Feldiagnostiserad

Det du tar upp låter som typisk autism. Folk har i allmänhet inte koll sen är det viktigt att komma ihåg att diagnosen har blivit extremt mycket bredare de senaste årtiondena. Normalspannet har blivit mindre vartefter samhället har utvecklat. 

Jag tycker du ska strunta i ögonkontakt om du inte får ut något av det själv det är inte bara du som ska anpassa dig. 

Du har ett eget ansvar, det finns mängder av information istället för att sprida felaktigheter.

 

Känns som jag haft denna exakta diskussion på FL flera gånger. hm.

Jag har jobbat med ungdomar med autism länge. 

Jag håller med. Blir med åren mer och mer irriterad på utbildningar i hur man spelar normal till och med inom psykiatrin. Dvs framstår som normal. Säkert är det användbart i viss mån för de som vill, men jag strävar allt mer mot att bli mer mig själv.

Låter absolut som autism det du beskriver, skulle tippa på att du har rätt diagnos. Du kanske måste jobba på att acceptera diagnosen och tycka om dig själv som du är? Har du någon att prata med?

Omvändelseterapi är hemskt och borde vara olagligt. Det är exakt samma terapi som används av ultrakonservativa för att omvända homosexuella i USA. 

1177 har en väldigt övergripande och "grund" text om autism vad jag kan se. Läs kriterierna istället. Googla på ICD-11 autism kriterier så hittar du. 

Tråkigt att du inte fick den hjälp du kanske behövde, och dina föräldrars inställning är tråkig och har tyvärr varit ganska vanlig. Du kanske ska ta kontakt med habiliteringen? De kan hjälpa dig både praktiskt och psykiskt. 

Good for you. 

Men det var inte det jag frågade...

Jag håller med dig om att TS bör läsa diagnoskriterierna, men bloggar är inte fel de heller. De ger ofta ett inifrånperspektiv och har ett språk som är tillgängligt även för den som har svårt att tolka psykologiska facktermer.

Att läsa om någons livshistoria och känna igen sin egen kan vara väldigt betydelsefullt.

Ja, det är stor skillnad mellan Sverige och andra länder när det gäller antalet autismdiagnoser. 

Jag tycker dock det låter som att TS ändå har rätt diagnos. 

Det tror jag inte, antalet autismdiagnoser har ökat i hela västvärlden och diagnosen blir bredare för varje upplaga av ICD och DSM som kommer ut.

Det beror ju på vad det är för bloggar. Jag stöter på en hel del som läser bloggar skrivna ur ett utifrån och ofta anti perspektiv, läser på autism speaks osv. Läsa bra bloggar är bra, läsa dåliga bloggar är dåligt. 

Jag tycker att bloggen av Paula Tilli är bra. :)

Men du kan få hjälp nu. Med diagnosen autism har du rätt till LSS - insatser och stöd som andra inte kan få, även om de skulle behöva. En kontaktperson kan fungera som en vän och ge träning i att upprätthålla ett samtal. Människor med autism glömmer ofta att intressera sig för samtalspartnern. Det behöver man träna på om man vill bryta isoleringen.

Av vilket syfte vill du plocka bort diagnosen? Jag tycker tvärtom att du ska dra nytta av diagnosen och använda det stöd som LSS ger dig rätt till, med målet att få ett enklare och roligare liv.

Du har autism TS. Din diagnos stämmer. Din beskrivning av dig själv är solklar att den passar in på autism grad 1. Skulle du göra en ny neuropsykiatrisk utredning skulle du få autism grad 1 som diagnos igen. 100%. 

Du måste inte uppfylla alla kriterierna för att ha diagnosen, och det är såklart inte ovanligt att man som autist utvecklas genom livet. Precis som _alla_ andra också gör i takt med att man blir vuxen, genomgår livserfarenhet och mognar. Vi är inte fastlåsta i ett mall i sten ifrån den tidpunkt vi var barn för alltid.  Vid utredning av autism som vuxen delas utredningen upp i 2 delar, den som berör din barndom och tonår. Samt den som berör den du är idag, och som vuxen. Sedan tillkommer intelligens tester, och olika tester som mäter dina styrkor och svagheter. 

Det kan ibland vara svårt att identifiera sig med bilden av autism man ofta stöter på i form av ren information. För den utgår ofta ifrån ett barnperspektiv.