Bli sambo där en äger huset

Vem har sagt något om att missköta det? Inte jag. Däremot är det ju ekonomiskt faktiskt en stor risk att lägga in massa pengar i ett boende som man inte äger och som inte är köpt för gemensamt boende. Går man isär är varenda krona och allt slit då borta av dem. 

Vad är det du de facto ser som såna risker med att man går in och samäger ett boende, som du ser fortfarande gäller efter ett år? Jag kanske ser det annorlunda som är 40+ men efter ett år kände jag mig säker. Ett flertal år senare och ett par barn senare är jag lika säker att det var rätt. 

Du skrev ju det nyss:Dvs, tekniskt sett skulle du skita i att sköta boendet och du skulle inte satsa på relationen heller, bara för att du inte skulle få samäga.

Och för att svara på din andra fråga: ett år räcker INTE för att kunna vara säker på att relationen håller långsiktigt. Jag skulle aldrig riskera mitt boende för det. Jag är redan 40+ om det är relevant.

Nyfiken: hur gör ni med betalning av större undehåll på huset (värmesystem, tak, nytt badrum tex, som ju ligger i flera hundratusen-kronor klassen). Betalar du alltkd motsvarande din större ägoandel i dessa?

Nej, det är inte jobbigt. Uppdateringen av ägaravtalet tar 5 minuter en gång om året och omvärdering av huset tar väl kanske max 1,5 timme i anspråk var tredje år. Skriva nytt avtal behövs ju inte, räcker att uppdatera det som finns. 

Den gången vi har gjort något sådant har han betalat. Summan och halva värdeökning har då använts som inköp i huset. 

Suck. Tala om att du tolkar min text som fan läser bibeln.

1. Att inte investera pengar i ett boende är inte att missköta det. Det är att inte investera mer pengar i det, knte lägga pengar i renoveringar eller styling för något jag inte äger. Men varför skulle jag lägga in pengar i ett boende jag inte äger - det ÄR ju faktiskt pengar som jag chansar med på ett helt annat sätt. Du som är så mån om att inte tappa pengar, varför bryr du dig inte om den här delen? Och ja -  om min sambo inte skulle vilja att jag gick köpa in mig skulle jag ta det som att han inte trodde på oss långsiktigt.

2. Jo, ett år kan räcka. Kanske inte för dig, men för andra. För mig gjorde det det. 

Jag förstår fortfarande inte dig. Men jag är inte rädd att förlora boendet heller, antingen löser jag ut sambon om jag och barnen är de som ska bo kvar, eller så löser han ut mig om det är bättre för alla inblandade inklusive barnen. Och då har jag nog med pengar för ett annat bra boende. Om det nu kommer till det. Eller så går vi inte isär utan bor i vårt gemensamma boende som vi bygger på ihop tills den dag vi säljer det.

Aha. Men det kan ju bli mer än 1% av ett värde?

Ja det kom från rätt person.

1) Det känns rätt självklart att man inte betalar för dyra renoveringar när man inte äger något av huset.

2) Så himla bra för dig då. Jag föredrar att känna mig trygg i att relationen ser ut att bli långvarig innan jag riskerar hela min tillvaro som jag investerat i både ekonomiskt och känslomässigt. Alla tar det inte med en klackspark om de förlorar bland det viktigaste de har.

1. Eller för annat, vilket var det jag avsåg med stt jag inte skulle betala för att piffa upp ett boende jag inte äger en % i. Och det fick du till att jag dkulle missköta det?

2. Jag var trygg. Nedvärdera mig inte bara för att du inte kände det lika fort, tack. 

Och du har uppenbart starkare känslomässiga band till ett hus än jag har. Ett hus är ett boende. Det finns många. Som sagt, tar det slut får jag ändå en så god ekonomi att jag kan köpa mig något annat trevligt. Så jag riskerar på inget sätt min tillvaro - eller hur? Det viktigaste jag har är min familj och min hälsa. Mitt boende är något som sett olika ut under mitt liv. Jag ser en stor skillnad på ett hus någon i släkten byggt eller där generationer bott, och nåt jag köpt själv för några år sen. För övrigt skulle jag nog inte heller vara så pepp att bo kvar i ett hus jag levt i ett antal år med den jag älskar och renoverat ihop. Skulle inte direkt vilja dela det huset med någon annan.

Och jag står fast vid att jag skulle känns det som konstigt att bo med någon som inte ville att jag skulle köpa in mig och dela hemmet. Det skulle få mig stt känna att personen tvivlade på riktigt.

1) Så du skulle inte köpa prydnader, möbler eller annan inredning heller? Tråkig inställning.

2) Till skillnad från dig, som inte varit annat än nedlåtande från första stund menar du? Ta fram en spegel innan du klagar.

Ja, ett hus är viktigt för mig. Om jag har valt ett hus som jag älskar så finns det inte en chans att jag tänker riskera det för någon jag bara bott med något enstaka år! Det är väl samma skillnad som att en del tycker att det är rolig att laga mat medan andra bara ser det som nödvändigt för överlevnad.

Ja om din trygghet i en relation är beroende av att du får vara delägare så får det stå för dig. Ytterligare en sak som skiljer sig mellan oss två.

Inredningen är ju något man delar som sambos vid en separation. Men jag skulle inte betala för färg att måla om för, eller fasta saker som vitvaror som bara höjer värdet på huset.

Du är den som varit nedlåtande mot mig och ifrågasatt hela min relation genom illa dolda insinueringar. 

. Min trygghet i en relation kommer ur att jag känner att den jag lever med vill dela sitt liv med mig. Om jag bott ihop med någon och den personen inte vill stt vi ska dela på vårt boende så visar det för mig att personen inte tror så myclet på oss eftersom den, som du lyfter i dina svar, är rädd att vi går isär och jag snor den på huset. Det skulle få mig stt känna att personen tvekar på oss. Sen har vi också barn ihop, så jag känner väl att det finns annat jag skulle tycka vore tråkigare vid en separation än att jag fick leta ett annat boende liksom. Men nu är jag trygg i det här förhållandet, att det lär vara längre än min lust att bo där jag bor.

Jag letade för övrigt hus rätt länge och det jag insåg då var att jag kände rätt starkt för rätt många hus. Jag gillar mitt boende nu. Men det finns många andra boenden med med stora fördelar. 

Jag utgår från det du skriver och tycker att du har en väldigt monetär syn på en relation, och det är väldigt trist i mitt tycke. Självklart betalar man inte för vitvaror mm där man inte äger boendet, så där antar jag att vi är överens iaf.

Ja du får väl tolka det så. Min syn på kärlek handlar om hur personen behandlar mig, inte om hen låter mig äga halva huset bara för att vi flyttat ihop. Självklart "tvekar" man när man inte ens vet om man passar att bo tillsammans, många relationer går åt skogen när man upptäcker att det inte funkade så bra att vara sambos, så då borde man verkligen vänta ett tag.

Rent vansinne o dela på huset.
Man ska se det som en pensionföräkring, har man låga lån eller inga alls har man bara boendekostnader, dvs 4-5000kr månad, dela dessa kostnader hamnar på 2500kr styck.
Man får låga omkostnader.

Dela innebär att man måste lösa ut den andra ifall det tar slut, oftast stiger fastigheten med någon miljon under 10-15 års tid, dvs ska man lösa ut någon med en värdeökning på 2 milj, måste man låna upp 1 milj för att lösa ut den andra. och man har drastiskt försämrat sin egna situation för framtiden.

Dem flesta nuförtiden låter inte den andra köpa in sig, just för bostadspriserna har ökat så enormt.