• Anonym (Andreas)

    Jag mår inte bra

    Jag har sedan början av sommaren inte mått bra. Går runt och är ledsen nedstämd och känslig och orkar inte umgås med andra pga min sinnesstämning men även för att deras energier och beteende mot mig påverkar mig ännu mer negativt. Min självkänsla och självförtroende som annars brukar bara bra är plötsligt inte det.

    Snart har frun och jag semester och familjen ska åka iväg några dagar och kanske blir det bättre då. Kanske inte.
    Jag håller det mesta inom mig som de flesta män. Men jag vill bara gråta. Den här känslan jag har är svårdefinierad men helt klart är att jag inte mår bra. Vänder mig därför till alla självutnämnda experter här på forumet för att ställa frågan om det kan röra sig om en mildare depression?

  • Svar på tråden Jag mår inte bra
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (-) skrev 2023-07-01 11:17:23 följande:

    Vet inte om du brukar kolla på motivationsvideos på Youtube. Men jag gör det ibland.
    Det kan verkligen hjälpa att bli motiverad till att förändra vanor och att se på livet med nytt synsätt.

    Något tips jag tror kan hjälpa när det känns som man inte duger i andras ögon, vilket är VÄLDIGT uttröttande att känna konstant- är att distansera sig från andras åsikter och agerande mer. Inte alltid såklart! Ibland måste man säga ifrån, och ibland måste man kanske också tänka på vad man själv gjort som kan vara dumt.

    MEN, ta inte in mer än nödvändigt.
    Hur som helst. Om du lätt irriterar dig på andra. Säg till dig själv. Låt dem.
    De är jobbiga- låt dem.
    De förstår mig inte- låt dem. 

    Kontentan här är att inte fästa för stor vikt vid sådant man ändå inte kan förändra. Om någon ogillar dig, låt dem. Gå vidare, sluta umgås eller minska umgänge med de personer som får dig att må dåligt. 
    Släpp det rent emotionellt.

    När du tänker att inte alla måste gilla dig, och att du är okej som du är- kommer du automatiskt slappna av och därmed dra till dig andra som gillar ditt autentiska jag.

    Det här innebär inte att du ska strunta i eventuella förbättringsmöjligheter, men försök slappna av i din grundpersonlighet.

    Hoppas att jag förklarade det på ett bra sätt.


    Jag tycker du förklarade det bra. 


    Jag tänkte skriva något liknande.

    Viss kritik som ör konstruktiv och saklig skall man absolut lyssna på. Tex om sambon säger att du inte skall slänga skitiga kläder på golvet. Eller om chefen säger att du måste komma i tid till möten. 


    Men om du får kritik för hur din personlighet är, sin personlighet kan man inte ändra på, då är man inte längre autentisk, då blir allt fel och du blir inte lycklig och du gör inte heller någon annan lycklig. 


    Mycket kritik och påhopp som folk kastar ur sig har inget med dig att göra alls troligen.  Förutom för att du är ett bra offer eftersom du inte biter ifrån. Tex kanske kollegan som är sur på chefen , istället tar ut det på dig eftersom du känns ofarlig. Sambon kanske bråkat med sin syster och tar ut det på dig, eller liknande. 


     

  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (-) skrev 2023-07-01 11:17:23 följande:

    Vet inte om du brukar kolla på motivationsvideos på Youtube. Men jag gör det ibland.
    Det kan verkligen hjälpa att bli motiverad till att förändra vanor och att se på livet med nytt synsätt.

    Något tips jag tror kan hjälpa när det känns som man inte duger i andras ögon, vilket är VÄLDIGT uttröttande att känna konstant- är att distansera sig från andras åsikter och agerande mer. Inte alltid såklart! Ibland måste man säga ifrån, och ibland måste man kanske också tänka på vad man själv gjort som kan vara dumt.

    MEN, ta inte in mer än nödvändigt.
    Hur som helst. Om du lätt irriterar dig på andra. Säg till dig själv. Låt dem.
    De är jobbiga- låt dem.
    De förstår mig inte- låt dem. 

    Kontentan här är att inte fästa för stor vikt vid sådant man ändå inte kan förändra. Om någon ogillar dig, låt dem. Gå vidare, sluta umgås eller minska umgänge med de personer som får dig att må dåligt. 
    Släpp det rent emotionellt.

    När du tänker att inte alla måste gilla dig, och att du är okej som du är- kommer du automatiskt slappna av och därmed dra till dig andra som gillar ditt autentiska jag.

    Det här innebär inte att du ska strunta i eventuella förbättringsmöjligheter, men försök slappna av i din grundpersonlighet.

    Hoppas att jag förklarade det på ett bra sätt.


    Men jag tror man måste säga ifrån, man kan inte springa ifrån så många människor. Vi som är snälla och vill alla väl, vi är en minoritet. Problemet, som min psykoterapeut sa, är att man tror i regel att andra är som en själv. 
  • Anonym (-)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2023-07-01 11:39:38 följande:
    Men jag tror man måste säga ifrån, man kan inte springa ifrån så många människor. Vi som är snälla och vill alla väl, vi är en minoritet. Problemet, som min psykoterapeut sa, är att man tror i regel att andra är som en själv. 
    Jag skrev ju precis det att ibland måste man säga ifrån. Men att det är lätt att man kan bli överkänslig, och det kan trötta ut en.
  • Anonym (Andreas)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2023-07-01 10:37:53 följande:

    Du måste nog ändå träna på detta men jag förstår mycket väl att du inte vill och orkar. Att sätta gränser och säga ifrån tar jättemycket energi , för den som inte är van. Men när man väl gör det så märker man att det ger energi. Dessutom får man respekt  från andra. Jag tycker du skall försöka få hjälp av en psykolog, psykoterapeut eller liknande. Företagshälsovården brukar kunna ge bra hjälp när man mår dåligt. Jag gick ett tag hos min företagshälsovård och hon jag gick hos var socionom i grunden, men erfaren i att hjälpa människor som håller på att bli utbrända  på jobbet. Det handlade mycket om konkreta tips och hur man skall göra på jobbet, och hur man skall bemöta tex kritik och andra människor, 

    Om man upplever att man ständigt måste säga ifrån hemma, där man borde kunna få vila och ladda sina batterier, då kanske man skall fundera på relationen. En relation måste ge båda parter något . Om man är i en miljö där man ständigt får kritik och påhopp då måste man också fundera i om man är i rätt miljö. Gäller både hemma och på jobbet. 


    Men för att du skall få energi igen, tror jag att du bör kontakta antingen företagshälsovården eller din vårdcentral , för att få hjälp. Om du har tillgång till företagshälsovård rekommenderar jag den för de har oftast mycket bättre resurser och kompetens i dessa frågor än vad vårdcentralerna har.  Du kanske klarar dig genom hjälp och stöd och rådgivning, du kanske också behöver en kortare sjukskrivning för att ladda batterierna. 


    När jag väl har sagt ifrån har det ändå bara vänts mot mig och jag får höra att jag är arg och känslig eller så blir personen så stött av att jag ifrågasätter att den blir sur och inte vill prata med mig. Jag säger ju det, hur jag än gör är jag bara fel i andras ögon
  • Anonym (Andreas)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2023-07-01 11:02:23 följande:
    Ja, tyvärr är det så att om man är snäll så finns det en hel del personer som ser det som en svaghet. Dessa personer ser svaghet som en möjlighet att trycka ner någon annan, och de gör det om de ser att det inte finns någon risk att det straffar sig. 

    Lyssna gärna på Soul Children, don`t take my Kindness for weakness  !  Finns på Spotify , bra pepplåt!
    Och vad är det hos dom som gör att dom har behov av att trycka ner andra? Svaret är svaghet. Dom är själva svaga
  • Anonym (.)
    Anonym (Andreas) skrev 2023-07-02 02:00:04 följande:
    När jag väl har sagt ifrån har det ändå bara vänts mot mig och jag får höra att jag är arg och känslig eller så blir personen så stött av att jag ifrågasätter att den blir sur och inte vill prata med mig. Jag säger ju det, hur jag än gör är jag bara fel i andras ögon
    Vilken relation har du till denna person? Vän, kollega, släkting? Är personen likadan mot andra? Är det en kollega så låter det som ett arbetsmiljöproblem.

    Kan du försöka backa från personen? Man måste inte umgås med alla, välj personer att umgås med som du mår bra av att umgås med.

    Tror som flera skrivit att du faktiskt behöver sätta gränser. Bit ifrån, tar personen avstånd så var det nog ingen bra vän för dig att umgås med ändå.
  • Anonym (Bob)
    Anonym (Andreas) skrev 2023-07-02 02:03:14 följande:
    Och vad är det hos dom som gör att dom har behov av att trycka ner andra? Svaret är svaghet. Dom är själva svaga
    Det är en myt att mobbare är svaga. Men de har ett  mänskligheten felaktigt sätt att leva. Att vara elak och att mobba är främst ett val de gjort.
  • Anonym (Bob)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2023-07-01 11:39:38 följande:
    Men jag tror man måste säga ifrån, man kan inte springa ifrån så många människor. Vi som är snälla och vill alla väl, vi är en minoritet. Problemet, som min psykoterapeut sa, är att man tror i regel att andra är som en själv. 
    Att bli stark är främst botemedlet. Det är det man ska göra. 
  • Hanny76

    Hej!

    Det du beskriver är klassiska symptom på depression. Jag har själv erfarenhet av återkommande depressioner. 

    Mitt råd är att du söker hjälp så snart som möjligt. Att vänta är sällan en bra idé eftersom depressioner snabbt kan bli värre och du i värsta fall kan bli riktigt dålig om du inte får hjälp.

    Jag förstår att det kan kännas svårt både att prata om och visa att man mår dåligt, speciellt när det handlar om psykisk ohälsa, men det är väldigt vanligt med den här typen av problem.  

    Mitt råd är att du så snart som möjligt bokar en tid på närmaste vårdcentral! Och att du berättar för din fru hur du mår. Jag tror att det kommer kännas lättare för dig om du slipper hålla allt inom dig. Och det finns hjälp att få, du ska inte behöva må som du gör nu!

    Kram. 

  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Bob) skrev 2023-07-02 07:10:43 följande:
    Att bli stark är främst botemedlet. Det är det man ska göra. 

    Ja, så är det. Man måste bli starkare. Dels så kan man dåförsvara sig själv. Dels upptäcker man att man mer sällan behöver det, ju starkare man är, ju färre människor ger sig på en. 


    Et sätt att bli starkare är att gå hos en psykoterapeut. Det gjorde jag och det hjälpte mig enormt. Den stora skillnaden var inte att terapeuten hade några magiska egenskaper. Den stora skillnaden var att känna att jag hade en person på min sida som gav mig stöd, ville mig väl och som gav mig stöd för att stärka mig själv, genom att börja säga ifrån och sätta gränser. 


    Ett annat sätt att bli starkare är att träna upp sin fysik, när man har bra kondition muskelstyrka och känner sig i form, då blir man också psykiskt starkare. 


    Så en kombination av fysisk träning och psykoterapi tror jag på. Om man är riktigt under isen behöver man troligen också en kortare sjukskrivning för att orka ta tag i detta. 

  • Anonym (Bob)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2023-07-02 10:17:50 följande:

    Ja, så är det. Man måste bli starkare. Dels så kan man dåförsvara sig själv. Dels upptäcker man att man mer sällan behöver det, ju starkare man är, ju färre människor ger sig på en. 


    Et sätt att bli starkare är att gå hos en psykoterapeut. Det gjorde jag och det hjälpte mig enormt. Den stora skillnaden var inte att terapeuten hade några magiska egenskaper. Den stora skillnaden var att känna att jag hade en person på min sida som gav mig stöd, ville mig väl och som gav mig stöd för att stärka mig själv, genom att börja säga ifrån och sätta gränser. 


    Ett annat sätt att bli starkare är att träna upp sin fysik, när man har bra kondition muskelstyrka och känner sig i form, då blir man också psykiskt starkare. 


    Så en kombination av fysisk träning och psykoterapi tror jag på. Om man är riktigt under isen behöver man troligen också en kortare sjukskrivning för att orka ta tag i detta. 


    Inte bara kan man förhindra att andra ger sig på en. Man kan då även nå en sådan position att man kan förhindra att andra mobbas. För i slutändan är det främst de som är högt i den sociala hierarkin som avgör klimatet. Om schyssta individer är svaga ger man öppet mål förmobbarna att ta över positionerna där de kan utöva mobbning.
  • Anonym (-)

    Som sagt tidigare, ibland måste man öva på att inte ta till sig av "skit" folk slänger på en rent emotionellt.

    Du måste försöka finna en känsla av att du är värd i grunden- i den du ÄR.
    Hur man kan få till den känslan (vilket jag själv jobbat mycket på)
    är bland annat genom att antingen prata med psykolog (hjälper en del, inte alla), träna, skriva mycket dagbok/tankar och på så sätt processa och få perspektiv på sina tankar och känslor, träna, vara ute i naturen, ta hand om sin hälsa för att på så sätt bli mer "jordad" i sin egen kropp.

    Ibland säger man lugnt ifrån till de som är elaka, ibland kan man välja att gå i från sådana situationer. 

    Det finns mycket man kan göra för att må bättre! Men det kan ta tid att komma in i nya vanor, både i tankar och i handling.

  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (-) skrev 2023-07-03 17:02:31 följande:

    Som sagt tidigare, ibland måste man öva på att inte ta till sig av "skit" folk slänger på en rent emotionellt.

    Du måste försöka finna en känsla av att du är värd i grunden- i den du ÄR.
    Hur man kan få till den känslan (vilket jag själv jobbat mycket på)
    är bland annat genom att antingen prata med psykolog (hjälper en del, inte alla), träna, skriva mycket dagbok/tankar och på så sätt processa och få perspektiv på sina tankar och känslor, träna, vara ute i naturen, ta hand om sin hälsa för att på så sätt bli mer "jordad" i sin egen kropp.

    Ibland säger man lugnt ifrån till de som är elaka, ibland kan man välja att gå i från sådana situationer. 

    Det finns mycket man kan göra för att må bättre! Men det kan ta tid att komma in i nya vanor, både i tankar och i handling.


    Just att skriva ner mina tankar har hjälpt mig mycket. Jag hade under en lång tid ett block framme, mitt orosblock, kallade jag det. När jag fick huvudet fyllt av olika negativa tankar och olika katastrofscenarios och deppiga tankar så skrev jag ner dem. Och vips, så fort jag började skriva så fick jag ett helt annat lugn, det var som att jag drog igång ett annat mode i hjärnan . Jag läste vad jag skrivit ner och i nio fall av tio var det något jättekonstigt, som verkat så verkligt när det snurrar runt i huvudet, men på papper var det oftast konstigt eller löjligt. Inget att bry sig om. I ett fall av tio var det ett verkligt problem och när jag skrev ner det visste jag med en gång vad det var jag skulle göra åt det.

    Att skriva ner sina tankar upplever jag nästan lika bra som att prata med någon. Det som inte funkar när man är deprimerad och orolig, det är att tänka, för i alla fall för mig så ledde det ingen vart. Tankarna bara snurrade runt och allt blev värre ju mer jag tänkte. 
Svar på tråden Jag mår inte bra