt sällan ändringar eller nåt nytt.
Hon är stressad, smäller i dörrar, saker osv tar Mao ingen hänsyn till andras egendom.
Jag hälsar och pratar om hon vill något, men för mitt egna mående måste jag just nu hålla distans till henne. Åker hem med huvudvärk och behöver ofta vila när jag jobbat med henne. Detta känns inte bra, chefen vet om det och gör så gott det går just nu. 

Vi hade en person på mitt jobb där alla bara räknade ner tiden till han gick i pension. Han hade blivit sparkad från ett tidigare jobb pga ett allvarligt tjänstefel. Istället för att bättra sig fortsatte han i samma spår. Lägg till en fruktansvärd kvinnosyn. Jag vet ärligt talat inte varför cheferna inte gav honom varningar tidigare men när jag blev inblandad var han nästan 65 och jag antar att det var enklare att vänta ut pensionen än att försöka sparka honom. Tyvärr valde han att stanna kvar till 67.

Efter ett par omgångar när han gått över gränsen (inkl utsatt mig för fara då han var ansvarig för farliga maskiner) blandades våra respektive chefer in och jag slapp till största delen jobba ihop med honom. Helt gick det dock inte att undvika och vi rörde oss fortfarande i samma lokaler, speciellt som jag jobbade en del med hans kollegor.

Nej, jag pratade inte med honom om jag kunde undvika det. Var vi tvungna att jobba var jag professionell men inte ett dugg mer.

Om han märkte något? Det är jag säker på att han gjorde men ärligt talat bryr jag mig inte.

Ja vi fick in en konsult som förutom att vara helt inkompetent (alla delar av företaget var redan förbannade på honom) var både rasist och misogyn.

Så då ville inte folk leverera eller ha nåt med honom att göra. Varpå han skällde och härjade på dem. Varpå han blev uppkallad till sin chef för att försöka ta tag i vad det var som inte funkade och då sa till henne att inget var hans fel och "du som både är kvinna och från [land i Afrika] ska inte komma och säga hur en man ska sköta sitt jobb!!"

Hon blev helt chockad.

Han fick personlig utskällning av VD och eskorterades sedan direkt ut från stället av vakten.

Om man tycker det är konstigt att en sån person blir utfrusen på jobbet och får sparken är man nog rätt knäpp själv.

Han var patologisk mytoman. Kunde inte öppna truten utan att ljuga. Och på riktigt mellanstadienivå "Det vet jag för min pappa är diplomat i USA!", Ehh näe, han jobbar på bilverkstad.....typ.
Ljög för chefer, för kollegor, pratade skit för att folk skulle bli osams och han var den enda goda.
Man orkade liksom inte, han fick hålla sig på sin kant och leva i sina egna lögner om att han var nära släkting med Zlatan och därför var aktuell för samma klubb som han etc.

Det stämmer verkligen inte att det aldrig är okej att ignorera folk som försöker eller har skadat en och det är inte mobbning att ignorera dessa. Tvärtom kan det beroende på person och situation vara det allra bästa att göra. Du får skilja på självbevarelsedrift och sådana högre syften som att "visa" genom andra metoder som något slags uppfostran av vuxna. Att ignorera "visar" också ett och annat om var någons gräns går. 

På vad bygger du dina fyrkantiga teser om att den utsatta blir utsättare när den ignorerar?